1187 Oxie-Oximer 1188 - 0. magnesicum, med. Se Magnesia 2. - 0. z^ncicum, zinkoxid, kem., med., är ett amorft, hvitt, lukt- och smaklöst pulver, olösligt i vatten, men lösligt i utspädda syror. Rå zinkoxid 1. zinkhvitt har stor betydelse som handelsvara, bl. a. till beredning af färg för oljemålning m. m., samt äfven till utvärtes medicinskt bruk. Redan under den klassiska forntiden var zinkoxiden känd, under namnet cadmia; af Diosko-rides nämndes den luckra, finfördelade oxiden pompholyx; på grund af likheten med ullflockar kallades den af medeltidens alkemister låna philo-sophica ("de lärdes ull"). Då zinkoxid erinrar om snöflingor, som smälta och skenbart bli till intet, har preparatet äfven kallats nix alba 1. nihi-lum album, på svenska "hvitt intet". Äfven förekomma i olika farmakopéupplagor namnen föres zi'nci, calx zinci, o. zinci, o. zincicum venale; en mera oren (grå) vara har förr kallats nihilum gri-seum 1. tutia. - Den råa zinkoxiden f ramställes genom förbränning af zink i särskilda retorter vid 300° C. temperatur och rikligt lufttillträde. I Sv. farmakopén kallas densamma numera o. zincicum criidum och användes ofta som ett adstringerande och torkande medel på fuktande hudutslag o. d. i form af ströpulver, salfva, pasta, hudlim e. d. - Stort uppseende ha vissa slag af i handeln förekommande zinkhvitt väckt genom sin ej obetydliga halt af arsenik, som under vissa förhållanden kan bli hälsofarlig, hvarför förbud utfärdats mot målning inne i rum, där människor skola vistas, med färg, innehållande arsenik i afsevärd mängd. - En renare zinkoxid, o. zincicum, f ramställes genom inverkan af rent zinksulfat (se Zink) på na-triumkarbonatlösning, då basiskt zinkkarbonat [2ZnC03 -f 3Zn(OH)2] utfälles, renas, torkas och lindrigt uppvärmes för utdrifvande af kolsyra, hvarefter zinkoxid återstår. Medlet har användts som ett nervlugnande och krampstillande medel, försökt vid konvulsioner hos barn, kikhosta, danssjuka, fallandesot m. m., dock utan att f. n. i nämnda riktning åtnjuta synnerligt förtroende. C. G. S. Oxie. 1. Härad i Malmöhus län, ingår i Oxie och Skytts domsaga och dessa härads fögderi samt omfattar socknarna Västra Ingelstad, östra Gref-vie, Mellan-Grefvie, Södra Åkarp, Gässie, Eskilstorp, Arrie, Hököpinge, Tygelsjö, Västra Klags-torp, Bunkeflo, Limhamn (Hyllie), som dock l jan. 1915 skall inkorporeras i Malmö, Fosie, Lockarp, Husie, Särslöf, Södra Sallerup, Oxie, Törringe, Västra Kärrstorp, Glostorp, Svedala. 25,076 har. 29,724 inv. (1913). - 2. Kontrakt i Lunds stift, omfattar de fjorton pastoraten Malmö stads S:t Petri, Karoli, S:t Pauli och S:t Johannes med stadens garnisonsförsamling; Bunkeflo med Limhamn, som l maj 1915 skall delas i två pastorat; Husie med Västra Skreflinge; Arrie med Hököpinge; Gässie med Eskilstorp; Mellan-Grefvie med Södra Åkarp; Västra Ingelstad med östra Grefvie; Fosie med Lockarp; Södra Sallerup; Tygelsjö med Västra Klagstorp; Västra Kärrstorp med Glostorp. 20,865 har. 119,760 inv. (1913). - 3. Socken i Malmöhus län, Oxie härad. 1,102 har. 799 inv. (1913). Annex till Bjärshög, Lunds stift, Bara kontrakt. Oxie och Skytts domsaga, Malmöhus län, om- fattar Oxie och Skytts härad, hvilka tillsammans utgöra ett tingslag, samt sammanfaller med samma härads fögderi. 49,059 har. 43,994 inv. (1913). Oxigenaser, kem. Se O x i d a s e r. Oxihemoglobin, kem., är en förening af l molekyl hemoglobin (se d. o.) och l molekyl syre; förmedlar syretillförseln genom blodet vid andning (se d. o.) och spelar således en utomordentligt viktig fysiologisk roll. Denna förening bildas nämligen i det arteriella blodet och reduceras åter i det venösa blodet. Hemoglobinets förmåga att upptaga syre beror på dess järnhalt, l atom per molekyl. Oxihemoglobinet förlorar syre, om det utsattes för förminskadt tryck, t. ex. i luftför-tunnadt rum. Mellan oxihemoglobinet, Hb 02, och dess komponenter, Hb och 02, inträder en jämvikt enligt massverkans lag (se d. o.), så att desto mer syre af spjälkas, ju mindre dess partialtryck i om-gifningen är. Likaledes afger oxihemoglobin syre åt de lätt oxiderbara ämnena, som blodet under cirkulationen möter i kroppens alla delar. Af denna anledning är det venösa blodets hemoglobin fattigt på oxihemoglobin, och kort efter döden finnes icke oxihemoglobin i blodet. Sådant blod innehåller i stället reduceradt hemoglobin. Det senare kan ur luften upptaga syre och åter öfvergå till oxihemoglobin. Oxihemoglobin är svårare lösligt än hemoglobin. Flera blodarters oxihemoglobin kan erhållas i röda sidenglänsande kristaller. Det rena oxihemoglobinet är en svag, optiskt högervridande syra och är i utspädd lösning karakteriserad genom två absorptionsband mellan linjerna D och E. Reduceradt hemoglobin har däremot ett enda bredt band mellan de nämnda linjerna. En lösning af hemoglobin i vatten fälles af flera metallsalter, men ej af bly acetat. Under vissa förhållanden kan det löst bundna syret i oxihemoglobin bli fastare bundet, och då uppstår m e t h e m o g l o b i n (se d. o.). H. E. Oxikamfer, farm. med., f ramställes genom oxidation af kamfer och består af hvita, i alkohol lösliga kristaller med formeln C8 H14 . CO . CH OH. Preparatet verkar likasom kamfer uppiggande på ett svagt arbetande hjärta, men i motsats mot kamfer nedsättande på retbarheten hos andningscentra. Oxikamfern har därför användts som ett lindrande medel vid andnöd af diverse olika anledningar. Dosen har varit O,s gr. 2 gånger dagligen. Då preparatet i torrt tillstånd lätt sönderdelas, kommer det i handeln i en sprithaltig lösning, s, k. oxafor. _ C. G. S. Oxiketöner, kem. Se Ket o ner och Kolhydrat. Oxiklorider, kem., äro dels fleratomiga metallers iska klorider, t. ex. Fe --OH, eller riktigare ^0 dessas anhydrider, t. ex. -Cl: , dels derivat af syror, hos hvilka klor har ersatt hydroxyl. Bland sådana må särskildt nämnas fosforoxiklo-rid, POC13 (se Fosfor), och sulfurylklo-rid, S02C12 (se Svafvel). H. E. Oximer, kem., kallas organiska substanser, som framställas genom inverkan af hydroxylamin (se d. o.) på aldehyder eller ketoner. I förra fallet uppstå aldoximer enligt formeln: