1209 Pacarabark-Pacheco 1210 minister utan portfölj medlem af ministären Beck. V. S-g. Pacarabark, bot. SeEnterolobium. Pacärafrukter, bot. Se Enterolobium. Pacaraima [pakarai'ma], Sierra de, bergskedja i Syd-Amerika, mellan Venezuela och brasilianska staten Amazonas, sträckande sig österut till Brittiska Guyana. Den utgör vattendelare mellan Orinoco och Amasonfloden, men har föga utpräglad kam. Pacaya [pakarja], en grupp af verksamma vulkaner i Central-Amerika, s. om staden Guatemala, 2,530 m. Senaste utbrott 1870. Pacca [pa'kka], Bartolommeo, romersk kardinal, f. 1756 i Benevento, d. 1844 i Rom, blef 1785 ärkebiskop "in partibus" (af Damiette), var 1786-94 nuntie i Köln och 1795-1802 nuntie i Lissabon, blef 1801 kardinal och hölls 1809-12 jämte påfven Pius VII, hvars trognaste rådgifvare han var, fången af fransmännen. P. blef 1814 ånyo af Napoleon aflägsnad från Rom, återfick efter dennes fall 1815 sina ämbeten, blef 1830 biskop af Ostia och Velletri samt tillhörde på äldre dagar kardinalernas reaktionäraste grupp. Med P:s namn är förbunden den s. k. Lex Pacca (Pacca-lagen) af 1820, en rad bestämmelser om bevarande af konstnärligt värdefulla minnesmärken, förbud mot deras exportering från Kyrkostaten o. s. v. P. skref flera memoararbeten (på it.; i tysk öfv. 6 bd, 1831 -36 med tilläggsband 1840). Hans bref växling under Wien kongressen med kardinal Consalvi utgafs 1904 af Rinieri. - P:s brorsons son, B a r t o l o m-meo P., f. 1817, d. 1881, var från 1875 likaledes kardinal. Pacca-lagen (Lex Pacca}. Se Pacca, B. Paccanari'ster (B a c c a n a r i's t e r), medlemmar af en af tyrolaren Nicolaus Paccanari 1791 stiftad kryptojesuitisk orden, som 1799 förenades med en annan kryptojesuitisk orden, Jesu heliga hjärtas brödraskap (se d. o.). Pacchaienius, Tomas, finsk präst, f. 1703, d. 1784, sedan 1740 kyrkoherde i Vana i Tavastehus' län, blef föremål för hattregeringens politiska förföl-jelseifver. Generalguvernören i Finland, frih. G. Fr. v. Rosen, angaf honom nämligen 1748 hos regeringen som misstänkt för oloflig brefväxling med Ryssland, hvarefter P. fängslades och underkastades strängt förhör. Som inga bevis kunde förebringas mot honom, blef han efter en mera än tvåårig rättegång frikänd af Åbo hofrätt. Sedan han vid 1752 års riksdag förgäfves sökt upprättelse, åtog sig det finska prästerskapet vid 1756 års riksdag hans sak och utverkade åt honom en skadeersättning af 3,000 dal. smt. - Se "Historiallinen arki-sto", IV, V och XVIII. M. G. S. Pacchia [pa'kkia], Girolamo della, italiensk målare af Sienaskolan, f. 1477, omtalad sist 1535, förr ofta förblandad med den följande, torde ha studerat i Florens och äfven tagit intryck af Perugino, som hans äldre arbeten utvisa. 1518 var han sysselsatt med freskomålning i Oratorio di S. Bernardino i Siena, där han utförde 3 bilder: S. Bernardo af Siena, Bebådelsen och Marias födelse, den sista tydligt inspirerad af Andrea del Sarto. Hans bästa verk äro 3 fresker ur den heliga Katarinas lif i Oratorio S. Caterina in Fontebranda i Siena, som äro särdeles lifligt framställda. Madon- nor af hans hand finnas i National gallery i London och pinakoteket i Munchen. I vissa verk anses han med framgång tafla med Sodorna. c- &. N.* Pacchiarotto [pakkiarå'ttå], Giacomo, italiensk målare af Sienaskolan, f. 1474, omtalad sist 1540, förde ett äfventyrligt lif och efterlämnade få arbeten. I dessa visar han sig vara en efterföljare af den äldre sienesaren Fungai, men därjämte påverkad af Sodorna, som förhållandet är i Kristi himmelsfärd (i Sienas offentliga galleri). C. It. N.* Pacchiöniska granulationer, Pacchioniska körtlar [pak-], anat., kallades förr efter den italienske anatomen A n t. P a c c h i o n i (f. 1665, d. 1726 i Rom), som gjorde sig känd genom sina undersökningar öfver den hårda hjärnhinnan, en del smärre eller större rundade utväxter af hjärn-arachnoideans substans (se H j ä r n h i n n o r) på denna hinnas yttre yta. De benämnas numera till följd af denna sin natur riktigare a r a c h n o-i d e a l v i 11 i. Ursprungligen helt små och knappt märkbara för blotta ögat, utväxa de eller flera af dem, under okända betingelser, ofta till sådan storlek, att de med bibehållen själfständighet och begränsning genomtränga dura mäter, därefter bilda gropar i kraniets inre och slutligen kunna genomborra hufvudskålen till mindre eller större del af dennas tjocklek. G- v. D.* Pace [péYsJ, eng., sportv., egentl, steg, begagnas idrottsligt för att uttrycka det tempo, den hastighet, hvarunder en täfling utföres. B- C-m. Päcem (lat., ack. af pax, fred). Se O s c u l a-t o r i u m. Pacemaker [péYsméiko], eng., sportv., en medhjälpare vid träning eller täfling i snabbhetsprof. Pacemakern håller sig därvid omedelbart framför den täflande för att för honom underlätta arbetet. I allmänhet är det dock numera ej tillåtet att vid täflingar begagna sig af pacemaker. B. C-m. Pache [pajJ, Jean Nicolas, fransk politiker, f. 1746, d. 1823, blef 19 okt. 1792 krigsminister, men väckte snart sina forna vänner gi-rondisternas misstankar som anhängare af Marat och måste afgå 3 febr. 1793, sedan han redan hunnit ådagalägga mycken partiskhet för sina radikala meningsfränder. Han valdes då i stället, med bergpartiets hjälp, till mar i Paris, komprometterades snart genom förbindelser med héber-tisterna, afsattes (april 1794) och fängslades, men Robespierre dröjde med att ställa honom inför revolutionstribuna-let, och efter skräckregementets fullständiga upphörande (hösten 1794) kom den allmänna amnestien äfven P. till godo. Han drog sig då för alltid tillbaka från det offentliga lifvet. Pacheco [patje'kå]. 1. Francisco P., spansk målare och konstskriftställare, f. 1571 i Sevilla, d. där 1654, studerade under en af Rafaels spanska efterföljare, Luis Fernandez, grundlade sedan en skola i sin födelsestad, vistades 1623-25 i Madrid