Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ottavandet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bremen, d. 1657 i Örebro), som i Örebro anlade ett
faktori. Hans son, Salomon (se O. 1), erhöll 1691
adlig och 1719 friherrlig värdighet med namnet von 0.
1. Salomon von O., friherre, den ofvan
nämnde Kastens son, ämbetsman, f. 11 okt. 1647 i
Örebro, d. 23 nov. 1732 i Karlskrona, gjorde sig
bemärkt som duktig kameralkarl och fältkommissa-rie
(1669-80) samt utnämndes 1693 till öfverkom-missarie
vid Amiralitetet. 1712 blef han krigsråd, och
1719–29 var han landshöfding i Blekinge. Han
blef 1691 adlad och 1719 friherre. Med egen
hand utskref han 1662-65 års landsböcker
för Örebro län, framlade plan och instruktion för
ett särskildt kammarverk för Amiralitetet,
ordnade Amiralitetskrigsmanskassan, så att denna,
som, då O. öfvertog densamma, var nästan förstörd, vid
hans afträdande hade ett fruktbart kapital af 300,000
dal. smt, samt uppgjorde den intrasslade likvidationen
af flera mill. emellan kronan och kammarrådet
Gripenstjerna m. m. - Hans son Salomon (f. 1693,
d. 1745) valdes 1731 till riddarhussekreterare, blef
1740 led. af Vet. akad. och 1741 kansliråd.
2. Karl Gustaf von O., friherre, sonsons sonson
af O. 1, ämbetsman, sjömilitär, f. 17 aug. 1827 å
Fimmersta i Västergötland, d. 24 febr. 1900,
utnämndes 1847 till sekundlöjtnant vid flottan. Under
anställning i engelsk örlogstjänst 1852–54 deltog
han i åtskilliga strider till sjöss och till
lands i Öst-Asien. Efter att under flera år
ha fört postfartyg och privata ångfartyg blef han
1867 kommendörkapten af 2:a klassen. 1872–75 var
han chef för Norra lots-distriktet och 1875–80
lotsdirektör och chef för Lotsstyrelsen samt
efterträdde 19 april 1880 sin yngre broder (se O. 3)
som statsråd och chef för Sjöförsvarsdepartementet,
hvilken förtroendepost han innehade i nära 13 år under 6
statsministrar. Under tiden utnämndes han 1883 till
konteramiral, 1888 till generallotsdirektör och 1889
till Viceamiral. Från generallotsdirektörsäm-betet
erhöll han afsked 20 juli 1892, och statsrådsämbetet
lämnade han 16 dec. s. å., hvarefter han kvarstod
som Viceamiral i flottans reserv till 1896. O blef
led. af örlogsmannasällskapet 1862 (hedersled. 1876)
och 1881 af Krigsvet. akad. O. gjorde sig särskildt
känd inom fyrväsendet genom de af honom konstruerade
s. k. klippfyrarna (se Fyr, sp. 134).
3. Fredrik Vilhelm von O., friherre, den
föregåendes broder, sjömilitär, statsminister,
nordpolsfarare, f. 11 april 1833 å Fimmersta i
Västergötland, d. 9 mars 1910 i Karlskrona, blef vid
17 års ålder sekundlöjtnant vid flottan, men kvarstod
14 år i denna grad. Därefter följde
befordringarna så mycket hastigare, sedan
han 1872 blifvit utnämnd till kommendörkapten
af 2:a kl. Hans tjänstgöring i engelska flottan 1857–61,
hvarunder han bl. a. deltog i en expedition
mot kinesiska sjöröfvare, samt det utmärkta sätt,
hvarpå han som chef 1868 å postångaren "Sofia" deltog
i Nordenskiölds forskningsresa till Spetsbergen,
hade fäst allmänna uppmärksamheten vid honom
och skaffat honom utmärkelser af många slag;
bl. a. blef han 1871 adjutant hos hertigen af
Östergötland och 1872 hos konungen, 1873 led. i
kommittén för sjöreglementets afslutande samt
1874 led. i sjöförsvarets värnpliktskommitté
och i svensk-norska komm. för utarbetande af ny
taktik, evolutions- och signalbok. 23 dec. 1874
utnämndes han till kommendör samt till statsråd
och chef för Sjöförsvarsdepartementet (efter
frih. B. A. Leijonhufvud). Med öppen blick
för flottans uppgift och med sällspordt klar
öfvertygelse om vikten af planmässighet utarbetade
och motiverade han den nybyggnadsplan för flottan,
som 1876 förelades riksdagen. Ehuru denna plan icke
biträddes, kvarstod 0. som sjöminister till 19 april
1880, då De Geerska ministären afgick. S. å. utnämndes
han till varfschef i Karlskrona och 1884 till
konteramiral samt var 1884-1900 stationsbefälhafvare
där, avancerande till Viceamiral 1892 och amiral
1900. Under denna tid tjänstgjorde han 6 gånger som
högste befälhafvare till sjöss, var 10 år Karlskrona
stadsfullmäktiges ordf. och 8 år ordf. i direktionen
för flottans pensionskassa, ordf. i kommittéerna
ang. organiserande af en fästnings-artillerikår
i Karlskrona (1892) och ang. Lotsstyrelsens
omorganisation (1897) samt led. af kommittén
ang. Landt- och Sjöförsvarsdepartementens
sammanslagning (1894). Dessutom var han ordf. i
styrelserna för de järnvägar, som berörde
Karlskrona och dess närhet. Han representerade
Blekinge län i riksdagens Första kammare 1891-99
(sedan 1893 var han därunder led. af statsutskottet)
och 1902-05 samt Karlskrona stad i Andra kammaren
1900-02, därunder fungerande 1900 som vice ordf. i
arbetarförsäkringsutskottet. 12 sept. 1900 mottog han
efter Boström statsministerposten, genomdref den nya
härordningen 1901, ehuru ej till den utsträckning han
hoppats, och i samband härmed progressiv beskattning
med s j älf deklaration. Det året därpå af statsrådet
Hj. Hammarskjöld framlagda rösträttsförslaget vann
däremot icke framgång, och O. afgick efter riksdagens
slut 5 juli 1902 från statsministerämbetet,
följd af statsråden Hammarskjöld, Krusenstjerna,
Wachtmeister och Claeson, samt lämnade plats åt sin
företrädare Boström. Efter af skedstagandet egnade
O. hufvudsakligen sin tid åt skötseln af sin egendom
Trantorp nära Karlskrona. Om O. har det med rätta
blifvit sagdt, att han med sitt beslutsamma, djärfva
och bestämda lynne, med sin stora arbetsförmåga,
sin kärlek till sjön och till flottan i förening med
sin stora välvilja mot underordnade var typen för en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
