1315 Palett-Palgrave 1316 nologien en noggrann kunskap i nutida naturfolks kultur, särskildt rörande de naturfolks, hvilka i sin kulturutveckling stå den paleolitiska perioden närmast, alltså australiers och tasmaniers, vissa nordamerikanska präristammars, grönländares och eskimåers. Äfven förutsätter paletnologien grundliga geologiska och klimatologiska kunskaper, i all synnerhet rörande tertiärtidens och kvartärtidens geologi. Men i sin egenskap af etnologi omfattar paletnologien äfven kännedomen om de människors byggnad (anatomi) och anatomiska förhållande till hvarandra (antropologi), som böra betecknas som bärare af den äldre stenålderns kultur. En nödvändig förutsättning härför äro åter grundliga kunskaper i naturfolkens antropologi. För besvarande af frågan om de olika paleolitiska rasernas genetiska förhållande till hvarandra, för deras härledning, äro därjämte embryologiska och zoologiska kunskaper en nödvändig förutsättning. Termen paletnologi härrör från R. R. Schmidt, som 1911 tog initiativet till den första paletnologiska kongressen (i Tubingen). Jfr Etnografi, Människan 3, Paleolitiska perioden och Paleolitisk konst. G- B-n. Palett (fr. palette, af lat. påla, platt trästycke, spade), den skifva, på hvilken målaren vid sitt arbete upplägger sina färger. Paletten är vanligen af oval form, någon gång äfven rektangulär. För att kunna hållas med handen är den försedd med ett hål för tummen och en däremot svarande inskärning i nedre kanten. Den förfärdigas af trä (valnöt, päron) för oljemålning, af porslin för akvarellmålning, af porslin eller metall för porslins- och emaljmåleri. För freskomålning användes en fyrkantig palett af järnbleck med upphöjda kanter, som hindra vattnet att rinna bort. Ordet palett användes äfven i betydelse af måleriskt behandlingssätt (mjuk, rik, sträf palett). (G-g N.) Palettskrap, en af lärjungarna vid Fria konsternas akademi ritad och skrifven tidning, hvars julnummer 1890-99 (1895-99 under titeln "Jul-st jernan") utgaf s i bokhandeln. 1907 utgaf Akademiklubben likaledes en jultidning med detta namn. Paletä (äldre fr. paletot, af höll. paltsrok, grof klädesrock), mans-ytterrock, som är vid omkring lifvet. Paley [péYli], William, engelsk teolog af latitudinarisk riktning, f. 1743, d. 1805, var universitetslärare i Cambridge 1767-76 och beklädde sedan flera prästerliga befattningar. Han betraktas som den främste bland de apologeter, hvilka gentemot den engelska deis-men och dess upphöjande af den naturliga religionen till norm och regel för all positiv religion sökte med stöd af historiska grunder, företrädesvis med utgångspunkt från underverken, Kristi uppståndelse eller profetiorna, ådagalägga uppenbarelsens nödvändighet, sanning och möjlighet. P:s förnämsta apologetiska arbete, Evidences of christianity (1794; "Bevis för kristendomens sanning", 1852), hvari han följer en historisk metod, låg länge till grund för den teologiska undervisningen i Cambridge. Principles oj moral and political philosophy (1785), där han ställer sig på empirismens ståndpunkt och bygger moralen på nyttighetsprincipen, brukades ock som lärobok vid det akademiska studiet. I sina Horce paulince (1790) söker han ådagalägga Apostlagärningarnas trovärdighet och de paulinska bref vens äkthet genom att jämföra dem med hvarandra. P:s sista arbete var Natural theology (1802), hvari han på ett populärt sätt genomfört det teleologiska beviset för Guds existens. P:s på varmhjärtad religiositet blottade skrifter företräda en ståndpunkt, som fått det betecknande namnet high-and-dry, _ H. W. T.* Pålffy [pä'lfi], förnäm ungersk släkt, som skrif-ver sig till sin besittning E r d ö d, räknar sin uppkomst hufvudsakligen från Miklos P. (f. 1552, d. 1600), hvilken var styresman på Ungerns viktigaste försvarspunkter mot turkarna och 1598 från dessa återtog fästningen Raab. Han var gift med den rika Maria Magdalena Fugger och upphöjdes 1599 i riksgrefligt stånd. Jfr biografi (på ungerska, 1898) af P. Jedlicska. Hans afkomlingar uppnådde de högsta ämbeten och hedersposter; en gren af ätten erhöll 1807 furstlig värdighet. Palghat [pälgä't], stad i distriktet Malabar, Madras, Indien, vid Madrasjärnvägen, i det 38 km. breda P.-passet mellan Nilghiribergen i n. och Cardamombergen i s., vid floden Ponani. 44,177 inv. (1901). Katolsk och protestantisk (Basel-) mission. (J- F- N.) Palgrave [på'lgrerv]. 1. Sir Francis P., engelsk historieskrifvare, f. 1788 i London, d. 1861 i Hampstead, var son till en rik judisk börsmäklare, Meyer Cohen, och bar namnet Cohen till 1823, då han öfvergick till kristendomen och fick tillåtelse att antaga sin svärmoders släktnamn P. Han blef 1827 advokat, sysslade som sådan förnämligast med genealogiska tvister och bedref omfattande antikvariska och genealogiska studier. P. utgaf åren 1827-37 för arkivkommissionens räkning flera stora aktsamlingar ("Parliamentary writs", "Rotuli curise regis" m. fl.), erhöll 1832 knightvärdighet och var från 1838 till sin död vice riksarkivarie. I The rise and progress of the eng-lish commonwealth (2 bd, 1832) gaf han en öfversiktlig framställning af medeltida engelska statsinstitutioner, och genom History of the Anglo-saxons (1831; 6:e uppl. 1887) samt History of Normandy and England (4 bd, 1851-64; går till 1101) bidrog han kraftigt att popularisera kännedomen om den äldre engelska medeltidshistorien. 2. Francis Turner P., den föregåendes son, skald och kritiker, f. 28 sept. 1824 i Great Yarmouth, d. 24 okt. 1897 i London, idkade grundliga studier i Oxford, var 1855-84 anställd i undervisningsdepartementet och från 1885 till sin död professor i poesi vid Oxfords universitet. P. var förtrogen vän till Tennyson och själf lycklig skald. Bland hans poetiska skrifter märkas Idylls and songs (1854), Hymns (1867; 2:a uppl. 1868), Ly-rical poems (1871) och Amenophis (1892). Genom sina med mycken urskillning sammanställda och