Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Portugal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
karaktär som Mellan-Europas, om än olivträdet
går utefter kusten n. om floden. Där
förhärska sålunda kastanjeträd, bok, ask,
ek, björk o. s. v. Vinrankan når sin
högsta utveckling kring Douro. Sydligare
får vegetationen en subtropisk karaktär,
hvilken framträder allt tydligare, ju längre
söder ut man kommer. Dadelpalmen odlas ända
till Coimbra, sockerrör, oliver, fikon och
andra sydfrukter trifvas här. Dock finnas i
södra P. stora hedar, täckta af alltid gröna
buskar, som sammanfattas under namnet montebejo
(Italiens macchia). Många från de atlantiska
öarna härstammande växtarter äro utmärkande för
södra P. Pinjer, myrten, rosenlager, alltid gröna
ekar o. a. af Medelhafsflorans växter uppträda
här. Djurvärlden visar likaledes en blandning
af mellan- och sydeuropeiska arter. En vild
getart (Capra ægagrus) lefver i norra P. Vargar
och vildsvin förekomma i de vildaste delarna
af Serra da Estrella. Fågelfaunan är mycket
rik. Bland amfibier märkes en för P. egendomlig
salamanderart (Chioglossa lusitanica). Floderna
äro rika på fisk.
Befolkningsförhållanden. Landets äldsta
historiska invånare voro iberer, delade i flera
stammar, af hvilka den förnämsta var lusitanerna,
efter hvilken landet kallades
Lusitania. Redan tidigt invandrade kelter
öfver hafvet från n., och den blandningsras,
som därigenom uppstod (keltiberer), är än i
dag hufvudmassan af P:s befolkning. Väl har
denna sedermera uppblandats först med romarna,
som gåfvo folket sitt språk, sedermera i mindre
omfattning med germaner (sveber) och araber,
judar, negrer, af hvilka under 1500-talet
infördes ända till 10,000 om året, men trots allt
detta äro portugiserna mer genomgående keltiberer
än spanjorerna. Den folkblandning, som emellertid
uppstått i P., har icke höjt folket i yttre eller
inre afseende. Portugiserna äro icke vackra. De
äro i allmänhet småvuxna med vårdslös och tung
gång och starka anlag för förtidig fetma, med
oregelbundna drag, tjocka läppar, trubbig näsa,
mörk hy, till en del negerrasens kännemärken.
Af kelterna ha de ärft en sjuklig
böjelse för omogna nyheter, en löjlig
stortalighet, särskildt då det gäller
portugisiska förhållanden, brist på politisk
sammanhållning, men å andra sidan äfven ett
glädtigt och gemytligt lynne ("les portugais
sont toujours gais"), en tjänstvillighet och
artighet, som bjärt sticker af mot kastilianens
högdragenhet. Lättja och okunnighet äro vidare
nationaldrag, som jämte många andra förklara,
hvarför P. är ett land i förfall, ur hvilket
man hittills ej sökt botemedlet i annat än
revolutioner. Mot sina spanska, grannar hysa
de en djupt rotad fientlighet, delvis beroende
på historiska orsaker. – Om P:s språk se
Portugisiska språket. – Utom portugiserna finnes
i landet en stor skara gallegos (se Galicien),
hvilka uppträda dels som jordbruksarbetare, dels
som tjänare i hemmet, där man föredrar manliga
tjänare framför kvinnliga. – Af negrer finnas
omkr. 3,000. P:s judar, som fordom voro rikare
och mera bildade än judar i öfriga delar af
världen och voro utbredda öfver hela landet, men
på 1500-talet förföljdes med ytterlig stränghet
och tvungos att utvandra, åtnjuta sedan 1820
lagligt erkännande och fri religionsöfning. Deras
antal uppgår blott till några hundra,
nästan uteslutande bosatta i Lissabon. Icke
obetydligt torde zigenarnas antal vara. Dessutom
bodde 1911 i landet 41,197 utländska undersåtar,
hvaraf hälften spanjorer och öfver en tredjedel
brasilianer.
Portugisiska folktyper. 1. Oxdrifvare
från provinsen Minho. – 2. Fiskförsäljerska. –
3. Sydportugisisk bondflicka i helgdagsstass. –
4. Bondkvinna i högtidsdräkt (prov. Minho). - 5. Kyrkoherde.
Folkmängden, som 1801 utgjorde 3,4 mill.,
hade 1911 stigit till 5,960,056 pers.,
hvaraf 412,348 på Azorerna och Madeira,
hvilka officiellt räknas till det europeiska
P. Befolkningstätheten är för fastlandsdelen
62 per kvkm., växlande mellan 20 i Alemtejo och
178 i Entre Douro e Minho. Kvinnkönet har större
numerisk öfvervikt än i något annat europeiskt
land (1,107 mot 1,000 män), delvis beroende på
den stora utvandringen, som bortför flera män än
kvinnor. Denna går hufvudsakligen till Brasilien
och steg 1900-1909 till 30,789 pers. och 1910-12
till 62,700 om året.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
