visst sätt tillkännagifvit sin afsikt att ingå äktenskap och däri hindrats genom faderns död eller annan honom otillräknelig och till döden fortfarande omständighet. Enligt rysk lag förekommer åter arfsrätt mellan oäkta barn, modern och andra hennes oäkta barn och deras afkomlingar. Härtill har finsk rätt anslutit sig genom förordn. af 27 juni 1878, men dock bibehållit 1734 års lagboks svenska regler i subsidiär giltighet, så att oäkta barn i sista hand ärfves af fader samt fäderne- och mödernefränder på lika sätt som äkta barn, utan hinder däraf, att det icke efter dem eger arfsrätt. Se Arflös, Arfsordning, Arfsrätt, Barn, Börd, Testamente, Trolofning, Äktenskap och Äktenskapslöfte. Lagrum: Giftermålsb. kap. 5 och Ärfdab. kap. 8. Litt.: Winroth, "Svensk civilrätt", III, s. 6--28 och 111--128, samt V, s. 10--16 och 249--255. A. W. Oäkta gulholts. Se F i s e 11 -1 r ä. Oäkta konjunktiv, språkv. Se Mö d u s, sp. 791. Oäkta porslin. Se Fajans, sp. 1283. Oändlighet, filos., egenskapen att icke vara begränsad. Tid och rum ega en negativ oändlighet, som Hegel kallar "den dåliga oändligheten" och som beror därpå, att de äro vår sinnliga föreställningsförmågas inneboende former. Därför kunna vi aldrig frigöra oss från dem, och ingen gräns kan sättas för vårt upprepande af föreställningen om en i rum och tid varande verklighet. Den oändlighet, som man tillägger det absoluta, måste vara af annan art, en positiv oändlighet, som ej utesluter, att det absoluta är ett inom sig afslutadt helt. .- För de grekiske filosoferna med deras uppfattning af bestämd harmonisk form som uttrycket för fullkomlighet tedde sig oändligheten som en brist, och Platon fattade materien, ej idévärlden, som oändlig. Först nyplatonikerna fattade det absoluta som oändligt, en uppfattning, som sedan upptagits af den kristna spekulationen. Augu- stinus fattade tiden ej som oändlig, utan såsom skapad tillsammans med den ändliga världen. S-e. Oändligheten, mat., gränsen för en föränderlig storhet, som ökas utöfver hvarje ändlig gräns. Dess tecken är oo (en lemniskata 1. en liggande 8). Då oändligheten ej själf är någon storhet, kan den inom matematiken ej användas själfständigt, utan blott som representant för den storhet, hvars gränsvärde den är. Så är t. ex. cos oo lika med O, om oo representerar gränsvärdet af (2x + 1.)~-9 men lika med l, om oo representerar gränsvärdet af 27rx, då i båda fallen x antages genomlöpa serien af de udda talen l, 3, 5 o. s. v. - Inom elemen-taralgebran uppträder oändligheten vid lösningen af vissa ekvationer och utmärker då, att ekvationens rot växer, i den mån en viss konstant aftar, så att, om denna konstant blir noll, intet ändligt värde satisfierar ekvationen. - Oändlig storhet kallas, ehuru mindre exakt, en föränderlig storhet, som inom en viss undersökning kan ökas utöfver hvarje uppgifven ändlig gräns, liksom en storhet, som kan minskas under hvarje uppgifven ändlig positiv gräns, kallas oändligt liten storhet. Enligt G. Cantor finnes äfven ett annat slags oändliga storheter, som han i motsats till det nyssnämnda slaget kallar aktuellt oändliga storheter. Dessa storheter äro enligt honom konstanter och underkastade räknelagar, som i viss mån öfverensstämma med de ändliga storheternas. Se härom Transfinita tal. Om o ä n d l i g s e r i e se S e r i e. (I. F.) Oändlighetsmystik, teol. Se Mystik. Oändlig serie, mat. Se Serie. Oändlig storhet, mat. Se Oändligheten. Oäringsfågel, namn, som getts åt h ä r f å g e l n, emedan den ansetts genom sitt egendomliga skrik förebåda krig och dyr tid. Oöfvervinneliga armadan. Se A r m a d a.