Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Penninghushållning - Penningkeisen - Penninglotteri. Se Lotteri - Penningmalm, bergsv. Se Järnmalmer, sp. 408 - Penningrepresentativ. Se Penningar, sp. 402 - Penningsland - Penningsurrogat. Se Penningar, sp. 402 - Penningtillskott. Se Penningbidrag - Penningvärde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
405
Penningkeisen-Penningvärde
406
industri, skapades de ekonomiska
förutsättningarna för den borgerliga
liberalismens kamp på 1800-talet
mot enväldet och kvarlefvorna af
medeltidens aristokratiska ståndsväsen
(se Borgare, sp. 1169 -71, och Liberal).
S. Ii.
Penningkeisen [-ejsen], ett 1,038 m. högt berg
på gränsen mot Sverige (vid gränsröset n:o
187), Lierne härad, Nordre Troiidhjems amt,
Norge. K. V. H.
Penninglotteri. Se Lotteri.
Penningmalm, bergsv. Se Järnmalmer, sp. 408.
Penningrepresentativ. Se Penningar, sp. 402.
Penningsland, åttondelen af ett örtugsland. Jfr
ö r e s l a n d och örtugsland.
Penningsurrogat. Se Penningar, sp. 402.
Penningtillskott. Se penningbidrag.
Penningvärde, nationalek. Genom sin funktion
som allmän bytesförmedlare blir penningen också
allmän värdemätare: alla andra nyttigheters värde
mätes med och uttryckes i penningenheten, som
numera allmänt är en viss kvantitet guld (jfr
Penningar). Men då penningen också är konkret
bytesekvivalent, blir den som värdemätare ej
af samma art som t. ex. de abstrakta måtten
liter eller meter. Litern mäter alltid ut samma
mängd mjölk, metern samma mängd garn, men den
konkreta värdemätaren-bytesekvivalenten krona
eller ^TVtr kg. 8U^ mäter ingalunda alltid ut
eller byter icke till sig samma mängder af andra
nyttigheter: en krona mjölk i en folkrik stad
är icke detsamma som en krona af samma slags
mjölk i en aflägsen landsbygd; en krona af
ett visst slags garn nu är icke detsamma som
en krona af samma slags garn för 20 eller 50
eller kanske ej ens för l år sedan. Penningens
eget värde eller penningens köpkraft växlar
sålunda, och dessa förändringar i penningvärdet
komma uppenbarligen till uttryck i de växlande
varuprisen: om prisen stiga, hvilket ju betyder,
att man får mindre för penningenheten, har
penningens köpkraft, penningvärdet, sjunkit; om
åter prisen sjunka, stiger penningvärdet. Att
penningvärdet på detta sätt ofta växlar i den
ena eller andra riktningen, är ett påtagligt
och allbekant faktum. Omfattningen af och
orsakerna till dessa förändringar äro dock
icke alltid lika påtagliga. Att mjölken i den
aflägsna landsbygden är billig eller att kronan
i förhållande till denna har ett relativt högt
värde, beror rimligen på att tillgången på
mjölk där är stor i förhållande till efterfrågan
och att inga transport- eller andra kostnader
tillkomma, hvaremot förhållandet i staden är
det motsatta. Industrivaror af olika slag
äro åter och af liknande anledning i regel
billigare i stadens talrika och välförsedda
butiker än hos den enstaka landthandla-ren med
hans knappa förråd. I dessa fall kan man säga,
att orsakerna till de växlande prisen, penningens
olika köpkraft, äro att söka på varornas sida. I
ett guldgräfvardistrikt, där rika guldfynd
göras, äro varuprisen regelbundet oerhördt
höga, d. v. s. penningvärdet, guldets köpkraft,
synnerligen ringa. Orsakerna till prisens eller
penningvärdets förändringar i detta fall äro
uppenbarligen att söka på penningarnas sida. På
samma sätt, som penningarnas värde växlar i
rummet, växlar det också i tiden, och äfven
