kallade en revolutionär stämning i P., som i det hela hade föga gemensamma intressen med det öfriga Colombia. Uppeggadt af Förenta staterna, förklarade sig P. för en oberoende republik 4 nov. 1903 och erkändes som sådan af Förenta staterna redan 13 nov. och snart därefter af andra stater. Kort därpå (18 nov. 1903) afslöt P. ett fördrag med unionen angående kanalområdet (canal zone), genom hvilket rätten att begagna en sträcka af 5 eng. mil (8 km.) på hvardera sidan af kanalen för evärdliga tider afstods till Förenta staterna mot en ersättning, en gång för alla, af 10 mill. doll. och en årlig afgift (efter nio år) af 250,000 doll. per år. Jfr Panamakanalen och där anförd litt. 2. Hufvudstad i republiken Panama, ligger på Stilla hafvets kust, på en några km. ö. om Kio Grandes mynning utskjutande landtunga. 37,505 inv. (1910). Det gamla P., grundlagdt redan 1518 af Pedro Arias de Åvila, låg omkr. 8 km. n. ö. om det nuv., vid vänstra stranden af Rio Algarrobo, intogs af flibustiärerna under Henry Morgan 27 jan. 1671 samt utplundrades och brändes, hvarefter det nya P. anlades på sin nuv. plats af Villacorta 1673 samt omgafs med starka murar, hvilka nu ha förfallit eller raserats. Efter skilsmässan från Spanien råkade staden alltmer i förfall, tills dels 1842 en ångbåtsförbindelse öppnades mellan Chile, Peru och P. å ena sidan samt Europa och Chagres å den andra och dels den kaliforniska guldfebern i slutet af 1840-talet åstadkom en liflig transitotrafik, som var närmaste anledningen till, att 1855 järnvägen mellan Colon och P. fullbordades. P. är biskopssäte och har en teknisk skola. Domkyrkan (se

Domkyrkan i Panama. fig.) byggdes 1760 och restaurerades 1873-76; ett jordskalf 6 sept. 1882 skadade fasaden. P:s klimat är mycket osundt och dess hamn grund och dålig. Först vid Taboga, 16 km. s. om P., finnes hamn för djupgående fartyg. I fördraget af 18 nov. 1903 (se Panama 1) undantogs visserligen staden P. från kanalzonen, men Förenta staterna erhöllo dock högsta jurisdiktionen inom den i allt, som rör hälsovård och karantän. Inom kanalzonen ligga däremot såväl öarna Perico och Flamenco som orten Balboa (nu kallad Port Ancon), hvilka förr tjänat P. som hamnplatser, men som staden nu förlorat, för så vidt det gäller oceanfartyg. På samma sätt ha amerikanerna vid kanalens östra ända byggt en hamn, Cristóbal, som torde komma att reducera betydelsen af Colon, hvilket liksom P. undantogs från kanalzonen 1903. 1-2. J. F. N. Panama, en tvåskaftad väfnadsbindning med dubbla (någon gång flerdubbla) såväl varp- som inslagstrådar, sålunda till sitt utseende påminnande om panamahattars flätning. Tillverkas af allehanda materialier och användes för många olika ändamål. G. A. W. Panamaaffären. Se Frankrike, sp. 1169 ff. Panamahatt. Se Carludovica palmata och Hatt, sp. 79-80. Panamakanalen, en kanal, som genomskär Panamanäset och förenar Atlantiska och Stilla hafven. Tanken på en sådan kanal är gammal. Eedan 1532 lät Karl V anställa undersökningar om möjligheten att anlägga kanalen, och senare framställdes nya förslag, till dess Filip II förbjöd hvarje tanke därpå såsom stridande mot den gudomliga ordningen. 1780 kom den unge Nelson till Nicaragua och sökte väcka intresse för saken, och 1783 tillförsäkrade sig England Mosquitokusten; men något vidare åtgjordes ej. 1814 beslöto Spaniens cortes, att kanalen skulle byggas. 1829 lät Bolivar anställa mätningar, hvarvid en svensk löjtnant J. Fahlmark medverkade. Rivaliteten mellan England och Förenta staterna om kanalprojektets realiserande föranledde det s. k. Clayton-Bulwer-fördraget (se d. o.) 1850, hvars tendens var, att ingendera af makterna ensam skulle bygga kanalen eller utöfva kontroll öfver densamma. Den ökade betydelse Panama fick för trafiken, sedan de kaliforniska guldfälten upptäckts, sporrade den enskilda företagsamheten att här gripa in. 1855 byggdes järnvägen Colon-Panama, och nya kanalprojekt framkommo. Geografiska kongresser i Antwerpen och Paris (1871, 1876 och 1879) uttalade sig för företaget, och det erhöll vid denna tid en högt ansedd förespråkare i F. de Lesseps (se d. o.), Sueskanalens skapare. Genom hans auktoritet stiftades 1876 i Paris Société civile inter-nationale du Canal interocéanique, som lät undersöka olika linjer för kanalen. Flera sådana föreslogos, men slutligen stannade de Lesseps vid förslaget, att kanalen skulle gå från Limonviken vid Colon till staden Panama samt följa järnvägen. Därefter bildades Compagnie universelle du Canal interocéanique de Panama, som för 10 mill. frcs inköpte den af Colombia 1878 utfärdade koncessionen och under de Lesseps' egen ledning började uppmäta och afväga kanallinjen. Därvid ansågs det, att en nivåkanal vore möjlig och att den skulle kosta 843 mill. frcs. Beräkningarna visade sig sedermera för låga. i det man dels underskattat mängden af den jord, som måste bortskaffas, dels alldeles utelämnat en del nödvändiga utgifter. Vid aktieteckningen höll sig det stora kapitalet borta, och det var hufvudsakligen de små besparingarna, som strömmade till, dock ej tillräckligt. I dec. 1880 voro endast 590,000 aktier à 500 frcs teck-