Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Plåster, farm. - Plåt. 1. Fot. Se Fotografi - Plåt. 2. Metall. o. tekn. - Plåt. 3. Myntv. - Plåtmynt. Se Plåt - Plåtrand. Se Bladrand - Plåtsax - Plåtugn, metall. - Pläd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1103
Plåt-Pläd
1104
vanligen jämte zinkoxid, som fästa utmärkt
väl vid huden och hvilkas grundmassa ej
är nämnvärdt retande. Direkt i sår och på
hudlösheter anbringas dock i regel icke plåster.
O. T. S. (C. G. S.)
Plåt. 1. Fot. Se Fotografi. - 2. Metall,
o. tekn. Plåt kallar man smidiga metaller,
sedan de blifvit utsmidda eller utvalsade
till mer eller mindre tunna skifvor eller i
allmänhet till sådana dimensioner, att längden
och bredden äro betydligt förhärskande öfver
tjockleken. Plåt kan framställas af alla
smidiga metaller. Allmännast i användning är
emellertid järnplåten, hvilken tillverkas i
en mängd olika dimensioner och erhåller olika
benämningar efter de ändamål, för hvilka den
skall användas, såsom pansarplåt, fartygsplåt,
ångpanneplåt, cisternplåt, takplåt o. s. v. Äfven
genom efterföljande behandlingar af den färdiga
plåten erhåller denna särskilda benämningar,
såsom galvaniserad plåt, då den öfverdrages med
en hinna af zink, bleck 1. hvitbleck, då den
belägges med ett lager af tenn. Äfven nyttjas
benämningen bleck ofta om de i allmänhet små
plåtdimensioner af ädlare metaller, som användas
till hvarjehanda finare manufak-turering. Ytterst
tunt bleck af guld och mässing kallas
äkta och oäkta bladguld, af silfver och
tenn siljverfolium och tennfolium. - Plåt
framställes numera mycket sällan med hammare,
utan i allmänhet med valsverk, i hvilka mycket
större noggrannhet i dimensioner och beskaffenhet
kan uppnås. Järnplåt införes under valsarna vid
hög temperatur och är i allmänhet ännu tämligen
varm, då valsningen slutar. Zink valsas vid
omkr. 4- 150° G. temperatur. Andra metaller
valsas vanligen kalla, men man måste emellanåt
glödga dem för att förtaga de spänningar,
som uppkomma i metallen genom valsningen och
göra den skör. Sådan glödg-ning kan emellertid
ej företagas och är ej heller behöflig för de
mycket mjuka och lättsmälta metallerna bly och
tenn. Endast för det slutliga förfärdigandet af
de ytterst tunna bleckdimensionerna af vissa
metaller, bladguld o. s. v., begagnas hammare
(s. k. guldslageri). Jfr Pläter. - 3. Myntv., ett
stort fyrkantigt kopparmynt, som slogs i Sverige
1644-1776 och utgjordes af stämplade, tjocka
kopparplåtar med värdet i daler silfvermynt
samt årtal och myntmärken åsatta i de merendels
runda midt- och hörnstämplarna. De största,
tioda-lersplåtarna, vägde mer än 2 lispund
1. omkr. 19 kg. och äro världens största
mynt. Uppkomsten af detta egendomliga och
oviga myntslag synes berott på statens afsikt
att bereda fördelar åt kopparverken, hvilka
hvart efter annat fingo tillåtelse att af sitt
malmförråd själfva slå myntplåtar. Det mesta
plåtmyntet skrodades och stämplades vid Avesta
(som till 1674 var rikets enda plåtmyntningsort),
men åtskilligt äfven vid Garpenbergs,
Svappavara, Ljusnedals och Gustafsbergs (i
Jämtland) kopparverk. De vanligaste sorterna
voro myntplåtar om 8, 4, 2, l samt 1/2 daler
smt; dessutom förckommo tidtals sådana om 10,
5 och 3 daler smt. De å 10 och 8 daler voro
rektangulära, de öfriga mera kvadratiska. Ofta
afklipptes plåtar i hörnen och omstämplades,
för justering af vikten. Myntets försämring
röjes i de hvarandra aflösande myntord-mngarnas
bestämmelser. Enl. myntordningen af 26 jan» 1644
skulle l skpd koppar utmyntas till 69 daler smt
(= 1721/2 daler kopparmynt, ty från
1643 motsvarades l daler smt af 2V2 daler kmt,
tills 1665 deras förhållande fastställdes till
1:3). Enl. myntordningen af 1649 blef af l
skpd koppar 75 daler smt. Antalet daler smt på
skeppundet steg
Myntplåt; 2 daler smt (1649).
därefter till 84, 90 och (1674) till 100, 1709
till 120, 1715 till 180, och sistnämnda kurs
bibehölls, tills genom 1776 års realisation
kopparmyntplåtarnas gångbarhet upphörde. Man har
beräknat, att till dess sammanlagdt 315,337
skpd koppar myntats till plåtar, med ett
totalvärde af 18,653,923 riksdaler specie. Jfr
A. Y. Stiernstedt, "Beskrif-ning öfver svenska
kopparmynt och polletter" (1871-72), samt "Kort
öfversigt öfver Gustaf Ca-vallis samling af
svenska plåtmynt" (1890). - Äfven långt efter det
man upphört med att prägla myntplåtar, har "plåt"
användts som räknemynt. Under förra hälften af
1800-talet (och på sina ställen i landet ännu
längre) har nämligen med namnet "plåt" betecknats
1/3 riksdaler 1. 16 skilling riksgälds (= 33V3
öre i vårt nuv. mynt). Benämningen plåt tillades
sålunda de af Riksbanken utgifna sedlarna å 16
skilling, hvilka voro i omlopp till midten af
1800-talet. 2. C. A. D.*
Plåtmynt. Se P l å t.
Plåtrand. Se Bladrand.
Plätsax. Se B le c k si a ge r i, sp. 662 ff. och
fig l och 2. Plåtsax är äfven benämning på
de stora medelst mekanisk (resp. hydraulisk,
elektrisk) kraft drifna klippmaskiner af
växlande konstruktion, som vid plåtvalsverken
och inom plåtslageriet användas för klippning
af gröfre och tunnare plåt, såsom ångpanneplåt,
fartygsplåt etc.
Plåtugn, metall., en flamugn, hvari plåt
eller plåtämnen värmas före eller mellan
valsningarna. Efter olika dimensioner
af plåtarna måste naturligtvis sådana
ugnar vara ganska olika konstruerade.
C. A. 13.*
Pläd (eng. plaid), ett slags lång schal
eller mantel af groft, rutigt eller randigt
ylletyg. Pläden ingår i högskottarnas pittoreska
nationaldräkt och har på senare tider blifvit
allmänt bruklig som res-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