här kan orsaken ligga dels på penningarnas,
dels på varornas sida: i tider af starkt ökad
penningtillgång äro
prisen höga, penningvärdet lågt och tvärtom;
i tider af riklig varutillgång ha prisen
böjelse att falla, penningvärdet att stiga
och tvärtom. Kom-binatior af dessa inflytanden
förekomma äfven. I fråga om dessa penningvärdets
förändringar i tiden är det emellertid i
många fall svårt eller omöjligt att säkert
påvisa orsakerna, och äfven omfattningen
af växlingarna är ofta mer eller mindre
svårbe-stämbar. Den enda möjligheten att
komma åt penningvärdets växlingar i tiden är
att studera växlingarna i varuprisen, som ju
ge ett indirekt uttryck för de förra. För att
öfversiktligt framställa varuprisens växlingar
har man konstruerat s k. prisindextabeller (se
d. o.), och ehuru dessa tabeller vidlådas af
flera ofullkomligheter, torde de dock kunna sägas
ge en tillnärmelsevis riktig bild af varuprisens
och därmed också af penningvärdets växlingar
under olika tider. Kastar man en blick på en
dylik tabell för senare tid, faller det genast
i ögonen, att i stort sett numera två olika
slags prisförändringar förekomma, dels mindre,
periodiskt inträdande växlingar mellan stigande
och fallande pris med kortare intervaller
(omkr. 7-11 år), dels större, långsamt skeende
förändringar, med i stort sett stigande eller
fallande pris under längre tidrymder af flera
årtionden. De kortare periodiska växlingarna
sammanfalla med konjunkturväxlingaina:
under goda konjunkturer med liflig ekonomisk
företagsamhet stiga regelbundet varuprisen för
att, när konjunkturvågen nått sin höjdpunkt
(kris) och företagsamheten deprimeras, följas
af en tid af sjunkande priser, tills en ny
högkonjunktur börjar o. s. v. Orsaken till dessa
med konjunkturerna sammanfallande växlingar i
pris och penningvärde är nog företrädesvis att
söka på penningarnas sida: under högkonjunkturens
kraftiga ekonomiska lifaktighet framtvingas
en ökning i tillgången på omsättningsmedel
(bl. a. genom utsläppande af stora mängder
penningsurrogat), och det är denna ökning i
omsättningsmedlen, som möjliggör den starkt ökade
efterfrågan, som framkallar ökade priser. Under
depressionstiden åter minskas tillgången på
omsättningsmedel, hvilket har en motsatt effekt,
hvarjämte visserligen också från högkonjunkturen
delvis kvarstående produktmassor, som nu röna
ringa eller ingen efterfrågan, kunna afsevärdt
bidraga till prisens nedpressande. Af större
allmänt intresse äro de långsamt inträdande
förändringarna i varupris och penningvärde. Sedan
omkr. 1815 ha i stort sett varuprisen fallit
till omkr. 1850, därefter stigit till början af
1870-talet, därefter ånyo fallit till midten
af 1890-talet för att sedan slå in på en ny
uppåtgående rörelse, hvilken som bekant alltjämt
fortfar och sannolikt kommer att fortfara ännu
en god tid framåt. Penningvärdet har följaktligen
förändrats i motsatt riktning. Under de närmaste
seklerna före 1800-talet ha liknande växlingar
påvisats. Hufvudrikt-ningen i prisförändringarna
sedan nyare tidens början har varit ett stigande:
om den allmänna prisnivån omkr. 1500 sättes =
100, var den, enligt en beräkning, under 1600-
och 1700-talen mellan 200 och 300, nådde under
1800-talet sin högsta punkt omkr. 1815 med
omkr. 800, sin lägsta vid midten af 1890-talet
med omkr. 450 och stod förra året (1913) åter ett
godt stycke öfver 600. Hålla dessa beräkningar
streck, skulle alltså
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
