Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Peel. 6. Sir William P. - Peel. 7. Arthur Wellesley P. - Peeliter - Peel-öarna. Se Bonin-öarna - Peene - Peerre, Hyppoliet Jan van - Peenemünde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gjorde god tjänst i spetsen för en matrosbrigad
med skeppskanoner. Han erhöll i jan. 1858
knightvärdighet, blef svårt sårad vid andra undsättningen
af Lucknow (mars) och dog kort efter återkomsten
till hemlandet af dessa blessyrer. En marmorstaty
öfver honom har rests i Calcutta.
7. Arthur Wellesley P., från 1895
viscount Peel, de tre föregåendes broder, yngste son
till P. 2, politiker, f. 3 aug. 1829, anslöt sig till
liberalerna och var 1865–95 medlem af underhuset.
Han innehade 1868–74 och 1880–84 olika
understatssekreterarposter i Gladstones båda första
ministärer (däribland den i inrikesministeriet 1880–84)
samt valdes 1884 till underhusets talman,
hvilken post han innehade till apr. 1895, då han
som viscount P. fick säte i öfverhuset. Som talman
vann P. alla partiers aktning genom sträng
opartiskhet, taktfull värdighet och grundlig kännedom
om underhusets regler och sedvänjor. Bl. a. som
ordförande i en 1896–99 verksam kommission har
P. egnat grundligt arbete åt den engelska
spritvarulagstiftningens reformering i nykterhetsvänlig
riktning.
1 o. 3–7. V. S–g. 2. E. B. (V. S–g.)
Peele [pi′l], George, engelsk dramatiker, f.
omkr. 1558, d. före 1598, tjänstgjorde som
universitetspoet och gifte sig förmöget, men måste sedermera
för sitt uppehälle hitta på knep och utvecklade
däri en stor och skämtsam uppfinningsrikhet.
I sina teaterstycken röjer han en kvick, rörlig,
yppigt sinnlig fantasi. Komedien The arraygnement
of Paris (om herden Paris’ domslut; 1584) är full
af smicker åt drottning Elisabet. Vidare märkas
The famous chronicle of king Edward I (tr. 1593),
The battell of Alcazar (1594), The love of King
David and fair Bethsabe (tr. 1599) och The old wives’
tale (1595), hållen i god sagoton. – Senaste uppl.
af P:s verk 1888, 2 bd. Se Lämmerhirt, ”G. P.”
(1882).
Peeliter [pilīter], anhängare till sir Robert Peel
(se Peel 2), en politisk partigrupp i England. Då
Peels frihandelspolitik 1846 framkallade en splittring
inom det konservativa partiet, blefvo omkr.
120 underhusmedlemmar partichefen trogna; vid
1847 års parlamentsval nedgick deras numerär till
omkr. hälften, och efter Peels död 1850
sammansmälte gruppen år efter år ytterligare, tills den
1859 alldeles upphörde att existera. Peeliternas
hufvudsyfte var att trygga frihandelssystemets
bestånd, och de understödde därför under Peels lifstid
den liberala ministären Russell. Då striden om
frihandeln småningom upphörde, öfvervägdes bland
dem en återgång till det konservativa partiet i
samband med dettas rekonstruktion, och de understödde
1852 den konservativa ministären Derby. Flera
peeliter voro medlemmar af koalitionsministären
Aberdeen (1852–55). Efter dess fall anslöt sig en
del af de ledande peeliterna till de konservative,
medan flertalet småningom hamnade hos liberalerna.
Till de förra hörde general J. Peel, lord
Hardinge och lord Stanhope, till de senare
Gladstone, Cardwell och hertigen af Argyll. Bland
peeliterna, hvilka tidtals som ”tungan på vågen”,
utöfvade stort inflytande i parlamentet, märktes
ytterligare sir G. Graham, lord Aberdeen, lord
Canning, Sidney Herbert och hertigen af
Newcastle.
V. S–g.
Peel-öarna [pi′l-]. Se Bonin-öarna.
