Bremen, d. 1657 i Örebro), som i Örebro anlade ett faktori. Hans son, Salomon (se O. 1), erhöll 1691 adlig och 1719 friherrlig värdighet med namnet von 0. 1. Salomon von O., friherre, den ofvan nämnde Kastens son, ämbetsman, f. 11 okt. 1647 i Örebro, d. 23 nov. 1732 i Karlskrona, gjorde sig bemärkt som duktig kameralkarl och fältkommissa-rie (1669-80) samt utnämndes 1693 till öfverkom-missarie vid Amiralitetet. 1712 blef han krigsråd, och 1719--29 var han landshöfding i Blekinge. Han blef 1691 adlad och 1719 friherre. Med egen hand utskref han 1662-65 års landsböcker för Örebro län, framlade plan och instruktion för ett särskildt kammarverk för Amiralitetet, ordnade Amiralitetskrigsmanskassan, så att denna, som, då O. öfvertog densamma, var nästan förstörd, vid hans afträdande hade ett fruktbart kapital af 300,000 dal. smt, samt uppgjorde den intrasslade likvidationen af flera mill. emellan kronan och kammarrådet Gripenstjerna m. m. - Hans son Salomon (f. 1693, d. 1745) valdes 1731 till riddarhussekreterare, blef 1740 led. af Vet. akad. och 1741 kansliråd. 2. Karl Gustaf von O., friherre, sonsons sonson af O. 1, ämbetsman, sjömilitär, f. 17 aug. 1827 å Fimmersta i Västergötland, d. 24 febr. 1900, utnämndes 1847 till sekundlöjtnant vid flottan. Under anställning i engelsk örlogstjänst 1852--54 deltog han i åtskilliga strider till sjöss och till lands i Öst-Asien. Efter att under flera år ha fört postfartyg och privata ångfartyg blef han 1867 kommendörkapten af 2:a klassen. 1872--75 var han chef för Norra lots-distriktet och 1875--80 lotsdirektör och chef för Lotsstyrelsen samt efterträdde 19 april 1880 sin yngre broder (se O. 3) som statsråd och chef för Sjöförsvarsdepartementet, hvilken förtroendepost han innehade i nära 13 år under 6 statsministrar. Under tiden utnämndes han 1883 till konteramiral, 1888 till generallotsdirektör och 1889 till Viceamiral. Från generallotsdirektörsäm-betet erhöll han afsked 20 juli 1892, och statsrådsämbetet lämnade han 16 dec. s. å., hvarefter han kvarstod som Viceamiral i flottans reserv till 1896. O blef led. af örlogsmannasällskapet 1862 (hedersled. 1876) och 1881 af Krigsvet. akad. O. gjorde sig särskildt känd inom fyrväsendet genom de af honom konstruerade s. k. klippfyrarna (se Fyr, sp. 134). 3. Fredrik Vilhelm von O., friherre, den föregåendes broder, sjömilitär, statsminister, nordpolsfarare, f. 11 april 1833 å Fimmersta i Västergötland, d. 9 mars 1910 i Karlskrona, blef vid 17 års ålder sekundlöjtnant vid flottan, men kvarstod 14 år i denna grad. Därefter följde befordringarna så mycket hastigare, sedan han 1872 blifvit utnämnd till kommendörkapten af 2:a kl. Hans tjänstgöring i engelska flottan 1857--61, hvarunder han bl. a. deltog i en expedition mot kinesiska sjöröfvare, samt det utmärkta sätt, hvarpå han som chef 1868 å postångaren "Sofia" deltog i Nordenskiölds forskningsresa till Spetsbergen, hade fäst allmänna uppmärksamheten vid honom och skaffat honom utmärkelser af många slag; bl. a. blef han 1871 adjutant hos hertigen af Östergötland och 1872 hos konungen, 1873 led. i kommittén för sjöreglementets afslutande samt 1874 led. i sjöförsvarets värnpliktskommitté och i svensk-norska komm. för utarbetande af ny taktik, evolutions- och signalbok. 23 dec. 1874 utnämndes han till kommendör samt till statsråd och chef för Sjöförsvarsdepartementet (efter frih. B. A. Leijonhufvud). Med öppen blick för flottans uppgift och med sällspordt klar öfvertygelse om vikten af planmässighet utarbetade och motiverade han den nybyggnadsplan för flottan, som 1876 förelades riksdagen. Ehuru denna plan icke biträddes, kvarstod 0. som sjöminister till 19 april 1880, då De Geerska ministären afgick. S. å. utnämndes han till varfschef i Karlskrona och 1884 till konteramiral samt var 1884-1900 stationsbefälhafvare där, avancerande till Viceamiral 1892 och amiral 1900. Under denna tid tjänstgjorde han 6 gånger som högste befälhafvare till sjöss, var 10 år Karlskrona stadsfullmäktiges ordf. och 8 år ordf. i direktionen för flottans pensionskassa, ordf. i kommittéerna ang. organiserande af en fästnings-artillerikår i Karlskrona (1892) och ang. Lotsstyrelsens omorganisation (1897) samt led. af kommittén ang. Landt- och Sjöförsvarsdepartementens sammanslagning (1894). Dessutom var han ordf. i styrelserna för de järnvägar, som berörde Karlskrona och dess närhet. Han representerade Blekinge län i riksdagens Första kammare 1891-99 (sedan 1893 var han därunder led. af statsutskottet) och 1902-05 samt Karlskrona stad i Andra kammaren 1900-02, därunder fungerande 1900 som vice ordf. i arbetarförsäkringsutskottet. 12 sept. 1900 mottog han efter Boström statsministerposten, genomdref den nya härordningen 1901, ehuru ej till den utsträckning han hoppats, och i samband härmed progressiv beskattning med s j älf deklaration. Det året därpå af statsrådet Hj. Hammarskjöld framlagda rösträttsförslaget vann däremot icke framgång, och O. afgick efter riksdagens slut 5 juli 1902 från statsministerämbetet, följd af statsråden Hammarskjöld, Krusenstjerna, Wachtmeister och Claeson, samt lämnade plats åt sin företrädare Boström. Efter af skedstagandet egnade O. hufvudsakligen sin tid åt skötseln af sin egendom Trantorp nära Karlskrona. Om O. har det med rätta blifvit sagdt, att han med sitt beslutsamma, djärfva och bestämda lynne, med sin stora arbetsförmåga, sin kärlek till sjön och till flottan i förening med sin stora välvilja mot underordnade var typen för en