ovariotomier, och de lysande resultat de snart kunde framlägga - 1872 hade Wells redan opererat 500 patienter, af hvilka 373 hade tillfrisknat - bragte raskt operationen till erkännande öfver hela världen. Att resultaten af Wells' och Keiths operationer blefvo så för sin tid förvånansvärdt goda - Listers antiseptiska sårbehandling hade ännu ej hunnit komma i bruk - berodde utom på skärpt diagnostik, god teknik och skrupulös renlighet äfven på, att operationerna skedde på små speciellt inrättade sjukhus eller i hemmen, under det att man undvek de stora sjukhusen, där alla slags infektionssjukdomar och däribland också ros-och sårfebrar härjade. Läkare från skilda länder besökte Wells och spridde ovariotomien till sina resp. hemland. I Frankrike återupptogs den framgångsrikt af Nélaton och Koeberlé, i Tyskland af Nussbaum, Billroth o. a. I Sverige utfördes den första ovariotomien 4 nov. 1866 af S. Sköldberg, som studerat hos Spencer Wells - med lycklig utgång. 1867 utgaf Sköldberg en afhandling om ovariotomi, särskildt med afseende på de engelska resultaten. Vid sin död, 1872, hade han utfört 29 operationer (hvaraf 5 med dödlig utgång). 1869 började den utmärkte svenske gynekologen V. Netzel (d. 1914) sin framgångsrika och långa bana som ovariotomist. Netzel bidrog med stöd af stor erfarenhet, skarp observationsförmåga och kritik till ovariotomiens utveckling:. Sedan bukkirurgien tack vare anti- och ännu mer aseptikens införande nått sin nuv. storartade utveckling, har ovariotomien upphört att vara den märkvärdiga, ofta farliga operation den så länge gällde för. Dödsfallssiffran har numera, när alla, äfven komplicerade och elakartade svulstfall med-räkna_s,> gått ned till omkr. 5 proc. Bvn. Ovarium (lat., af ovum, ägg), anat., äggstock; bot., fruktämne. Ovation [lat. ovatio, en romersk fältherres mindre triumftåg till fots eller till häst], jublande hedersbetygelse, ovanligt liflig hyllning, som en församlad folkmassa af egen drift bringar t. ex. en politisk person, en scenisk konstnär o. s. v. Jfr Triumf. Owatonna, stad i nordamerikanska prov. Minnesota, vid Straight river. 5,658 inv. (1910. Pillsbury academy (baptist.). Maskinfabrikation. J. F. N. Ovce polje [å'vtje pålje; "Fårfältet"], högslätt på Balkanhalfön, mellan Vardar och dess bifloder Pcinja och (n. om Köprülü) Bregalnica. Där besegrade bulgarerna serberna i början af juli 1913. J. F. N. Owen [], Samuel, mekaniker, industriidkare, f. 12 maj 1774 i byn Northon i Shropshire, d. 15 febr. 1854 i Stockholm, åtnjöt så godt som ingen skolundervisning, tjänade flera år som vallgosse för gäss, svin och får, var därefter någon tid pådrifvare af kanalhästar och kom vid 18 års ålder i snickarlära. Där ådrog han sig snart uppmärksamhet genom sina mekaniska anlag och sin ifver att äfven med de största försakelser skaffa sig de kunskaper, som kunde inhämtas i en närbelägen aftonskola. Ett par år senare blef han modellsnickare å Boulton & Watts nyanlagda verkstäder Soho, nära Birmingham, och gjorde sig där bl. a. förtrogen med teorien för Watts ångmaskin. Efter en ny anställning på en verkstad i Leeds besökte han 1804 Stockholm för att uppsätta några ångmaskiner, som från sistnämnda verkstad inköpts genom kanslirådet A. N. Edelcrantz. 1806 kallades han af Edelcrantz åter till Stockholm i liknande ändamål. Han kvarstannade då och var till en början i 3 år verkmästare vid Bergsunds gjuteri, under hvilken tid Klosters bruks valsverk för valsning af järnplåtar (det första i Sverige) där tillverkades. 1809 anlade han i en fabriksegendom på Kungsholmen (nu en af k. myntverkets byggnader) ett järngjuteri med maskinverkstad. Härifrån utgingo under loppet af 33 år mer än 1,000 tröskverk och f. ö. ett betydligt antal arbeten af alla slag, ofta de första i Sverige tillverkade hvart och ett inom sin art. Denna verksamhet blef af största betydelse för utvecklingen af den svenska maskinfabrikationen äfven i det hänseendet, att de under O:s öfverlägsna ledning utbildade arbetarna fingo anställningar vid andra uppväxande etablissemang. Sin ärofullaste ryktbarhet har O. som den svenska ångbåtsindustriens fader, och märkligt nog hade han vid byggandet af sin första fartygsmaskin (anbragt i en roslagsskuta, som erhöll namnet "The witch of Stockholm", d. v. s. Stockholmshäxan) propellerns idé för ögonen. Det var 1816, 27 år innan John Ericsson med fullständig framgång bragte samma idé ut i världen. Ett andra försök (1819), med ett för Karl XIV Johans räkning byggdt fartyg, utföll emellertid så pass illa, att O. för framtiden föredrog att bygga vanliga hjulfartyg. O:s första ångbåt af sistnämnda konstruktion, "Amfitrite", blef färdig redan 1817, och 1818 gjorde detta "eldfartyg" uppseendeväckande resor till höstmarknaderna i Västerås och Uppsala. Därefter fortsattes ångbåtsbyggandet raskt nog i Sverige, som sålunda, tack vare O., blef det land i Europa, hvilket tidigast, näst England, egde ångbåtsindustri och ångbåtsfart. O. själf tillverkade 30 ångfartygs-maskiner. För sina förtjänster invaldes han i Vet. akad. (1831) och i Landtbruksakad. samt fick, då hans affärsställning till följd af konkurrens och stora förluster började visa sig betänklig, pensioner af statsverket och Brukssocieteten. 1843 måste han stänga sin verkstad och afträda sin egendom till sina fordringsegare. Han sysselsatte sig därefter med att medelst ångmaskin urtappa mossar i Småland och var några år (1847-51) verkmästare vid Åkers styckebruk i Södermanland. 1851 besökte han den första världsexpositionen i London och bosatte sig därefter i Södertälje, men återflyttade 1853 till Stockholm. Hans namn lefver i aktadt minne äfven med anledning af hans varma ifver för nykterhetens främjande (se Nykterhetsrörelsen, sp. 225), och af de svenske metodisterna ihågkommes han som en af de personer, genom hvilkas nitälskan metodismen först infördes