Bytown, men fick namnet O., när det 1854 blef stad. 1858 utsåg drottning Viktoria O. till Dominions hufvudstad. --- 3. Stad i nordamerikanska staten Illinois, vid Fox rivers förening med Illinois och vid Illinois--Michigankanalen. 9,535 inv. (1910). Pleasant view Luther college (samskola, grundlagd 1896 af norska lutheraner i norra Illinois). Tillverkning af vagnar, glas, cement, tegel m. m. -- 4. Stad i staten Kansas, vid Osage river, 85 km. s. v. om Kansas city, vid Atchison, Topeka and Santa Fé-banan, som där har stora reparationsverkstäder. 7,650 inv. (1910). Ottawa university (baptisternas, 1865), Carnegiebibliotek. Forest park på stadens område är en mycket besökt samlingsplats vid religiösa och andra möten, särskildt för den årliga O. Chautauqua assembly. 1--4. J. F. N. Ottavandet [-vannet]. Se Otta. Ottava rima [ått-; it.; oftare i plur. ottave rime], metr., den från Italien härstammande åttaradiga jambiska stansen, en strof, som består af 8 femfotade jambiska versrader med sådan rimställning, att raderna 1, 3 och 5 rimma inbördes, raderna 2, 4 och 6 likaså samt slutligen raderna 7 och 8 bilda ett rimpar, enligt schemat abababcc. Detta ståtliga, klangrika versmått bragtes till ryktbarhet af Boccaccio (i ”La Teseide”, 1340) och nyttjades sedan 1400-talet af italienarna i större romantiska och burleska epos (Ariostos ”Orlando furioso”, Tassos ”Gerusalemme liberata”; Pulcis ”Morgante maggiore” o. s. v.), så ock af Camões i ”Os Lusiadas” och Byron i ”Don Juan”. I svenska vitterheten infördes ett slags ottave rime af G. Dahlstierna i ”Kungaskald”, där verserna likväl äro sexfotade (d. v. s. alexandriner), efter tyskt exempel. Med riktig versifikation återinfördes versmåttet af L. Hammarsköld (1806), Atterbom och Geijer m. fl. nyromantiker. Det har i Sverige behandlats med en viss frihet och skiftningsrikedom. Dels, men mera sällan, har man iakttagit den stränga italienska formen med idel tvåstafviga rim: <br> Hvad är all ära? -- Fackla, fälld vid båren, <br> sen hon bränt upp den hand, som henne burit! -- <br> Helt andra eder Ungdomen och Våren <br> gemensamt vid Naturens altar svurit. <br> När årtal kräfvas, för att fylla spåren <br> af ärr, dem hjältens grymma klinga skurit, <br> behöfs blott tiden af en kyss att hela <br> de sår, dem ömma bröst i kärlek dela. <br> <tab><tab><tab> (Atterbom)<br> Dels, och vanligen, har man låtit hvarannan rad af de sex första utgå på enstafvigt rim (alltså antingen raderna l, 3 och 5 eller 2, 4 och 6), och understundom ha äfven de två slutraderna rimmats enstafvigt. Rent enstaka finns versmåttet med idel enstafviga rim (t. ex. ”Örnen” i ”Poetisk kalender” för 1813). Friare rimflätning är icke sällsynt, och det finns exempel på användning af trestafviga rim (hvarigenom verserna bli tolfstafviga). Det finns äfven stansrimmade strofer med fyrfotade rader, som torde böra betraktas som variationer af ottavan (Karlfeldt, ”Höstens vår”); man har också frestat trokeiska ottave rime. - Användningen i svenskan af detta versmått har icke varit ringa. Dels har det bibehållits vid öfversättningar af ottave-rimedikter (t. ex. af Strandberg, Kullberg m. fl.), dels har det nyttjats i festliga program- och hyllningsdikter (Atterbom, Geijer), episk och lyrisk poesi (Tegnér, Stagnelius, Nicander, Scholander) m. m. Jfr Spenserstansen. (R--n B.) Ottawas [å′təwəs], indianstam. Se Chippeways. Ottave rime. Se Ottava rima. Ottaviano (Octavianus), motpåfve. Se Viktor IV. Ottelia alismoides, bot. Se Hydrocharitaceae. Ottelin, Odal, språkman, f. 8 maj 1868 i Gamlakarleby, Finland, filos. doktor i Uppsala 1901 och docent i nordiska språk där 1901--04, utnämndes sistn. år till lektor i modersmålet och svensk litteraturhistoria vid Högre lärarinneseminariet i Stockholm. O. har författat Studier över Codex Bureanus (1900-05), Utkast till svensk uttalslära (1903), Det offentliga talandets konst (1913) samt språkliga och pedagogiska uppsatser. Sedan 1906 är han led. af Folkbildningsförbundets öfverstyrelse. R--n B. Ottenby, kungsladugård i Ås socken, på södra udden af Öland, omfattande 8 ³/₈ mtl, med en areal af 1,547 har, hvaraf åker 271 har, äng 564 har samt skogs- och hagmark 656 har, och ett tax.-v. af 330,000 kr. (1912). O. tillhörde från slutet af 1200-talet Nydala kloster, inköptes 1402 af drottning Margareta och har alltsedan varit kungsladugård, tid efter annan bortförlänad åt olika personer, sedan 1744 mestadels utarrenderad, f. n. åt L. von Mühlenfels. Den årliga arrendeafkastningen, f. n. 11,061 kr., disponeras af Stuteriöfverstyrelsen för hästafvelns befrämjande. Den nuv. hufvudbyggnaden uppfördes 1804. På egendomen har i långa tider underhållits stuteri. Först anlades ett sådant af konung Karl X, men det synes endast en kort tid egt bestånd. Därefter utarrenderades kungsladugården med villkor, att stuteri där skulle underhållas. Detta nedlades 1809, men återupprättades i början af 1830-talet. Genom k. br. 1 nov. 1872 bestämdes, att O. fortfarande skulle bibehållas som stamstuteri (pépinière] med hufvudsaklig uppgift att uppdraga och vidmakthålla en i möjligaste mått ädel afvel, men därjämte innefatta en mindre depå af hingstar eller landtbeskällare för det landtbeskällarområde (Kalmar län), som var förlagdt under nämnda depå. Men emedan stamstuteriet blef omåttligt dyrt, beslöt 1892 års riksdag, att stuteriet med hingstdepå skulle nedläggas och gården utarrenderas fr. o. m. 1894. 1894--1904 var aftal träffadt mellan arrendatorn och Arméförvaltningen om upprättande af en remontdepå vid O. med plats vinter och sommar för 200 remonter och på sommaren dessutom, om så erfordrades, för ytterligare 200 remonter, åt hvilka arrendatorn skulle tillhandahålla betesmark, foder och vatten. En af K. M:t till 1913 års riksdag aflämnad proposition om anläggande vid O. af ett statsstuteri afslogs af riksdagen. -- Till O. hör den bekanta O. lund (225 har), bestående af ek, björk, asp och al, som Ahlqvist kallar ”en härlighet för landet och ett vittne från forntiden hvad Öland kunnat vara”. Ottensen [å′tt-], förstad i preussiska prov. Schleswig-Holstein, införlifvades 1889 med Altona. Ottenwald [å′ttenvalt]. Se Odenwald, E. Otter [åtter], von, svensk adlig ätt, som inkom från Tyskland med Kasten O. (f. 1589 i