Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pastonchi, Francesco - Pastin letters - Pastor - Pastor. Se Drosselsläktet - Pastor, Ludwig von - Pastoral - Pastoralbrefven - Pastoralexamen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
205
Paston letters-Pastoralexamen
206
i alla afseenden, fosterlandet samt konstens
och vetenskapens triumfer. Hans arbeten äro
Saffiche (1892), Aurei distici (1893), La
giostra d’amore e le canzoni (1898), Sirventesi
(s. å.), A mia madre (1900), Italiche (1903),
Beljonte (s. å.), Sul limit e deWombra (1905), II
violinista (roman, 1908). Se A. Keggio, "L’Italie
intellectuelle et littéraire au debut du XX:e
siëcle" (1907). H. N.
Paston letters [pä’stn le’tas],
eng. ("Paston-brefven"), en språkligt och
kulturhistoriskt ovärderlig samling privatbref,
växlade under åren 1422 -1509 mellan medlemmar
af familjen Paston i Norfolk och denna släkt
närstående personer. Största delen af brefven
såldes på 1700-talet af William Paston, earl of
Yarmouth, till antikvarien P. Le Neve; de kommo
1774 i J. Fenns ego, hvilken började publicera
dem 1787 (denna edition utkom i 5 bd 1787-1823),
och s. å. skänkte en stor del af originalen
till Georg III. Bref vens äkthet be-tviflades
en tid, sedan originalen försvunnit, men den
ådagalades 1865 af J. Gairdner på inre grunder
och bekräftades genom återfinnandet af originalen
till publikationens 5:e del (1866). Sedermera
ha äfven öfriga originalbref återfunnits
(äfven flera opublicerade, de till Georg III
skänkta först 1889). De flesta förvaras nu i
British museum. Den första kritiska editionen
ombesörjdes af J. Gairdner (3 bd, 1872-75), och
efter original-brefvens slutliga återfinnande
har han publicerat en ny och fullständig edition
(6 bd, 1904; innehållande 1,088 brei och andra
dokument jämte en värdefull historisk inledning).
V. S-g.
Pa’stor, lat., herde; kyrkoherde (se d. o.);
i dagligt tal benämning på prästmän i
allmänhet, företrädesvis på komministrar och
e. o. prästmän. - Pastor lo’ci, förkortadt p. 1.,
kyrkoherden på platsen, inom pastoratet.
Pa’stor, zool. Se Drosselsläktet. * Pa’stor,
Ludwig von, tysk katolsk historiker, f. 31
jan. 1854 i Aachen, blef 1886 e. o. och
1887 ordinarie professor i historia vid
Innsbrucks universitet och är därjämte sedan
1901 direktör för österrikiska historiska
institutet i Kom. Han adlades 1908 P. är den
katolske historikern Joh. Janssens andlige
arftagare - denne öfvertalade honom att lämna
köpmansyrket för att bli historiker - och han
har reviderat delarna I-VI af dennes "Geschichte
des deutschen vol-kes" (1893-97) samt utgifvit
de vid Janssens död ofulländade delarna VII-VIII
(många uppl.). I samband därmed har P. redigerat
"Erläuterun-gen und ergänzungen zu Janssens
"Geschichte des deutschen volkes"’ (hittills 9
bd, 1898-1912) samt skrifvit en biografi öfver
Janssen (1892). P :s eget mest betydande arbete
är hans på omfattande arkivstudier hvilande,
för modern katolsk uppfattning grundläggande
och för påfvepolitiken apologetiska Geschichte
der päpste seit dem ausgang des mit-telalters,
I-IV (fr. 1886; går hittills från 1521 till
1559, öfv. till flera språk). Bland hans
skrifter må ytterligare nämnas Zur beurteilung
Savonarolas (1898), August Reichensperger
(2 bd, 1899), Leben des Freiherrn Max
von Gagern (1910) samt urkundsamlingen
"Ungedruckte akten zur ge-schichte der
päpste", I (för tiden 1376-1464; 1904).
