Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Peel. 2. Sir Robert P. - Peel. 3. Jonathan P. - Peel. 4. Sir Robert P. - Peel. 5. Sir Frederick P. - Peel. 6. Sir William P.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
327
Peel
328
land, sökte han åtminstone i någon mån
gå irländarna till mötes genom att 1845
utverka ett väsentligen ökadt anslag åt
det katolska prästseminariet i Maynooth,
hvarjämte han anordnade en betydelsefull
utredning rörande jordegendomsförhållandena
på Irland. Fullföljande Huskissons moderata
frihandelspolitik från 1820-talet, genomdref
P. 1842 -46, utom afskaffandet af nästan alla
införselförbud, dels en nedsättning, dels ett
fullständigt upp-häfvande af en ofantlig mängd
tullar, hvaremot han 1842 återinförde, ehuru
till minskadt belopp, Pitts inkomstskatt. Till
och med spannmålstullarna vågade han angripa,
trots att han under sin tidigare bana ofta
försvarat dem. 1842 hade han sänkt och förbättrat
den rörliga tullskala, som då gällde, men den
förfärliga missväxt, som 1845 hemsökte Irland och
delar af Storbritannien, öfvertygade honom mer än
något annat om, att icke heller 1842 års skala
kunde bestå. Den plan, som han nu uppgjorde,
vann emellertid ej bifall hos alla ministärens
medlemmar, och P. nedlade då, säkerligen ej
ogärna, 8 dec. 1845 sitt ämbete. Men när whigs
ej kunde bilda ett kabinett, fattade han 20
dec. ånyo regeringstömmarna. Genom de radikales,
whigs’ och de mera moderate konservatives
hjälp lyckades han 1846 få en lag antagen,
enligt hvilken 1842 års skala genast skulle
betydligt nedsättas och l febr. 1849 alldeles
upphöra för att lämna rum åt en föga betungande
registreringsafgift om endast l shilling
(omkr. 90 öre) för l quarter (omkr. 2,9
hl.). De hänsynslösa, orättvisa angrepp, som
han för sitt affall från jordbruksintresset
fick utstå från ultra-tories (hetsigast vid
anfallen voro Disraeli och lord George Bentinck),
smärtade honom troligen mindre än sprängningen
af det mäktiga parti, hvars ledare han så länge
varit. Hans motståndare inom detta gjorde för att
hämnas gemensam sak med underhusets liberaler i
en irländsk fråga och bragte därigenom ministären
i minoritet (25 juni; samma dag som tullfrågan
slutgiltigt klarerats i öfverhuset). P. afgick
(29 juni) och understödde därefter de till makten
återkomne liberale i deras reformsträfvan-den,
men behöll därvid med sina anhängare ur det
sprängda konservativa partiet (p e e l i t
e r, se d. o.) den oberoende och alltjämt
inflytelserika ställning han genast efter
sin afgång intagit. Han blef dödligt skadad
vid en ridtur 29 juni 1850 och afled fyra
dagar senare. - P. var en bland Englands af
nationen med det största förtroende omfattade
statsmän; hela folket sörjde hans bortgång. Varm
fosterlandskärlek, kraftig vilja och stor
uthållighet, när han omsider träffat sitt val,
utomordentlig administrativ skicklighet och
öfverlägsen debattörsförmåga kännetecknade
honom som statsman. Däremot var han ej något
djärft nyskapande snille, utan i stället en
opportunitetsman, som förstod konsten att i tid
ge vika för strömningar, hvilkas slutliga seger
han fann oundviklig. Nödtvungen försiktighet
i fråga om politiska uttalanden i ungdomsåren
hade hos honom gjort kylig förbehåll-samhet
till en vana i hans offentliga uppträdande. -
Flera statyer ha rests öfver P., däribland
en på Cheapside i London och en marmorstaty i
Westminster abbey. - En samling af P :s tal i
underhuset (Speeches etc.) utgafs i 4 bd 1853,
hans s j älf biografiska Memoirs ha utgifvits
af earl Stan-hope och viscount Cardwell (2 bd,
1856-57), hans
enskilda korrespondens af C. S. Parkes ("Sir
Robert P., from his private papers", 3 bd,
1891-99). Litt.: Bland mängden af biografier
öfver P. märkas sådana af Guizot (1857), sir
Lawrence Peel (1860), lord Dalling (1874),
G. Barnett Smith (1881), lord Hardinge och
A.W.Peel (1891), J. R. Thursfield (s. å.), J. Mc
Carthy (1892) och lord Rosebery (1899). Jfr
äfven H. Kunzel, "Leben und reden sir Robert
P:s" (2 bd, 1851), och G. Shaw-Lefevre, "P. and
O’Connell" (1871).
