1139 Oxafor-Oxalsyra 1140 2. 0. att i rikets tjänst vidare nyttjas är en påföljd, som vid vissa ämbetsbrott ådömes vid sidan af afsättningsstraff. Påföljden innefattar förlust jämväl af annat ämbete än det, hvari vederbörande förbrutit sig, och medför dessutom obehörighet att vidare utöfva ämbete, tjänst eller annan allmän befattning (se Straff 1. kap. 2: 16). 1-2. N.S-g. Oxafor [åksafår], farm. med. Se Oxikamfer. Oxalät, kem. Se Oxalsyra. Oxalätstenar, med., njur- och blåsstenar af oxalsyrad kalk, äfven kallade mullbärsstenar. Se Blåssten, sp. 810. Oxalidäceae, bot., en liten växtfamilj af serien Geraniales, omfattande några få släkten, förekommande i såväl de tropiska som de kallare jordbältena. Blommorna äro aktinomorfa, med 5 kronblad. Ståndarna 10, femväldiga, med strängarna nedtill förenade. Stiften 5, fria. Frukten är kapsel eller bär. Fröna utkastas genom det yttre fröskalets plötsliga sönderbristning. Släktet Oxalis har 300 arter, örter eller buskar, de flesta förekommande i Sy d-Af rika och Syd-Amerika. Bladen äro sammansatta af l-många småblad, som under natten intaga en annan ställning än under dagen (se N y k t i t r o p i s k), eller äro reducerade till fyllodier. Blommorna sitta på långa skaft antingen ensamma eller flockvis. Vild i Sverige är den Harsyra (Oxalis acetosella). l växten i blom, 2 ståndare, 3 mogen frukt, 4 fröets omvrängda ytterskal. bekanta harsyran, O. acetosella (se fig.), som har ensamma, hvita, rödstrimmiga kronblad och sur smak, emedan hela växten innehåller surt kalium-oxalat. Förvildade i trädgårdar förekomma O. stricta och O. corniculata, som båda ha gula blommor i flock. Den senare har mörkt bruna blad och användes som kantväxt kring blomstergrupper. Andra arter odlas för de vackra blommornas skull, t. ex. O. rosea (Chile), O. floribunda (Brasilien) och O. Deppei (Mexico). Den sistnämnda arten (äfven kallad O. escnlenta) har ätliga rötter. Den odlas därför äfven som köksväxt, och detsamma är fallet med O. crenata, o c a, hvars välsmakande rhizom liknar en potatis. Af öfriga till Oxa-lidaceae hörande släkten märkas de tropiska Bio-phytum och Averrhoa, hvilkas småblad sänka sig vid beröring. Frukterna af Averrhoa ca-rambola likna till smaken krusbär (k o r o m a n-delkrusbär), hvarför denna art odlas i tropikerna. O. T. S. (G.L-m.) 0'xalis L., bot. SeOxalidacese. Oxalit (H u m bo l d t i n), miner., ett mineral, som består af oxalsyrad järnoxidul och vatten (2FeC204 + 3H20), är ockragult till halmgult samt af tradig, finkornig eller jordartad textur. Det förekommer i hårformiga kristaller, derbt eller insprängdt i brunkol i Böhmen, Hessen och Ca-nada. Ant. Sj.* Oxalsyra (af Oxalis, harsyra, hvari syran finnes), kem., toxik., en först af Scheele 1770 framställd syra, hvars kalk- och kalisalter förekomma i både växt- och djurriket. Oxalsyran uppstår genom oxidation af socker och andra kolhydrat medelst salpetersyra och vid inverkan af kalium eller natrium på koldioxid vid 360° samt framstäl-les i stor skala därigenom, att sågspån smältes med en blandning af kaustikt kali och natron. Man får på detta sätt oxalsyrans kalium- och natriumsalter, hvilkas lösning med klorkalcium ger olösligt kalcium-oxalat, hvaraf oxalsyran framställes genom dess sönderdelning med svafvelsyra. Oxalsyran bildar färglösa, i luften oföränderliga kristaller, C2 04 H2 + 2H2 O, som lätt lösas i vatten och utmärkas af en ganska sur smak. Upphettar man den kristalliserade syran, förlorar den 2 molekyler vatten och ger vattenfri oxalsyra, C2 04 H2, som sublimerar i fina nålar. Oxalsyran ger med baser salter, som kallas oxalät. Det sura kaliumoxalatet, som kallas harsyresalt, användes till att borttaga bläck- och rostfläckar. Kalciumoxalatet, som är olösligt i vatten, bildar vissa slag af urinsten. Kaliumferro-oxalat utmärkes genom stark reduktionsförmåga och användes som fotografisk framkallare. Äfven kalium-ferri-oxalat, som sönderdelas i solljuset, har teknisk användning. Oxalsyran nyttjas i kattuntryckerier och som reagens på laboratorier. Oxalsyrans dime-tyleter är en fast substans med smältpunkt 54° och användes för framställning af ren metylalkohol (se d. o.). Med växtföda inkomma oxalsyrade salter ofta i djurorganismen, hvarjämte vid omsättning af kolhydrat och fettsyror oxalsyra bildas. I människokroppen förbrinner emellertid i regel en stor del däraf, så att i allmänhet blott omkr. 2 cg. på dygnet öfvergå i urinen. Vid vissa patologiska rubbningar i ämnesomsättningen kan mängden oxalät i urinen ökas (se O x a l u r i), och då oxalsyran är giftig, uppstå härvid sjukliga rubbningar. Bl. a. bildas därvid lätt stenar af kalkoxalat i blåsan eller njurbäckenet, hvilka ofta genom sin hårdhet och knottrighet vålla svåra obehag. Med födan intar människan icke sådana mängder oxalsyra, att någon skada däraf torde uppstå; däremot ha betande kreatur stundom af det förtärda fodret fått akut oxalsyreförgiftning. Sådan förgiftning har emellertid åtskilliga gånger iakttagits äfven hos människor på grund af misstag, i det att syran själf eller det för tekniska ändamål använda kaliumoxalatet nedsväljts i st. f. vinsyra eller engelskt salt.