V.S-g.
Pastoral (it. pastorale, af lat. pa’stor,
herde),
herdedikt (se Idyll); mus., herdespel, sångspel
med stoff ur herdelifvet (sådana skrefvos
redan på 1500-talet, före operans uppkomst);
instrumentalstycke, som skildrar idylliskt
naturlif, gärna med efterlikning af skalmejans
och säckpipans låtar. - Pastoral-, som handlar
om herdelifvet eller det idylliska landtlifvet;
landtlig; som sammanhänger med en kyrkoherdes
ämbete.
Pastorälbrefven kallas i Nya testamentet de
tvä brefven till Timoteus och brefvet till
Titus, emedan de hufvudsakligen innehålla
förmaningar, råd och anvisningar rörande
en församlingsherdes (pastors) person och
ämbete. Mycken meningsolikhet råder om tiden
för dessa brefs tillkomst och orten, där de
skrefvos. Jfr P a u l u s. J- P-
Pastorälexamen, den prof ning inför vederbörande
domkapitel, hvilken svensk prästman intill 1884
var underkastad som villkor för ansökningsrätt
och befordran till pastorat och vissa andra
prästerliga beställningar. Denna examen uppkom
under Karl XI:s regeringstid och är ett uttryck
för denne konungs ifriga sträfvan att bland
prästerskapet upprätthålla bokliga studier. Vid
1600-talets slut hade nämligen klagomål anförts
däröfver, att prästerna efter sacerdotalexamen
och ordination "lade boken afsides och icke
vidare förkofrade sig uti lärdom och andra
uppbyggliga gåfvor". Man kunde ej längre
på effektivt sätt upprätthålla seden att vid
prästmötena förhöra det yngre prästerskapet. Med
anledning däraf förordnade Karl XI 2 aug. 1693,
att de präster, som af stiftsstyrelserna
rekommenderades till erhållande af regala
pastorat, skulle förut inför konsistorium undergå
ny examen. Genom k. br. af 19 dec. 1748 och
21 aug. 1786 utvidgades 1693 års förordning
och gjordes gällande vid tillsättningen af
alla rikets pastorat. Denna pastoralexamen,
som (enl. k. cirk. 26 jan. 1856) af-lades i
exegetisk, historisk, systematisk och praktisk
teologi samt kyrkolagfarenhet och föregicks
af ett disputationsprof med teser, var af
behofvet påkallad, så länge någon prästerlig
ämbetsexamen vid universitetet ännu icke var
i lag föreskrifven och domkapitlens fordringar
för inträde i kyrkans tjänst ännu voro skäligen
låga. Sedan emellertid genom k. bref 12 mars
1831 stadgats, att dimis-sionsexamen skulle vid
akademien afläggas såsom nödvändig betingelse
för ordination, och sedan examensfordringarna
vid universitetet under de senaste årtiondena
blifvit ytterligare skärpta (särskildt genom
k. br. af 26 jan. 1877, som föreskref, att
efter 15 sept. 1879 ingen finge i teologisk
fakultet inskrifvas, utan att ha först aflagt
teologisk-filosofisk examen eller filosofie
kandidatexamen), har man ansett pastoralprof vara
numera öfverflödiga. På hemställan af 1883 års
kyrkomöte förordnade därför K. M:t 18 april 1884,
att den gamla pastoralexamen som villkor för
behörighet till vissa prästerliga beställningar
skulle afskaffas, men att tillåtelse skulle
lämnas präst, hvilken sådant önskar, att,
till styrkande af sin förkofran i teologiska
studier, inför vederbörande domkapitel
offentligen försvara en af honom författad
teologisk afhandling samt däröfver erhålla
domkapitlets vitsord. Pastoralexamen aflägges
numera aldrig. Präster, som vilja förkofra
sig i studier, aflägga i stället teologie
licentiatexamen enligt stadgan af 30 okt. 1903.
II. W. T.*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
