med tillverkarens firmanamn, orden "svenskt normal", pappersklassens nummer och tillverkningsåret. Rörande normalskrifpappers fibersammansättning gäller, att klasserna 1 och 2 skola bestå af enbar lump, innehållande uteslutande lin, bomull eller hampa, klass 3 skall bestå af lump med tillsats af högst 50 proc. cellulosa, framställdt af trä, halm af olika slag eller espartogräs, och klass 4 må ega hvilken sammansättning som helst, dock får däri ej ingå slipad trämassa. För tryckpapper till vissa handlingar äro liknande bestämmelser fastställda. -- Efter användningsändamålet skiljer man mellan ett stort antal olika pappersslag. Skrifpapper för handskrift skall vara glättadt, fast och väl limmadt. Papper för maskinskrift är ofta mindre glatt och limmadt, så att färgen lättare fäster. Ordinärt boktryckpapper bör vara "träfritt", d. v. s. kan innehålla cellulosa, men ej slipad trämassa, samt är mindre limmadt än skrifpapper och ej så hårdt i ytan. Tidningspapper innehåller öfvervägande slipad massa, hvarför dess styrka och hållbarhet äro ringa. Papper för illustrationstryck prepareras med olösliga metallsalter, som igenstänga porerna, hvarefter det glättas väl; dess yta förses ofta med öfverdrag af slammad krita (kriteradt papper). Säkerhetspapper tillverkas af prima ingredienser för pappersmynt och värdepapper; genom vattenstämpling, färgade fibrers inströende i massan under tillverkningen o. s. v. åstadkommes skydd mot förfalskning. Läsk- eller sugpapper är olimmadt och framställes med särskildt stor porositet. Filtrerpapper skall bestå af så godt som ren cellulosa med möjligast låg askhalt. Af omslagspapper fordras böjlighet och styrka; den halfkemiska slipmassan är af stor betydelse för dess fabrikation, hvartill i öfrigt användes de mest skilda material. Papper indränkt med vax, oljor, konserverande ämnen m. m. framställes för en mängd olika ändamål. Slippapper är ett groft papper, på hvilket med ett bindemedel är anbragt pulvriserad smärgel, flinta, sand, glas e. d. Glanspapper erhålles genom slipning på glättmaskiner med stenvalsar. Kinesiskt och japanskt papper framställes af bambufiber, rishalm, vissa bastarter och andra vegetabiliska ämnen, är långfibrigt, smidigt och starkt samt användes i västerlandet bl. a. till gravyrtryck. Läderpapper är en läderimitation, åstadkommen genom inblandning af läderaffall i pappersmassan eller en långfibrig massas impregnering med schellack och glycerin; lädrets kornighet efterbildas genom pressning af ytan. Om pergamentpapper m. fl. pappersslag se särskilda artiklar. Den svenska papperstillverkningen har, sedan trämassefabrikationen infördes, utvecklat sig till en betydande exportindustri. 1880 tillverkade 44 svenska fabriker 14,468,8 ton papper till ett värde af 6,7 mill. kr.; 1911 voro fabrikerna 69, med 8,216 arbetare, som tillverkade 275,449,9 ton (hvaraf 34,300 ton papp) till ett värde af 57,1 mill. kr., hvaraf utfördes 175,976 ton. J. O. A. (G. H-r. M-ng.) Papperitz, Friedrich Georg, tysk målare, f. 1846 i Dresden, har studerat därstädes, i Antwer-pen och Paris, är bosatt i München, har målat bibliska motiv (passionshistorien o. a.), mytologiska ämnen och, hufvudsakligen, porträtt. Han är representerad i nya pinakoteket. P. har äfven utgifvit en samling dikter, In der dämmerung (1887). Pappersblockad, sjöv. Se Blockad, sp. 710. Pappersbruk, fabrik för tillverkning af papper eller papp. Kända svenska pappersbruk äro fabrikerna vid Klippan, som är Sveriges äldsta och lär vara anlagdt af Tyko Brahe 1573, Grycksbo, Kvarnsveden, Lessebo, Munksjö m. fl. Jfr Järnbruk och Papper. Pappersgyttja, geol. Se Gyttja 1. Papperskol l. Dysodil, geol., en afart af brunkol (se d. o.), bestående af papperstunna, lätt åtskiljbara böjliga blad eller lameller. Färgen är brun, stundom svartgrå. Papperskol utvecklar vid bränning en obehaglig lukt. Ehrenberg karakteriserade dysodil som en af diatomacépansar bildad skiffer, genomträngd af bituminösa ämnen. E. E. Papperslera, geol. Se Gyttja 1. Papperslyktan, veckotidning, som utkom i Helsingfors 1859--61. De två första årgångarna redigerades af Aug. Schauman, den sista af Edv. Bergh och Rob. Lagerborg. Tidningen åtnjöt på sin tid popularitet, icke blott för sitt omväxlande och väl valda innehåll, utan främst på grund af det skickliga sätt, hvarpå bladet oaktadt den tidens stränga censurförhållanden förstod att beröra politiska frågor för dagen. När emellertid vid denna tidpunkt det konstitutionella lifvet återuppväcktes i Finland, blefvo "Papperslyktans" spalter för trånga. Den nedlades och fick till efterträdare "Helsingfors dagblad" (1862--87). A. H.* Pappersmullbärsträd, bot. Se Pappersväxter. Pappersmynt i egentlig mening utges af staten, har tvångskurs och inlöses icke med verkligt mynt. Det gör därför anspråk på att kunna ersätta metallmynt icke blott i egenskap af omsättningsmedel) utan äfven som värdemätare, detta senare i motsats till såväl inlösbart pappersmynt som inlösbara banksedlar med eller utan tvångskurs ("legal tender"), hvaremot oinlösbara banksedlar genom tvångskurs få karaktär af verkligt pappersmynt (bankpappersmynt i motsats till det egentliga, eller statspappersmyntet). Men pappersmyntets värde beror uteslutande på statens auktoritet, på den offentliga myndighetens bud, att en i och för sig värdelös sedel skall ega ett bestämdt penningvärde. Detta bud uppfylles dock endast under villkor att pappersmyntet emottages till nominalvärdet i alla (väsentligare) betalningar, som skola utgöras till staten (t. ex. skatter och tullafgifter, för produkter af statsindustrier m. m.), och att det icke utsläppes i större mängd, än den allmänna rörelsen förmår bära. Under andra förhållanden faller pappersmyntets kurs eller värde i förhållande till metallmynt (hufvudmynt), hvilket då måste köpas med agio. Om kursfallet blir af någon afsevärd betydenhet, drifver pappersmyntet metallmyntet ur den allmänna rörelsen (i enlighet med Greshams lag: dåligt mynt fördrifver godt mynt), och metallmyntet går vanligen till stor del till utlandet. Fortfar pappersmyntets vanvårda (depreciation) någon längre tid, utjämnas småningom prisförhållandena inom landet, så att varor af alla slag stiga i pris (uttryckt i pappersmynt). I början verkar pappersmyntets kursfall såsom exportpremie, emedan den betalning i metallmynt, som erhålles for en