mot den "onyttiga och skadeliga indiska commercien". Småningom gick det dock framåt. Kompaniet undvek sorgfälligt sammanstötningar med de öfriga ostindiska kompanierna, riktade fördenskull sin hufvudsakliga verksamhet på handeln med Kina och afstod från att tänka på landvinning i Indien samt förstod genom kloka eftergifter att tysta det inhemska missnöjet. I det hela utsändes under oktrojtiden 25 expeditioner, af hvilka dock endast 3 gingo till Bengalen och alla de öfriga direkt till Kina. Fyra af de utsända fartygen förolyckades, men de öfriga expeditionerna lämnade i allmänhet riklig vinst, uppgående i medeltal till 42 proc. utöfver återbetalning af det för hvarje särskild expedition sammanskjutna kapitalet. Också blef täflan stark mellan hågade konkurrenter, då frågan om förlängd oktroj måste företagas. Innehafvarna af den andra, på 20 års tid (1746--66) förlänade oktrojen fullföljde någon tid de gamla traditionerna och gjorde sålunda för hvarje af de 14 första expeditionerna särskilda sammanskott af nödiga medel för utrustning o. d. Men 1753 ombildades kompaniet till ett verkligt aktiebolag genom inrättandet af en "fast fond". Af de nyssnämnda 14 fartygen gick intet förloradt, och utdelningen steg i medeltal för hvarje expedition till 39 1/2 proc., oberäknadt ersättning för det gjorda sammanskottet. Efter upprättandet af den "fasta fonden" utsändes under denna oktroj ytterligare 22 expeditioner, af hvilka 1 anlöpte Surate; 1 fartyg gick förloradt. I utdelning tid efter annan erhöllo aktieegarna 347 3/4 proc. utöfver kapitalets återbetalning. Äfven den tredje oktrojen (1766--86) gynnades af synnerlig framgång. Af 39 under sagda tid utsända fartyg gick intet enda förloradt eller ens led någon större sjöskada; och det i samband med nordamerikanska frihetskriget inträdda krigstillståndet mellan "sjömakterna" beredde i fråga om både inköp och försäljning ovanligt gynnsamma konjunkturer för neutrala makters handel. Utöfver återbetalning af aktiekapitalet fingo också delegarna tid efter annan som ren vinstutdelning uppbära i det närmaste kapitalets tredubbla belopp (298 5/8 proc.). Dess olyckligare gestaltade sig verksamheten under de båda följande oktrojerna (1786--1806 och 1806--21). Den politiska villervallan under tiden för deras verksamhet lade betydande hinder i vägen för rörelsen och vållade jämväl allvarsamma förluster. Den fjärde oktrojens innehafvare förmådde efter 1803 ej åstadkomma någon expedition och måste 1809 göra cession, utan att under alla dessa år ha gjort en enda utdelning; och den femte oktrojen, afsedd att räcka till 1821, blef af liknande anledningar aldrig utöfvad längre än till 1814, då handeln med Ostindien förklarades fri för en och hvar. För Göteborg, kompaniets säte och stapelort, blef den "ostindiska" handeln en källa till rik och hastig uppblomstring (jfr bilden af f. d. Ostindiska kompaniets restaurerade hus, nu Göteborgs museum, i bd 10, sp. 908). De dyrbara indiska och kinesiska varorna -- hufvudsakligen siden, te, porslin och kryddor -- som efter en "ostindiefarares" hemkomst där på lifligt besökta auktioner försåldes, spredos sedan nära nog öfver hela Europa och intogo en ganska framstående roll i Sveriges utförsel. Medelvärdet af denna ostindiska utförsel steg under <table> <td>1:a <td c>oktrojen <td c>årligen till <td r>147,971 <td c>rdr spec. <td>2:a <td c>» <td c>» <td r>215,640 <td c>» <td>3:e <td c>» <td c>» <td r>1,021,559 <td c>» <td>4:e <td c>» <td c>» <td r>338,805 <td c>» <td>5:e <td c>» <td c>» <td r>208,283 <td c>» </table> Bland ostindiska kompaniets ledande män återfinnas icke allenast tidehvarfvets främsta merkantila förmågor (Grill, Sahlgren, Plomgren m. fl.), utan äfven statsmän, sådana som K. F. Scheffer och J. Liljencrants, hvarjämte äfven ett betydande antal af riksråd och i öfrigt högt uppsatta personer voro delegare. Vid sådant förhållande är det ej förunderligt, att det rika kompaniet stod synnerligen väl på högre ort och mången gång lyckades åt sig utverka förmåner, som ej stodo enhvar till buds. -- Lifvet ombord på en "ostindiefarare" är väl bekant från Jakob Wallenbergs "Min son på Galejan". Jfr J. Hellstenius, "Bidrag till Svenska Ostindiska compagniets historia 1731--1736" (akad. afh. 1860), och J. F. Nyström, "De svenska ostindiska kompanierna, historisk-statistisk framställning" (1883). J. H.* Ostindisk arrow och a r r o w r o t, bot. farm. Se Cannacese och C u r c u m a, sp. 969. Ostindisk geräniumolja, farm. tekn. Se Gera-n i u m o l j a. Ostindisk kopäl, bot. Se Canarium. Ostindisk salpeter, kem. Se Kalisalpeter. Ostindiskt dammarharts, bot. Se A g a t h i s. Ostindiskt gummi, af okändt ursprung, härstammade troligen från Arabien eller Afrika, men kom i handeln öfver Bombay. Det användes för tekniska ändamål i st. f. arabiskt gummi (se d. o.). O. T. S. (C. G. S.) Ostindiskt järnträ, bot. Se Mes u a. Ostindiskt kaffe, bot. Se Kaffe, sp. 538. Ostindiskt kautschukträd, bot. Se Ficus, sp. 155. Ostindiskt kino, farm. med. Se Kin o. Ostindiskt porslin. Se Kina, sp. 39, och Porslin. Ostini [ås-], Fritz von, friherre, tysk författare och tidningsman, f. 1861 i München, var 1887 -95 redaktör för "Miinchner neueste nachrich-ten", uppsatte 1895 jämte J. Hirth veckotidningen "Jugend", där han offentliggjorde politiska och satiriska dikter (flera diktsamlingar och äfven novellsamlingar utkommo). Han har äfven skrifvit konstnärsbiografier i det Knackfusska samlingsverket: om Thoma (1900), Uhde (1902), Böcklin (1904, flera upplagor) m. fl. G-g N. O'stinops cristäta, J a p u n, zool. Se I c t e-ri d ae. Ostitis (Öste i ti s). Se O s te om y e l i tis. Ostjaker. 1. De finsk-ugriska ostja-kerna i nordvästra Sibirien, guv. Tobolsk och nordvästra delen af guv. Tomsk, bo spridda öfver ett ofantligt område vid stränderna af nedre och mellersta Ob och dess bifloder Irtysj (i dess nedre lopp med Konda och Demjanka), Wach och Was-jugan och på tundrorna vid Obviken. Deras antal är i snabbt sjunkande och beräknades 1897 till 19,663. När ryssarna på 1500-talet eröfrade Sibirien, voro ostjakerna ännu ett kraftigt folk med egna furstar och "städer" och gjorde starkt motstånd mot inkräktarna. Från denna deras hjältetid med dess strider med grannfolken lefva ännu