Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pastoret - Pastor fido - Pastor loci - Pastor primarius - Pastorsadjunkt - Pastorskan Hägglöfs rissmörjning. Se Hemliga medel - Pastos. Se Pastös - Pastourelle - Pastrnek, Frantisek - Pastun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ner och vetenskapligt historiska
arbeten, t. ex. Histoire de la chute
de l’empire grec, 14OO–1480 (1829).
1-2. (V. S-g.)
Pastor fido, it. ("den trogne herden"), ett
herdedrama af den italienske skalden G. B.
Guarini.
Pastor loci. Se Pastor.
Pastor primarius ("kyrkoherde af första
rangen") är titel för kyrkoherden i S:t Nikolai
l. Storkyrkoförsamlingen i Stockholm. Enligt
k. instr. 16 dec. 1668 och k. förordn. 11
febr. 1687 är han ordinarie preses i Stockholms
stads konsistorium och enligt k. förordn. 16
nov. 1863 själfskrifven ledamot af allmänt
kyrkomöte. Pastor primarius eger enl. nyssnämnda
instrukt. att "icke allenast för sin egen person
predika i sin ombetrodda församling Guds rena
ord och rätt utdela sakramenterna, förande
därjämte själf ett oförargligt lefverne,
utan hans plikt och åhåga skall ock vara
att hafva ett vakande öga på alla de andra
församlingarna i Stockholm, att ock i dem icke
mindre allting må skickligen och väl tillgå;
och på det pastor primarius må kunna sådant
med så mycket större auktoritet verkställa,
ty skola prästerna i de andra församlingarna
i Stockholm hålla honom, näst ärkebiskopen,
för deras præses och förman, bevisande honom
all tillbörlig respekt och lydnad". Pastor
primarius är ock ledamot af k. direktionen öfver
Stockholms undervisningsverk. Vid tillsättandet
af denna prästerliga beställning tillgår så,
att Storkyrkoförsamlingens röstberättigade
ledamöter kalla ett obegränsadt antal präster
att aflägga predikoprof. De tre, som vid
valet erhållit de flesta rösterna, uppföras
på förslag, hvarpå K. M:t utnämner en af de
sålunda föreslagne.
H. W. T.*
Pastorsadjunkt, en pastors (kyrkoherdes)
biträde i ämbetet, är vanligen en extra
ordinarie prästman, som af vederbörande
kyrkliga myndighet (i Sverige konsistorium)
förordnas eller "missiveras" (se Missiv 2)
för längre eller kortare tid till en
sådan plats. Inom svenska kyrkan förekomma
äfven ordinarie pastorsadjunkter, såsom
i vissa församlingar i Stockholm. Sådana
tillsättas och aflönas af församlingen samt
förordnas af vederbörande konsistorium.
J. P.*
Pastorskan Hägglöfs rissmörjning. Se
Hemliga medel.
Pastos. Se Pastös.
<b>Pastourelle [-ore’ll], fr. Se Franska
litteraturen, sp. 1194 och 1196, samt Gröber,
"Die altfranzösischen romanzen und pastourellen"
(1872).