Peene [pēne]. 1. Oders västra mynningsarm, mellan
ön Usedom och fastlandet, 42 km. lång, är, då den
lämnar Stettiner haff, ganska smal, men vidgar
sig sedan till den stora sjön Achterwasser,
afsmalnar därefter åter vid Wolgast och mynnar
ut i Östersjön nedanför Peenemünde. Framför
mynningen ligger den lilla ön Ruden. – 2. Flod i
Mecklenburg och Pommern, upprinner i Mecklenburg
vid byn Grubenhagen, flyter igenom Malchin- och
Kummerow-sjöarna, upptar bifloderna Trebel och
Tollense (den senare från Tollense-sjön), bildar
i Pommern gräns mellan regeringsområdena Stettin
och Stralsund samt faller 8 km. nedanför Anklam
ut i ofvannämnda mynningsarm af Oder. Längd 110
km. Under tiden 1720–1814 utgjorde P. gräns
emellan den svenska och den preussiska delen
af Vorpommern. 5 nov. 1759 gick svenska armén
under Lantingshausen under fiendens eld på pråmar
öfver P. vid Anklam.
1 o. 2. (J. F. N.)
Peene [pēne], Hyppoliet Jan van,
belgisk skådespelsförfattare, f. 1811, d. 1864, till
yrket läkare, skref på flamländska först vådevillen
Keizer Karel en de berchemsche boer (skr. 1830,
uppf. 1841) och sedermera en mängd dramatiska
stycken af olika art, bland hvilka flera ännu stå på
spellistan. Till dem höra Jacob van Arteveide
(1841), Thijl Uilenspiegel (1842), operan Brigitte
(1847), Twee hanen en eene hen (1854) m. fl.
Fullständig upplaga af P:s verk utkom 1880–82 i
38 bd.
Peenemünde [pēne-], köping och skans på
nordvästra Usedom. 26 juni 1630 lade sig
svenska flottan utanför P., där hären, sedan
de kejserlige utrymt därvarande gamla skans,
utskeppades, hvarefter en ny palissaderad
skans byggdes. I juni 1631 landsteg markisen
af Hamilton med 7,000 skottar och engelsmän
vid P. 1638 slog Banér flera skansar
härstädes. 1657 var P. befäst med en redutt
med våt graf och betäckt väg. 4 juli 1676
gaf sig P. åt kurfursten af Brandenburg efter
endast en dags belägring. 1681 ville pommerska
fästningskommissionen, att redutten skulle
slopas och i stället en konsiderabel fästning
byggas, där den gamla kejserliga skansen
låg, men häraf blef intet. 22 aug. 1715
intogs P. med storm af de allierade efter
4 dagars belägring. 14 sept. 1757 började
generalmajor Ehrensvärd vidtaga anstalter för
P:s belägring, 23 s. m. öppnades elden, och
redan s. d. kapitulerade preussarna, hvarefter
svenskarna förstärkte befästningarna. 11 mars
1758 började preussarna under Manteuffel beskjuta
P., som kapitulerade två dagar därefter. Ett
öfverrumplingsförsök af kapten Röök med 200 man
natten till 5 april s. å. misslyckades; men 22
juni kringrände Ehrensvärd P. och började bygga
batterier samt öppnade elden natten till 27 med
påföljd, att preussarna efter några timmars
beskjutning kapitulerade. I slutet af mars
1759 började preussarna belägra P., där Röök
nu var kommendant; han försvarade sig tappert,
men måste 10 apr., då befästningen fullständigt
sönderskjutits, kapitulera, hvarefter preussarna
helt och hållet raserade försvarsverken. Dessa
iståndsattes dock åter, och 18 mars 1807 besköts
P. af en svensk kanonslup, men utan egentligt
resultat; 28 s. m. förnyades beskjutningen från
några kanonslupar under löjtnant Wirséns befäl
med påföljd, att fransmännen utrymde P., som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
