1479 Papaveraceae-Pape-Carpantier 1480 dubbla blommor i olika färger odlas, är den bekanta moderväxten till opium (se d. o.); dess frö användes till brödkrydda (bergisbröd) och till framställning af vallmofröolja. Som prydnadsväxter 1 trädgårdarna odlas äfven ofta många former af P. Rhceas, P. dubium, P. orientale, en flerårig art med mycket stora, lysande röda blommor, och P. alpinum, med gula, hvita eller röda blommor. O. T. S. (G. L-m.) Papaveräceae, Papaveracéer, Vallmo-familjen, bot., växtfamilj af serien Rhceadales. Papaveracéerna äro till största delen örter med eller utan mjölksaft, med vanligen strödda, ofta flikade blad, förekommande hufvudsakligen i de nordliga, extratropiska länderna. Blommorna äro tvåkönade, aktinomorfa eller zygomorfa, foderbladen 2, kronbladen vanligen 4, med eller utan sporre. Ståndarna äro 2, 4 eller många, fruktämnet enrummigt. Frukten är kapsel eller nöt. Familjen indelas i 3 underfamiljer: Hypecoidece med 4 ståndare, kronblad utan sporre, mjölksaft saknas, Papaveroidece med många ståndare, kronblad utan sporre, mjölksaft finnes, och Fumarioideaz (Fumariacece) med zygomorfa blommor med l eller 2 sporrar, 2 tredelade ståndare, mjölksaft saknas. Familjen innehåller 28 släkten, af hvilka Papaver, Chelidonium, Glaucium, Corydalis och Fumaria äfven tillhöra Sveriges flora. I våra trädgårdar odlas allmänt som prydnadsväxter arter af släktena Eschscholtzia, Papaver, Dicentra och Corydalis. Den viktigaste hithörande växten är Papaver somniferum, som lämnar opium, brödkrydda och olja. G. L-m. Papaveracéer, bot. Se Papaveracese Papaverin, kem., en alkaloid af sammansättningen C20 H21 N04, som ingår till en mängd af l proc. i opium. Papaverin är kemiskt besläktadt med opiumbaserna narkotin och narcein (se d. o.) och innehåller som narkotin en isokinolinkärna (se I s o-kinolin). H. E. Papaveroldeae, bot. Se Papaveracese. Papaya [papparja], bot., namn på frukten af Carica Papaya (se Carica). Af engelsktalande folk kallas den p a w p a w. Papayäceae, bot., detsamma som Caricacece (se Carica). Papayacin, kem. Se Papayotin. Papayaträdet, bot. Se Carica. Papayotin (P apa In, Papayacin), kem., ett i mjölksaften af Carica Papya L. (se C a r i c a) m fl. växter förekommande enzym, som spjälkar ägghviteämnen, i synnerhet fibrin. Nedbrytningen går tämligen långt och för t. o. m. till bildning af aminosyror. Till skillnad från pepsinet är papayo-tinet verksamt vid neutral, t. o. m. svagt alkalisk reaktion hos vätskan. Däremot är det senare vida svagare i sin verkan än pepsinet. Insprutadt under huden eller i blodet, visar sig papayotinet vara ganska giftigt. - Till att upphjälpa en försvagad matsmältning egnar sig papayotinet mindre Tal än pepsinet. Yid difteri har man sökt genom pensling med papayotinlösning förstöra de på slemhinnorna bildade membranerna; dessa återbildas dock snabbt, och i svårare fall har därmed vanligen intet vunnits. Försök att med insprutning af pa-payotin i elakartade svulster bringa dessa till att upplösas och skrumpna ha ej ledt till gynnsamma resultat. Jfr Proteolytiska e n z y m. ^« G, S. H. E. Pape, Alexander August Wilhelm von, preussisk militär, f. 1813, d. 1895, kom i krigstjänst 1830 vid 2:a gardesregementet till fot och steg där i graderna, så att han 1863 blef chef för regementet. I denna egenskap deltog han i kriget 1866, blef därefter generalmajor och brigadchef och var i kriget 1870 generallöjtnant och chef för l:a gardesdivisionen. 1880 blef P. general och chef för V:e armékåren, hvilken han 1883 utbytte mot III:e och 1884 mot gardeskåren, i spetsen för hvilken han stod till 1888, då han vid 75 års ålder som generaloberst blef guvernör i Berlin. C. O. N. Pape, Heinrich Eduard, tysk jurist, f. 1816 i Brilon i Westfalen, d. 1888 i Berlin, inträdde 1840 i preussisk domstolstjänst och beklädde sedermera däri åtskilliga ämbeten (kretsdomare i Stettin, ledamot af appellationsdomstolen i Königsberg, föredragande i preussiska justitiemi-nisteriet). P. blef 1861 juris hedersdoktor i Bres-lau, var 1870-79 president i Nordtyska förbundets, efter 1871 Tyska rikets handels-öfverrätt i Leipzig och blef 1884 medlem af preussiska statsrådet. I flera af de kommissioner, som under Tyska rikets första årtionden hade att förbereda dess betydande, enhetsverket fullbordande kodifi-kationer, intog P. en framstående plats, framför allt som ordförande (från 1874 till sin död) i kommissionen för utarbetande af en gemensam civillag (Allgemeines bilrgerliches gesetzbuch] se L a g-bok) för riket. (C. G. Bj.) Papebroek [-bruk], äfven Papebroch 1. van Papenbroeck, Daniel, nederländsk jesuit, f. 1628, d. 1714, var en af de mest framstående bollandisterna och 1659-1709 en af redaktörerna af A c t a s a n c t o r u m (se d. o.). Med karmelit-orden kom han i häftig strid genom att förneka dess föregifna höga ålder. En biografi öfver P. finnes i "Acta sanctorum" under Juni VI. Pape-Carpantier [pap-karpatie'], Marie, född Carpantier, fransk pedagog, f. 1815, d. 1878, gifte sig 1849 med en gendarmeriofficer Pape i Paris. Hon förestod 1848-74 École normale maternelle, hvilken anstalt numera bär hennes namn, och utnämndes 1875 till ge-neralinspektris öfver barnhemmen och småbarnsskolorna i Frankrike. Fru P.-C. författade flera högt skattade arbeten i barnuppfostringskonst, bl. a. Con-seils sur la direction des sallesd'asile(18tf), Enseignement pratique dans les écoles maternelles (1849), Histoires et le-pons de choses pour -es enfants (1858, flera uppl.; "Berättelser från barnaverlden", 1870), alla tre prisbelönta af Franska akademien, Jeux gymnasti-ques avec chants etc. (1862; flera uppl.) och Cours d'éducation et d'instruction primaire (20 bd, 1869 -75).