3. Jonathan P., den föregåendes
broder, militär och politiker, f. 12 okt. 1799,
d. 13 sept. 1879, var 1815-27 officer i
aktiv tjänst och avancerade därefter
småningom till generallöjtnant (1859).
Han var 1826-68 led. af underhuset,
hyste strängt konservativa åsikter och gällde som
grundligt sakkunnig i militära frågor. P. var
krigsminister i två af lord Derbys ministärer
(1858 och 1866-67) samt afgick 2 mars 1867 jämte
Carnar-von och Salisbury (då lord Cranborne),
när Derby och Disraeli beslöto sig för att
söka genomföra en vidtgående rösträttsreform.
P. var en ifrig gynnare af kapplöpningar.
4. Sir Robert P., äldste son till P. 2,
politiker, f. 4 maj 1822 i London, d. där 9
maj 1895, var i yngre år (1844-50) diplomat,
ärfde 1850 faderns baronet värdighet och valdes
s. å. till underhusled, för faderns valkrets
Tamworth. P. var som politiker vankelmodig.
Sedan han 1855 blifvit yngre amiralitetslord
i Palmerstons ministär, räknades han som
liberal. 1861-65 var han minister för
Irland under Palmerston, .misslyckades
som sådan och aflägsnades efter dennes död
af Russell. På 1870-talet framträdde han som
"liberalkonservativ" och bröt helt med Gladstone
till följd af dennes orientaliska politik.
Han lyckades 1884 ånyo bli invald i underhust
(som konservativ), men nedlade 1886 sin röst vid
homerulefrågans afgörande, föll s. å. igenom vid
valen och sökte sedan förgäfves bli vald som
homerulekandidat. P. var ifrigt intresserad
af kapplöpningar, råkade genom slösaktighet
i ekonomiska trångmål och sålde 1871 faderns
dyrbara tafvelsamling till National gallery.
5. Sir F re der ic k P., den föregåendes
broder, politiker och ämbetsman, f. 26 okt.
1823 i London, d. där 6 juni 1906, blef 1849
advokat och s. å. led. af underhuset, var
understatssekreterare för kolonierna i Russells
och Aberdeens ministärer (nov. 1851-febr. 1852
och dec. 1852-febr. 1855) samt innehade i
Palmerstons första ministär 1855 -57 den under
Krimkrigets sista period särskildt kräfvande
posten som understatssekreterare för
krigsärenden och krigsministeriets
representant i underhuset. Han var 1859-65
skattkammarsekre-terare i Palmerstons andra
ministär, erhöll 1869 knightvärdighet och var
från 1873 till sin död medlem af kommissionen för
järnvägar och kanaler, ett slags skiljedomstol
mellan dessa samfärdselföretag och allmänheten;
på denna post verkade han med framgång för
jordbrukets uppmuntrande genom nedsättning
i frakttaxorna.
6. Sir W i l Ii a m P., den föregåendes
broder, militär, f. 2 nov. 1824, d. 27 apr. 1858,
var sjöofficer, utmärkte sig för lysande
tapperhet, bl. a. vid Sevastopols belägring,
där han blef en af Viktoriakorsets första
innehafvare, och under sea-poysupproret
i Indien, vid hvars kufvande han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
