1195 Ozetbad-Ozon 1196 Ozetbad, Ozonbad 1. Oxygenolbad äro namn på den badform, där man på kemisk väg blandar syrgas med badvattnet. Se Syrgas-b a d. _ Ln. Ozieri [åtsieri], kretsstad i italienska prov. Sas-sari (Sardinien), 41 km. s. ö. om Sassari. 9,581 inv. (1901). Biskopssäte, gymnasium. Handel med landtmannaprodukter, bl. a. smör, hvilket eljest icke tillverkas på ön. J. F- N. Ozobromtryck, fot., ett af Thomas Manly 1905 patenteradt fotografiskt kopieringsförfarande för framställning af pigmentbilder. Som utgångsbild användes en silfverbild, vanligen en sådan framställd på bromsilfverpapper genom kontakt-kopiering eller förstoring. Silfverbilden bringas genom pressning medelst en gummivals i fullständig kontakt med ett pigmentpapper (se Pigmenttryck), hvars pigment-gelatinhinna är indränkt med en lösning, hufvudsakligen bestående af bikro-mat, rödt blodlutsalt och bromkalium. Dessa ämnen påverka silfverbilden så, att den blekes, och de därvid bildade produkterna verka garfvande på pigmentpapperets gelatinskikt. Om man efter 15- 20 minuter behandlar de hoppressade bladen i varmt vatten, lossnar det papper, som uppbar pigment-gelatinskiktet, jämte det icke garfvade gelatinet; det garfvade gelatinet jämte det däri inblandade pigmentet kvarblir däremot på den ursprungliga bilden, i den mån silfver fanns närvarande, d. v. s. i skuggpartierna kvarblir mest pigmentgelatin, i halftonerna mindre o. s. v. I st. f. en silfverbild erhålles sålunda en pigmentbild, som naturligtvis får samma färg, som det använda pigmentpapperet hade. - En annan metod är att afdraga pigmentpapperet, sedan det legat i kontakt med silfverbilden den bestämda tiden, och öfverföra det på ett annat underlag och därefter på samma sätt som förut behandla med varmt vatten. Den ursprungliga, nu urblekta silfverbilden kan därefter återframkallas och ånyo användas. - Då bromsilfverbilden, från hvilken man utgår, genom förstoring efter originalnegativet kan framställas i hvilken skala man önskar, och förstoringen kan ske vid artificiellt ljus, kan man sålunda utan dagsljusets hjälp och utan något förstoradt negativ framställa pigmentbilder, i hvilket format man önskar. J. Htzg. Ozokerit Glocker (af grek. orzéin, dofta, och kerofs, vax), Jordvax, Bergvax, miner., ett mineral, Cn H2n, som till utseendet liknar vax eller spermaceti och består af 86 proc. kol samt 14 proc. väte. Eg. v. = 0,94-0,97. Ozokeriten är till färgen i påfallande ljus lökgrön till brungrön, i ge-nomfallande gulbrun till hyacintröd. Den är ganska vek och böjlig, blir genom knådning mellan fingrarna klibbig, har aromatisk lukt, afger vid upphettning en öl jäktig vätska samt löses med lätthet i terpentin och bensol, men svårare i alkohol och eter. Ur lösningen erhålles ozokeriten under form af glänsande kristallblad. Yid högre temperatur förbrinner den med klar låga, merendels utan att lämna återstod. Genom destillation af ozo-kerit vinner man den hvita paraffinen, som en tid begagnades till ljus. Numera blandas ozokerit med vax och kommer under namn af ceresin (se d. o.) i handeln af sedd för åtskilliga ändamål. Ozokerit vinnes genom anläggning af brunnar och schakt, hvarvid de of vanliggande lagren genom sin tyngd frampressa jord vaxet. Detta mineral finnes vid Newcastle, i Galizien och Moldau samt vid Kaspiska hafvet och på ön Tjeleken vid detta haf s östra kust. Ant. Sj.* Ozoliska lokrer. Se L o k r i s. Ozon [åtsån; af grek. o'zéln, lukta], kem. med., en af Schönbein 1840 upptäckt allotropisk modifikation af syre, som bildas af vanligt syre vid upphettning till mycket höga temperaturer och som vinnes, om man afkyler den upphettade gasmassan mycket snabbt och därigenom förhindrar ozonens återspjälkning vid afsvalning. Besläktad med denna rent termiska reaktion är sannolikt den vanliga bildningen under inflytande af elektriska urladdningar, t. ex. vid influensmaskiner, induktions-apparater o. s. v. (se Elektrisk lukt). Af detta bildningssätt begagnar man sig för framställning af ozon i större skala (se O z o n i s a-t o r). Äfven vid syrgasens bestrålning med ultravioletta strålar uppstår ozon, och på detta sätt bildas ozon i de högre luftlagren genom solstrålningens ultravioletta del. Stundom frigöres ozonen, då syrerika kroppar, t. ex. kaliumpermanganat m. fl., sönderdelas med svafvelsyra, hvarvid de fria syrorna spjälkas under ozonbildning. Vidare uppstår ozon vid elektrolys af svafvelsyra, vid långsam oxidation af gul fosfor samt vid sönderdelning af bariumsuperoxid med svafvelsyra och vid inverkan af fluor på vatten. Vid låg temperatur kan ozon förtätas till en indigoblå vätska, som vid atmosfärtryck kokar vid omkr. -125°. På detta sätt kunna de små mängder ozon, som förekomma i den atmosfäriska luften, vinnas. I vatten är ozon föga löslig. Upphettar man ozon till 250°, förvandlas den till vanligt syre, hvarvid 2 volymer ge 3 volymer syrgas. Ozongasen har således en half gång större täthet än syrgas, hvaraf man kan sluta, att l molekyl ozon består af 3 atomer syre, om l molekyl syre består af 2 atomer; ozonens kemiska formel är således 03. Ozon utmärkes genom ytterst kraftig oxidationsförmåga och kallas därför äfven aktiv syrgas. Denna starka oxiderande verkan gör ozonen till ett mäktigt desinfektionsmedel, emedan den genom syrsättning sönderdelar och förstör organiska smittämnen (se Ozonbehandling). - Af många organiska föreningar, som innehålla dubbelbindningar, upptages ozon under bildning af s. k. ozonider (se d. o.). Det analytiska påvisandet af ozon är förenadt med svårigheter, emedan flera andra ämnen, t. ex. klor och brom, vätesuperoxid och kväfveoxi-der, ge likartade reaktioner. Karakteristisk för ozon är den färgförändring, som den åstadkommer hos tetrametyl-dipara-diamido-difenylmetan i ättik-sur lösning. Därmed impregneradt papper kallas vanligen "tetrapapper" och färgas genom ozongas violett, genom kväfvedioxid gult och genom klor och brom blått, men angripes ej af vätesuperoxid. Se vidare Syre. Förr har antagits, att de i lefvande organismer rikligt förekommande oxidationsprocesserna skulle bero på uppträdande af ozon i dessa. Luftens syre skulle, då det i lungorna upptages af hemoglobinet i de röda blodkropparna, förvandlas till ozon, hvarefter hemoglobinet skulle spela rollen af "ozonöfverförare", i det att detsamma läte