Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ostronbank ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inplantera ostron i särskilda bassänger, ostronparker,
för att göda dem och göra dem mera välsmakande. På
vissa ställen användas bägge dessa metoder, så att
både uppsamling af yngel och gödning af detta sker
vid samma odlingsanstalt, andra anstalter använda
endast endera af dem. Uppsamling af ostronynglet
sker på något olika sätt vid olika anstalter. De
vanligaste äro att uthänga risknippen i bassänger,
där moderostronen och svärmynglet befinna sig,
eller utlägga med kalk bestrukna tegelstenar
på bottnen af desamma. På dessa föremål fäster
svärmynglet sig. Omedelbart efter fastsättandet
börjar afsöndringen af kalkskalet, som i början ej
är större än ett litet knappnålshufvud. Ynglet får
nu en tid – vanligen varierande mellan 1/2 och högst
1 år - kvarsitta på samlarna, tills det har nått en
sådan storlek, att det kan lossas utan fara för att
sönderbrytas. Den unga ostran insattes nu i särskilda
gödningsparker eller andra områden, lämpliga för dess
tillväxt. I Lacus lucrinus vid Neapel fanns redan
för 2,000 år sedan ostronodling. För 150 år sedan
påbörjades ostronodling i den närbelägna Fusarosjön,
som fortfarande användes för samma ändamål. Också
Mare piccolo vid Tarent är redan från gamla tiden
bekant för sin ostronodling. I Nord-Italien drifves
ostronkultur vid Spezia. Nyare tiders ostronodling
har emellertid utgått från Frankrike, hvarest
professor Coste, som lärt konsten uti Italien,
tog initiativ till storartade anläggningar för
ostronodling. I viken vid S:t Brieuc i Bretagne
gjorde han 1858 försök i stor skala, och dessa
syntes till en början lyckas öfver all förväntan. På
de utsatta yngelsamlarna afsatte ostronyngel
sig i oerhörd mängd, och Coste trodde sig ha
funnit ett lätt sätt att skapa ostronparker längs
hela kusten, hvaraf en storartad industri skulle
uppstå. Utgången visade dock, att man förhastat sig
i dessa slutsatser. Trots all omsorg gingo, på grund
af öfverslamning m. fl. ogynnsamma förhållanden,
de där och på andra ställen gjorda anläggningarna
sin undergång till mötes. Man kom underfund med, att
ostronodling kan försiggå endast på särskilda, för
ändamålet gynnsamma lokaler samt att dess utgång är
beroende äfven af gynnsamma klimatiska förhållanden,
hvarförutom dylika anläggningar visade sig vara
förenade med mycket arbete och mer eller mindre
betydliga kostnader. Mycket penningar förlorades på
misslyckade odlingsföretag, och intresset för saken
svalnade. Emellertid har ostronodlingen i Frankrike
under de senare åren gått högst betydligt framåt. De
största ostronparkerna finnas vid den sedan gammalt
bekanta bassängen vid Arcachon. Bassängens hela yta
utgör omkr. 15,000 har, hvilka numera, så godt som
i sin helhet, användas till ostronkultur. Bassängen
är indelad i omkr. 200 lotter, parker, af växlande
storlek, några å 8–10 har, de flesta dock endast å 1
har, hvilka äro utarrenderade åt bolag eller enskilda
personer. Endast från Arcachonbassängen utfördes
1907 nära 450 mill. ostron. Där såväl som på flera
andra ställen vid Frankrikes kust drifves fullständig
ostronkultur, både uppsamling af ynglet och gödning af
det i särskilda gödningsparker, s. k. claires, eller
i särskilda ostronkorgar (caisses ostréophiles). På
andra ställen har man blott gödningsdammar, "claires".
Berömda sådana finnas vid Tremblade midt emot
Marennes, hvarest man producerar de berömda gröna
"Marennes-ostronen". Den gröna färgen härleder
sig från en liten alg (Navicula ostrearia),
som i stort antal finnes i de där befintliga
gödningsparkerna. Vill man åstadkomma den gröna
färgen, måste ostronen hållas i dessa parker någon
tid, förrän de upptagas och användas. I England
synes den enda formen för ostronodling vara,
att man på de naturliga bankarna utströr tomma
ostronskal, på hvilka ynglet kan fästa sig och
sedan utvecklas vidare. Gödning af ostron synes
dock vara hufvudsaken vid de engelska liksom vid
de amerikanska ostronplatserna. Så vid den bekanta
ostronplatsen Whitstable vid södra sidan af Thames’
utloppsvik. Där finnas de berömda natives, ett slags
små ostron med starkare hvälfdt underskal, och där
nedläggas för gödning ostron från flera trakter
af Nordsjön och Kanalen. I Nederländerna odlar
man i Scheldes mynning med framgång ostron. Ynglet
kommer från dynerna, invid hvilka skrapning efter
ostron är förbjuden. Äfven i Norge har man med
framgång drifvit ostronodling. Härtill användes ett
slags saltvattenstjärnar, som endast med en smal
kanal stå i förbindelse med hafvet utanför eller
t. o. m. under flera månader kunna vara alldeles
afspärrade, s. k. poller. Vattnet är på ytan sött
af i tjärnet nedflytände sötvatten, men ett par
m. under ytan är det salt och mycket varmt. Där
insamlas ostronynglet på risknippor, upphängda på
öfver tjärnet spända linor af zinktråd, här och där
uppehållna med bojar af tomma fotogenfat. Ostronen
kvarsitta på risknippena 3/4–1 år, hvarefter de
aftagas och utläggas i korgar, som, upphängda på
linor, anbringas i särskilda gödnings-"poller", som
till skillnad från yngel-"pollerna" stå i mera öppen
förbindelse med hafvet. Af "poller" finnes ett stort
antal längs norska kusten. I Sverige finnas enstaka
sådana afstängda bukter, af hvilka en, Klefkilen i
Örnfjorden mellan Smögen och Lysekil, sedan några
år tillbaka användes till ostronodling. Yngel kan
dock ej produceras här, men unga ostron inköpas från
utlandet och utläggas för att gödas. I Nord-Amerikas
förenta stater är uppfödande (planting) af ostron
från de naturliga bankarna i parker allmänt brukligt
i de nordliga staterna ned till Virginia. Också
i Japan odlas den där inhemska ostronarten.
R. L. (A-f.)
Ostronpark. Se Ostronodling, sp. 1073.
Ostronskifling, bot. Se Pleurotus.
Ostronskrapa. Se Ostronfiske, sp. 1071.
Ostrontång. Se Ostronfiske, sp. 1071.
Ostronört, bot. Se Mertensia.
Ostrov [å’stråv; ry., ö]. 1. Kretsstad i ryska
guv. Pskov, vid Velikaja och järnvägen mellan
Petersburg och Warschau. 6,459 inv. (1900). Betydlig
handel med hampa. På en ö i floden ligga ruiner af den
gamla fästningen med den 1582 byggda Nikolaikyrkan. –
2. Kretsstad i rysk-polska guv. Lomza. 11,264
inv. (1897). 1–2. (J. F. N.)
Ostrowo [åstråvå]. 1. Kretsstad i preussiska
reg.-omr. Posen, vid järnvägen mellan Posen och
Kreuzburg. 14,770 inv. (1910). Gymnasium. Ångkvarn,
tegelbruk. – 2. Se Filehne.
1. (J. F. N.)
Ostrovosjön, sjö i södra Macedonien, uppkallad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
