1207 Paasche-Pacåk 1208 glimma i solen som jättestora pärlor (däraf namnet), och till stor del bebodd af afkomlingar af de holländare och franska hugenotter, som först slogo sig ned där. Paasche [päje], Herm an n, tysk nationalekonom och politiker, f. 24 febr. 1851 i Burg vid Maedeburg, studerade nationalekonomi och blef 1875 filos, doktor i Halle, vardt 1879 professor vid Rostocks och 1884 vid Magdeburgs universitet, innehade 1896-1906 professuren i nationalekonomi vid tekniska högskolan i Charlottenburg. National-liberal politiker, har P. tillhört tyska riksdagen först 1881-84 och sedermera från 1893; han var tillika medlem af preussiska landtdagen 1893-1908. P. blef 1903 andre vicepresident i tyska riksdagen och har varit dess förste vicepresident sedan 1907. P., som en tid idkat praktiskt landtbruk, har egnat särskild uppmärksamhet åt sockerindustrien och skrifvit Zuckerindustrie und zuckerhandel (1891) och Die zu ek er produktion der welt (1905). F. ö. har han skrifvit en del penningteoretiska och prishistoriska afhandlingar, bl. a. Studien uber die natur der geldentwertung (1878) och skildringar från sina resor: Kultur- und reiseskizzen aus Nord- und Mit-telamerika (1894), Deutsch-Ostafrika, wirtschaft-liche studien (1906). E. H. T. Paasonen [päså-], Heikki, finsk språkforskare, f. 2 jan. 1865 i S:t Michel, vardt student 1881, filos, licentiat och docent i finsk-ugrisk språkvetenskap vid Helsingfors' universitet 1893. 1902 befordrades P. till öfverinspektor i skolöverstyrelsen samt erhöll 1904 professuren i finsk-ugrisk språkvetenskap vid universitetet. P:s studier ha egnats förnämligast de mordvinska, ostjakiska och tatariska språken, i hvilket syfte han gjort flera resor i östra Ryssland. 1898-1902 innehade han för detta ändamål ett af de stora Rosenbergska reseunderstöden. Bland P:s afhandlingar äro de förnämsta Mordwinische lautlehre (1893), Die tur-kischen lehnwörter im mordwinischen (i "Finsk-ugriska sällskis Journal", 1897; en motsvarande uppsats om ostjakiskan ingår i "Finnisch-ugrische forschungen", II), Die sogenannten K ar ät a j mor d-winen (i nämnda journal 1902), Die finnisch-ugri-schen s-laute (1903), Csuvas szöjegyzék (1908) och Mordwinische chrestomathie mit glossar und gram-matikalischem abriss (1909). T. C. Paats-jokj [pä'ts-jåki]. Se P as vik älf. Paattis [pā-], fi. Paattinen, kapell under S:t Marie pastorat, Åbo och Björneborgs län, Finland. Areal 62 kvkm. Befolkningen, finsk, 1,162 pers. (1911). A. G. F. Paavola [pā-], socken, afskild från Siikajoki pastorat, Uleåborgs län, Uleå domsaga, Salo härad, Finland. Konsistoriellt pastorat af 2:a kl., Brahestads kontrakt, Kuopio stift. Areal 541 kvkm. Befolkningen, finsk, 5,594 pers. (1911). A. G. F. Paban [pabä'] Yirginie. Se Meyer, J. Fr. H., sp. 380. Pabianize (po. Pabianice), fabriksstad i rysk-polska guv. Piótrkow, vid Ner s. om Lodz. 33,987 inv. (1900). Bomullsindustri. J. F. N. Pa'blasek, Mattias, österrikisk blindpedagog, f 24 febr. 1810 i Mödritz, Mähren, d. 5 sept. 1883, verkade som tidningsredaktör och skolrektor i Pressburg, tills ändrade politiska förhållanden gjorde, att han önskade återvända till Österrike. Regeringen nämnde honom då (1862) till direktor för statens blindinstitut i Wien. Ehuru han förut näppeligen sysselsatt sig med blindpedagogik, utvecklade han i sin nya ställning en mycket framgångsrik verksamhet. Institutet ordnades i inre och yttre måtto, och man började draga omsorg äfven om dem, som lämnat anstalten. Bland P:s många skrifter är särskildt att märka Die jiirsorge jur die blinden von der u-iege bis zum grabe (1867), som alltjämt är ett klassiskt arbete. G- Å. Pabst, Heinrich Wilhelm, landtbruks-lärare, f. 1798 i Hessen, d. 1868 i Wien, blef 1822 lärare i teknologi vid landtbruksakademien i Ho-henheim i Wurttemberg, 1823 föreståndare för landtbruksskolan där och 1828 professor vid nämnda akademi. 1831 flyttade han till Darmstadt, där han verkade som sekreterare hos landtbrukarför-eningarna i Hessen, och stiftade där en mycket besökt landtbrukslärokurs. Under denna tid tog han jämte några andra landtbrukare initiativ till årliga tyska landtmannamöten, den första stora sammanslutningen af tyska landtmän, hvilken besöktes af jordbrukare från åtskilliga andra länder. P var 1839-43 föreståndare för landtbruksakademien i Eldena, därefter anställd som rådgifvare i landtbruksangelägenheter hos preussiska regeringen, från 1845 föreståndare för akademien i Hohenheim och mottog 1850 kallelse att organisera och leda landtbrukshögskolan i Ungarisch-Alten-burg, hvarifrån han 1861 flyttade till befattningen som ministerialråd vid handels- och ekonomidepartementet i Wien. P. åtnjöt anseende som en af sin tids förnämsta landtbrukslärare, och bland hans utgifna arbeten ha hans läroböcker (Anlei-tung zur rindviehzucht, 1829, 4:e uppl. 1880, Lehrbuch der landwirtschajt, 2 bd, 1832-39, 7:e uppl. 1878, och Landwirtschaftliche taxationslehre, 1853,3:e uppl. 1881) varit mycket använda. H. J. Dft. Pabst, A l w i n, tysk pedagog, f. 1854, filos, doktor 1878, har beklädt olika befattningar inom skolväsendet, leder sedan 1899 som direktör lärar-seminariet i Leipzig för gosshandarbeten. P. sträf-var att reformera elementarundervisningen i riktning af större s j älf verksamhet hos lärjungarna och vill af pedagogiska och nationella skäl främja den praktiska undervisningen; han har företagit studieresor till Schweiz, England, Holland, Amerika, Sverige (1911) och Danmark. Bland hans verk märkas Die knabenhandarbeit in der heutigen erzie-hung (1907), Der praktisch-technische unterricht in amerikanischen schulen (s. å.), Praktische erziehung (1908), Möderne erziehungsfragen (1911) och Aus der praxis der arbeitsschule (1912). P., som 1912 utnämndes till professor, utger sedan 1887 månadsskriften "Die arbeitsschule". Pacåk [pa'tsäk], Friedrich, österrikisk (tje-chisk) politiker, f. 13 sept. 1846 i Belohrad i Böhmen, satt 1868-71 fängslad för upproriskt tal vid en studentsammankomst, egnade sig ,sedan i Pragtidningen "Narodni listy" åt politisk journalistik, promoverades till jur. doktor, blef 1883 advokat i Kuttenberg samt invaldes 1889 i bömiska landtdagen och 1891 i österrikiska riksrådets deputeradekammare. Från 1901 har P., en af det ung-tjechiska partiets grundläggare, fungerat som ordförande i de ungtjechiske deputeradenas partisammanslutning, och han var 1906-08 som tjechisk