1387 Palus Maeotis-Pamfilos 1388 tiskt efter en ömklig död och frälsas blott tack vare "det evigt kvinnliga" i Almas serafiska gestalt (jfr härmed Dantes "Beatrice", Gretchen i slutmysteriet af "Faust" och Solveig i "Peer Gynt"). P:s epos är ett slags "mänsklig komedi" eller "hvar-dagsmänniskans tragedi", och träffande har "Adam Homo" karakteriserats som "Aladdinsty-pen i smältugnen" och motsatsen till "Faust": Goethes mästerverk framställer en människa, som utvecklas, P:s en, som utplånas af lifvet. - Tvekampen mellan lyckans och lydnadens idéer, mellan naiv, profan lifskult och religiös resignation fortgår i P:s hela följande rika alstring, ej minst i hans biblisk-historiska poesi. Tre dig t e (1854) innehålla de ypperliga skaldeverken Abels död (sv. öfv. 1859), Ahasverus och Kalanus, alla, hvar på sitt sätt, högstämda lofsånger till döden-befriaren. Det första är en klassisk idyll med en af herdelifvet i schweizdalarna påverkad naturskildring. Det andra med sin plastiska figurframställning och realistiskt verkningsfulla språk-ton, sin genomträngande kyrkogårds- och domedagsstämning bespottar lyckohungern lika patetiskt, som fritänkarna gisslats i P:s föregående trångbröstade stridsskrift Lujtskipperen og athei-sten (1852). Det tredje och sista, P:s största och skönaste idédrama, förebådar genom sin världshistoriska spännvidd Ibsens "Kejser og galilseer" och kontrasterar lyckligt i en miljö af präktigt tecknade bifigurer den helleniske världseröfraren Alexander och den indiske asketen Kalanus, som genom sin själf valda extatiska offerdöd på bålet visar sig vara den sanne triumfatorn. Dikten symboliserar själens befrielse genom själfförbränning. - Efter en längre tids sjuklighet och tystnad utgaf P. Ny digte (1861), omfattande Kain, en studie öfver människosjälens fridlöshet, Paradiset, hvars landskapssceneri tyder på djupa skönhetsintryck af parknaturen i Fredensborg, där skalden gärna tillbragte sina somrar, och Benedikt af N ur-sia og hans amme, det optimistiska motstycket till "Kalanus", en ungdomligt skär dikt om återvunnen själsfrid och tillkämpad lydnad för en mission. P:s ålderdomsproduktion medförde den omständliga prosaromanen i "Wilhelm Meister"-stil Ivar Lykkes historie (3 bd, 1866-73), som vill förhärliga "perfektibiliteten", bl. a. anspelar på författarens barndomsminnen från Kjerteminde och är en reflex af hela Danmarks historia från Fredrik Yl till Kristian IX. Härtill sluta sig den typiska prosanovellen Ungdomskilden (1865; sv. öfv. 1866), som speglar hans egen genius, halft gubbe, halft yngling, och den mytologiska dikten Adonis (1874), P:s djupt symboliska "grafskrift", där han gripande biktar sin hängifvenhet för sin sångmö, kon-templationens musa. Med sin ymniga produktion blef P. dock aldrig en af Danmarks mera populära skalder. Han var för mycket inåtvänd och hans horisont för nationellt obegränsad. Det är höstluft i hans poesi, hans stil är linjefast, men ofta tunn i färgen, och hans klara diktion kan verka beklämmande genom något instängdt och blodfattigt. Däremot är P. en af de märkligaste gestalterna och konstnärerna i Danmarks och hela Nordens nyare vitterhet. Jämte Kierkegaard och J. L. Heiberg betecknar han öf-vergången mellan de två blomstringsperioderna i 1800-talets danska litteratur, och P:s djupa, energiska och rikt fasetterade tankediktning är en utgångspunkt för H. Ibsen ("Brand", "Peer Gynt" o. s. v.). - P:s "Udvalgte poetiske skrifter" (3 bd, 1909) äro textkritiskt, med inledning och kommentar utgifna af C. S. Petersen. Grundläggande arbeten om honom äro hans systersöners Jul. Langes art. om P. i "Dansk biogr, lex.", XI (1897) och Fr. Langes "F. P." ("Biografien", 1899). Se f. ö. G. Brändes, "Sami. skr." ("Danske digtere", 1877), och framför allt Yilh. Andersen, "P." (I-II, 1910). 3. Jens P.-M., den föregåendes broder, teolog, f. 1813, d. 1899, blef 1837 teol. kandidat och 1847 präst, 1874-82 i Snesere på Själland. P. utgaf Om Guds ord (1869) och Skriften og over-leveringen (1871), i hvilka han intar en förmedlande ställning mellan Grundtvig och dennes motståndare, samt Evangelisk prcestegjerning (1870) och Folkekirken og evangelisk tro (1890). 4. Johannes Natanael P. -M., den föregåendes son, författare, f. 19 nov. 1853, teol. kandidat 1878, präst i Snesere 1888, har författat flera djupsinniga och allvarliga skrifter i vitter form (Aarstiderne, 1880, Margrethe Thorsen, 1883, Kongen, 1893, Munken, 1895, Memento mön, 1897, Marie Fergusson, 1908, Dröm og daad, 1912). l, 3 o. 4. E.Ebg. 2. E.A-ie. Palus Mseotis, Meotissjön. Se M a i o t i s. Palu'stra, zool. Se Fjärilar, sp. 512. Palus Tritönis. Se D j e r i d. Palzig. Se Ziillichau. Pamboiotia, förbundsfest i Koroneia (se d. o.). Pambötis, forntida namn på Janinasjön. Se J a n in a. Pambuk Kalessi, geogr. Se Hierapolis. Pamekasan, hufvudstad på Madoera (se d. o.). Pamela, namn på hufvudpersonen i Kichardsons berömda roman af samma namn; ståndaktigt dyg-dig ungmö, dygdemönster. Pames, etnogr. SeGuachichiles. Pamfil, skpsb. Se Galär. Pamfili, Giovanni Battista, påfve under namnet InnocentiusX. Pamfilos. 1. Grekisk målare, tillhörande skolan i Sikyon på Peloponnesos (dorisk), som grundlades af Eupompos och blomstrade under tiden mellan peloponnesiska krigets slut och Alexander den stores död, härstammade från Macedonien och var verksam i förra hälften af 300-talet f. Kr. Han var den, som gaf skolan i Sikyon dess fulländning genom att grunda den konstnärliga utbildningen äfven på teoretisk insikt, särskildt i geometri. Han var också den, som införde teckningsundervisning i alla Greklands goss-skolor, och han utvecklade det enkaustiska vaxmåleriets teknik (vaxfärgers inbränning i en yta). Af hans arbeten nämnas en Familjebild, Atenarnas seger vid Flius och Odysseus i sitt fartyg. Men P. hade mera betydelse genom sin lärarverksamhet än genom sina egna arbeten. Till hans lärjungar hörde också Greklands förnämste målare, Apelles. 2. Presbyter i Csesarea i Palestina, d. som martyr 309, inlade mycket stora förtjänster om det teologiska studielifvet i Caesarea, framför allt i fråga om nya testamentets textkritik. Han af skref likaledes för det af honom skapade eller åtmin-