1067 Ostracoda-Ostron 1068 got sätt höjde sig öfver den stora massan, hvarför just äfven Atens utmärktaste män (Themistokles, Aristeides, Kimon m. fl.) drabbades däraf. Dess sista offer var demagogen Hyperbolos (417 f. Kr.). I Syrakusai på Sicilien förekom ett med ostracismen nära öfverensstämmande bruk, hvilket kallades pe-talismofs, emedan blad (pe'tala) i stället för ler-skärfvor nyttjades vid omröstningen. A. M. A. Ostra'coda, zool. Se Musselkräftor. OstracodeYmi, zool. Se Fiskar, sp. 418. O'strakon, plur. Os t rak a, grek. Se Ostra-c i s m. Ostrau [å'-]. 1. (Mährisch O.) Stad i norra Mähren, vid Oders biflod Ostrawitza och järnvägen mellan Krakau och Wien. 36,754 inv. (1910), tyskar, tjecher och polacker. Tyskt kommunalt och tjechiskt privatgymnasium, tysk (offentlig) och tjechisk (enskild) högre realskola, bergsskola, tyskt flickgymnasium. Stor stenkolsbrytning (omkr. 7 mill. ton årligen), masugnar, ett järnplåt- och zinkvalsverk, petroleumraffinaderi, ångkvarnar, sågverk, metallfabriker, brännerier o. a. industri. -- 2. (Polnisch O.) Köping i österrikiska Schlesien, vid Ostrawitza, midt emot Mährisch O. 22,892 inv. (1910). Tjechisk lärarbildningsanstalt, stenkolsgrufvor, sågverk och stenbrott. 1--2. J. F. N. Ostrea, zool. Se Ostron. Ostrog [astrå'g], kretsstad i ryska guv. Volynien, vid Pripets biflod Goryn. 14,530 inv (1897), hälften judar. O. var fordom residens för den forna polska furstesläkten Ostrog (Ostrosjski) och en präktigt byggd stad, om hvars prakt en mängd ruiner vittnar, men som svårt härjades af kosackerna 1648 och vid sin eröfring af ryssarna 1655. (J. F. N.) Ostrogosjsk [astra-], kretsstad i ryska guv. Voronesj, vid Dons biflod Tichaja Sosna. 21,891 inv. (1897). Handel med landtmannaprodukter. (J. F. N.) Ostrogoter. Se Goter. Ostrogothæ. Se Götar. Ostrogska akademien (ry. Ostrozjska sjkola) grundlades omkr. 1580 af Konstantin Konstantinovitj, furste af Ostrog (se d. o.), lör att motverka det katolska inflytandet i Galizien och Litauen och var på sin tid den förnämsta ortodoxa läroanstalten. Där undervisades i slaviska, grekiska och latin, och äfven protestantiska lärare inkallades. Skolan förföll dock snart och stängdes 1640. A-d J. Ostrolenka (po. Ostrołęka), stad i rysk-polska guv. Lomza, vid floden Narew, med 7,502 inv. (1900). Vid O. slogo fransmännen under Savary ryssarna under von Essen 16 febr. 1807. Ryktbart är slaget 26 maj 1831. Ryske öfverbefälhafvaren Diebitsch hade för afsikt att bemäktiga sig den på vänstra Narewstranden belägna befästa staden O. jämte broarna öfver floden för att sedermera anfalla polska hufvudarmén, som under general Skrzynecki stod något längre bort på högra flodstranden. Striden om staden blef mycket het, och en del ryssar satte sig fast på högra stranden, då polackerna icke lyckades förstöra broarna. Slutligen förde Diebitsch öfver mera trupper till högra stranden. Dessa möttes af endast osammanhängande anfall från polackernas sida, hvarigenom striden slutade med dessas fullständiga nederlag. Då ryssarna på intet sätt begagnade sin seger, blef densamma icke af stort inflytande på krigets fortsättning. Ryssarna hade på platsen 27,000 man, af hvilka 15,000 deltogo i striden och 5,000 gingo förlorade. Polackerna hade 33,000 man och förlorade 9,000. C. O. N. Ostromirska evangeliet, en gammal kyrkoslavisk handskrift, skrifven 1056--57 af diakonen Grigorij för novgorodske ståthållaren Ostromir. Texten, omfattande 294 pergamentblad och försedd med färglagda bilder af Johannes, Lukas och Markus, är sannolikt af sydslaviskt ursprung och har stor språkvetenskaplig betydelse. Den utgafs första gången 1843 af Vostokov samt i faksimile 1883 och 1889. A-d J. Ostron, Ostrea L., zool., ett släkte bland blötdjuren, utgörande typ för fam. Ostreidæ af musslornas klass (Acephala l. Lamellibranchiata). De finnas på för dem tjänliga lokaler i de tempererade och varma zonernas haf, men antalet arter är osäkert på grund af den stora variation, som hithörande former äro underkastade. Från öfriga musslor skilja de sig därigenom, att den s. k. foten

Fig. 1. Ostra (öfre skalet borttaget) a analöppning, o munöppning, M munflikar, m den muskulösa och m' den seniga delen af slutmuskeln, br gälar ("skägget"), z gälrand, i tarm, n ändtarm, j lefvern, s hjärta, g äggstock, P manteln.

saknas eller är mycket förkrympt. Mantelkanterna äro dubbla och försedda med fransar. Ostronen sitta som utvuxna alltid fästa vid bottnen eller därpå liggande föremål samt ha det vänstra (undre) fastvuxna skalet större och tjockare än det högra (öfre). De hämta sin föda ur det vatten, som strömmar fram öfver dem, och införa densamma genom