1319 Palikar-Palin 1320 ö. om Peking, bekant genom general Cousin-Montau-bans (se d. o.) seger 21 sept. 1860 öfver en mångdubbelt starkare kinesisk här. Se Kina, sp. 66. - Titeln grefve af P. gafs 1862, till minne af segern, åt ofvannämnde general. Palikar (P a 11 i k ä r), ett nygrekiskt ord, hvilket i allmänhet betecknar en ung, kraftfull och vapenför man. Särskildt nyttjades det såsom en hederstitel om medlemmarna af de grekiska och albanesiska friskaror, hvilka under det turkiska öfverväldets dagar stundom trädde i sold hos någon turkisk pascha, stundom på egen hand idkade röfvarlif och förde gerillakrig mot turkarna. Pali-karer är i sådant fall liktydigt med "armatoler" och "klefter". Jfr Armatoler. A. M. A.* Palikiau. Se P a l i k a o. Palilia, fornromersk fest. Se Påles. Palillogi (grek. palillogi'a, af paflin, ånyo, och lo'gös, tal), det uttrycksfulla återupprepandet af ett ord eller en sats, i synnerhet från den föregående periodens slut i början af en ny period. - Ett exempel erbjuder Astolfs och Felicias växelsång i "Lycksalighetens ö". Jfr Meyer, "Deutsche stilistik", s. 95. Jfr A n a d i p l o s. R-n B. Palimbacchius. Se Antibacchius. Palimpse^t (grek. pali'mpsestos, af pa'linj åter, och stammen i psaféln, skrapa, skafva; lat. codex rescriptus) kallas en handskrift, hvilken efter torn Cornelius Frontos tal och bref, båda härstammande från klostret Bobbio i Piemont, där tillverkning af palimpsester synes ha drifvits i stor skala. Ett ännu viktigare palimpsestfynd äro Ga-jus' "Institutiones", upptäckta af Niebuhr i Ve-rona 1816 (se Gajus). Synnerligen stor svårighet medför naturligtvis läsandet af de någon gång förekommande s. k. dubbelpalimpsesterna (codices ter scripti), i hvilka äfven den andra | skriften blifvit i sin ordning utplånad för att lämna plats för en tredje. Af detta slag äro några i Bri-| tish museum förvarade pergamentblad, hvilka inne-j hålla först några, måhända på 600-talet afskrifna j fragment af den romerske historieskrifvaren Gra-i nius Licinianus' annaler (bekanta endast genom denna handskrift), ofvanpå dessa i 800-talets skrift ; ett arbete af en romersk grammatiker och slutligen öfverst (från 1000-talet) Johannes Chrysostomos' homilier i syrisk öfversättning. A. M. A.* Palm, Nils Gustaf, diplomat, egyptolog, f. 15 aug. 1765 i Stockholm, mördad i Kom 1842, ingick i k. kansliet 1783 och åtföljde med en del af kansliet Gustaf III på hans italienska resa s. å. 1787 företog han en längre resa genom Europa. Han blef sedermera legationssekreterare i Madrid och i Wien (1795). Återkallad 1796, utnämndes han till andre sekreterare i utrikeskabinettet, var Gustaf IV Adolf och hertig Karl följaktig på deras .^&&.$t&&^3^få£V»*tya Fig 1. Fig. 2 Palimpsest med grekiska texter: i fig. l den äldre skriften mycket otydlig, den nyare tydlig; i fig. 2 den äldre skriften ansenligt tydligare, den nyare alltjämt tydlig. (I ett tredje stadium är den senare genom kemisk behandling nästan aflägsnad, så att den äldre framstår obemängd.) den ursprungliga skriftens aflägsnande blifvit ånyo begagnad såsom skriftbärare. Kedan under den klassiska forntiden var denna metod tydligen icke alldeles okänd. Men i synnerhet var det under medeltiden med anledning af pergamentets, det då mest brukliga skrifmaterialets, dyrhet mycket vanligt att medelst tvättning, skrapning och slutligen afslipning med pimpsten utplåna skriften i äldre handskrifter af klassiska författare för att därefter använda pergamentet till afskrifvande af teologiska arbeten. Genom användande af lämpliga kemikalier är det möjligt att ånyo bringa den ursprungliga skriften i dagen, så att den kan åtminstone delvis dechiffreras (se fig. l o. 2). På sådant sätt har Angelo Mai upptäckt Ciceros förut obekanta skrift 'De republica" äfvensom den romerske re- resa till Petersburg samt blef s. å. legationssekreterare i Konstantinopel. 1801-05 var han chargé d'affaires i Dresden, 1805-14 i Konstantinopel samt utnämndes sistnämnda år till ministerresident därstädes och adlades (hans ätt utgick på svärdssidan 1885). P. företog under tiden resor i Mindre Asien, Grekland och Egypten samt färdades två gånger ända ned till Nil-katarakterna. 1824 erhöll han på begäran afsked, vistades någon tid i Sverige, men bosatte sig omkr. 1830 i Kom, där han lefde forskarens och samlarens lugna lif, tills han i mars 1842 mördades af en frigifven straff-fånge, som haft för afsikt att plundra honom. P. har gjort sig bekant genom sina skrifter om hieroglyferna: Lettres sur les hiéroglyphes (1802), Essai sur les Méroglyphes (1804), Analyse de Vinscription du