Pastrnek, František, tjechisk språkforskare,
f. 1853 i Mähren, 1884 filos. doktor vid Wiens
universitet och docent i slavisk filologi
därstädes 1888 efter en studie Beiträge zur
lautlehre der slovakischen sprache. 1885
kallades han till professor i samma ämne vid
Prags tjechiska universitet, blef medarbetare i
"Listy filologické" och redigerade de första
årgångarna af det bömiska museets etnografiska
publikationer. Grundliga studier af Kyrillos och
Methodios samlades i Novějši práce o slovanských
apoštolích Cyrillu a Methodovi (1891), Evangelium
sázavo-emausské čili remešské (s. å.), O domnělém
závětném obraze naších apoštolŭ Cyrilla a
Methoda v Rimě (1896), Nová kniha
o době cyrillomethodějské (1897) och Dějiny
slovanských apoštolŭ Cyrilla a Methoda (1902). Om
den slaviska bibliografien har P. inlagt
stora förtjänster genom sin Bibliographische
übersicht über die slavische philologie
1876-1891 (supplementband till "Archiv für
slavische philologie", 1892), O starožitnických
spísech Kollárových (1893), Chrvatsko-hlaholský
rukopís sienský (1900), Informační úvod o
cestovatelích do klaštera Chilandarshého (1895),
Bibliografie slovanského jazykozpytu a cirkevního
slov. písemnictví za r. 1900 och hans öfversikt
af Jagić’ litterära verksamhet i "Zbornik u slavu
Jagića" (1908). Bland hans öfriga skrifter må
anföras Über den altčechischen reim (1887) och
Zur altčechischen gereimten Alexandreis</i> (1889)
samt Miklosich a lidová poesie slovenská (1891).
A-d J.
Pastun (pl. Paštaneh; Pachtun, Paschtun;
engelsk skrifning Pushtun) eller Pathun,
Pathan (hos grekiska skriftställare [Páktyes])
är det nationella namnet på afganerna (se
Afganistan, sp. 230), som kalla sitt
land Paštan-khua och sitt språk paštō (pachto;
eng. skrifning pushto, -u). Särskildt användes
benämningen paštun (eller rohilla)
på afganerna på nordvästra gränsen till Indien
samt i berglandet vid Punjabs gräns norrut
från en linje dragen tvärs öfver södra gränsen
af distriktet Dera Ismail khan, hvilka äro
muhammedaner och fullständigt assimilerats
med hinduerna. De bilda i Indien fem större
vasallstater. I Nordvästra gränsprovinsen
utgöra de mer än 40 proc. af befolkningen. 1901
var deras antal nära 3,5 mill., men de, som
talade pašto, voro färre än 1 1/4 mill. De äro
förträffliga soldater och ingå i stort antal i
Indiens infödingsarmé. – Deras språk, paštō,
är indoeuropeiskt, tillhörande den iranska
gruppen af den ariska språkfamiljen. Inom
denna iranska afdelning bildar afganskan
en fristående, med avestaspråket, persiskan,
balūčī och Pāmir-språken m. fl. parallell grupp,
omfattande flera dialekter, af hvilka de två
hufvuddialekterna karakteriseras redan genom
formen för deras namn: paštō och pakhtō. Af
äldre grammatisk litteratur må nämnas arbeten
af Raverty, "Grammar of the Pushto" (3:e
uppl. 1867); "Dictionary of the Pushto" (2:a
uppl. 1867), "Pushto manual" (2:a uppl. 1889)
samt en grammatik och en ordbok af Bellew
(1867); viktigast Trumpp, "Grammar of the
Pašto, or language of the Afghans" (1873),
Roos-Keppel, "Manual of Pushtu" (1901), Lorimer,
"Grammar of Waziri Pushtu" (1902). Af nyare mera
vetenskapliga arbeten må nämnas J. Darmesteter,
"Chants populaires des Afghanes" (2 dlr,
1889-90), Geiger, "Etymologie und lautlehre des
afghanischen" (i "Abhandlungen der königlichen
bayerischen akademie der wissenschaften", 1893)
samt "Afghanisch" (i Geiger-Kuhn, "Grundriss der
iranischen philologie", bd I). Af litteratur
på pašto - företrädesvis på islamitisk
grundval - må nämnas samlingar hos Dorn,
"Chrestomathy of the Pushtu" (1847), Raverty,
"The Gulshan-i-Roh, being selections prose and
poetical" (2 uppl. 1867), Trumpp i "Zeitschrift
der deutschen morgenländischen gesellschaft",
bd 21 och 23, samt i Darmesteters ofvannämnda
arbete. Afganska texter äro utgifna i Indien
(Delhi), såsom "The poetical
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
