tillsvidare bestämma löner och arfvoden för postsparbankens funktionärer, under förutsättning att fullständig löne- och arfvodesstat sedermera blefve riksdagens pröfning underställd. Efter det en 22 dec. 1893 aflåten proposition om postsparbankens försättande å ordinarie stat af riksdagen afslagits, aflät K. M:t till 1911 års riksdag ånyo proposition i samma ärende. Med anledning häraf beslöt sistnämnda riksdag uppföra postsparbanken på ordinarie stat fr. o. m. 1 jan. 1912. 22 juni 1911 utfärdades aflöningsreglemente och 22 dec. s. å. instruktion för postsparbanken. Enligt denna har postsparbanken ålagts följande hufvudsakliga uppgifter. Under statens garanti mottager den penningmedel, som förräntas och genom räntas läggande till kapitalet ytterligare förkofras samt i stadgad ordning tillhandahållas vederbörande. Härtill ansluta sig omedelbart de göromål, som föranledas af postsparbankens anlitande för insättning af fångars sparade arbetspremier eller arbetsinkomst samt aflöningsmedel för manskap vid armén eller flottan. Vidare har postsparbanken att för Riksförsäkringsanstaltens räkning uppbära försäkringsafgifter och belopp, som erläggas för förvärfvande af lifränta, samt utbetala de af sagda försäkringsanstalt beslutade lifräntorna och andra skadeersättningar äfvensom förvalta inflytande försäkringsmedel. För barnmorskornas pensionsanstalt har banken att mottaga insättningar och utbetala pensioner samt förvalta pensionsanstaltens medel. Gemensamt med Riksförsäkringsanstalten skall den handha särskild för fiskare afsedd försäkring mot skada till följd af olycksfall; genom postsparbanken utbetalas också förskottsvis ersättning i anledning af kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring. Ytterligare tillkommer det, enligt instruktionen i fråga, postsparbanken att utbetala pensioner eller understöd för vissa pensions- eller ålderdomsunderstödsanstalter. På senaste tiden har postsparbanken, i anslutning till sin sistberörda verksamhet, fått sig ytterligare ett viktigt uppdrag anförtrodt. Enligt 1913 års riksdags beslut om allmän pensionsförsäkring har nämligen postsparbanken att i hela riket utbetala enligt lag utfallande pensionsbelopp. Och genom k. kung. af 28 nov. 1913 ang. försäkring för beredande af pension på grund af frivilliga afgifter jämlikt § 34 af nyssnämnda lag åligger det postsparbanken att inkassera dylika afgifter på sätt i nämnda kungörelse närmare anges. Genom K. M:ts förordning 13 aug. 1914 om understöd i vissa fall åt sådan värnpliktigs familj, som fullgör tjänstgöring till rikets försvar, samt genom k. kung. 14 s. m. gafs åt postsparbanken i uppdrag att tills vidare å postanstalt utbetala dylikt understöd. Som synes, har den svenska postsparbanken fått sig anförtrodd en mängd för dess egentliga verksamhet mer eller mindre främmande uppdrag. Hvad själfva bankrörelsen beträffar, uttalades redan vid postsparbankens inrättande, att postsparbanken vore afsedd att uppsamla och fruktbargöra de små besparingarna för att sedermera, då dessa vuxit till något mera afsevärdt belopp, tjäna som mellanhand vid en fördelaktigare placering med högre ränta, än banken kunde lämna. Dessa ord markera tydligt postsparbankens betydelse, nämligen att vara ett statens organ för att väcka och uppfostra till sparsamhet genom att bereda tillfälle att uppsamla och tillvarataga äfven de minsta belopp. Postsparbankens uppgift är således ej att vara en konkurrent till de enskilda sparbankerna och sparkassorna i dessas verksamhet för uppsamling af medel, utan en dessa supplerande penninganstalt. Postsparbanken har därför genom sin organisation ej mindre betydelse som social institution än som bankinstitut. Att Sveriges postsparbank arbetat med framgång i sparsamhetens tjänst och sålunda haft ett stort inflytande på landets relativa välstånd, belyses bjärt af den omständigheten, att af de vid 1912 års utgång till omkr. 2,200,000 st. uppgående egentliga sparbanksinsättarna i landet ej mindre än omkr. 570,000 (mer än en fjärdedel) komma på postsparbanken samt att i postsparbanken, hvars klientel utgöres af småfolket, 1884--1913 i 13,963,416 poster insatts ett sammanlagdt belopp af 357,873,339 kr. (hvaruti dock inräknats delegarna tillgodoförda räntor). Högst var det innestående beloppet vid 1898 års utgång, då det utgjorde ungefär 64 mill. kr. 31 dec. 1913 utgjorde delegarbehållningen i postsparbanken omkr. 48,100,000 kr. Att postsparbanken kunnat draga till sig en så stor kundkrets, är gifvetvis beroende på, förutom statens garanti, dess förmåga att genom olika organ på mångahanda sätt ge allmänheten tillfälle att tillvarataga och omedelbart placera sina besparingar. Dessa organ bestå hufvudsakligast af de omkr. 3,300 postsparbankskontoren, ett mycket stort antal enskilda sparmärkesförsäljare (vid 1912 års utgång 1,726 st.), vissa landtbrefbärare, som ega rätt att enligt särskilda bestämmelser förmedla insättningar i postsparbanken, samt slutligen de genom postsparbanken tillhandahållna s. k. ficksparbössorna (för såväl 25- som 10-öresmynt), som blott kunna öppnas och för insättning å motbok tömmas på postanstalt. Insättning på motbok, som kvitteras genom anbringande däri af tryckta s. k. kvittenskuponger i olika valörer och färgtryck, kan verkställas antingen med kontanta penningar eller med sparmärken å 10 öre, hvilka anbragts på sparkort till ett antal af 10 märken på hvarje kort eller också med förfallna räntekuponger till obligationer af sådant slag, som inköpas för postsparbankens egen räkning. Utbetalning medges efter viss på beloppets storlek beroende uppsägningstid (högst en månad). Dock kunna under vissa villkor jämväl medel utfås vid anfordran, d. v. s. utan föregående uppsägning. Postsparbankernas inlåningsränta är i allmänhet något lägre än de enskilda sparbankernas, beroende på bl. a. högre förvaltningskostnader och strängare föreskrifter rörande medlens placering. Som ofvan sagts, är postsparbanken egentligen afsedd att tillvarataga endast smärre belopp, i följd hvaraf den obetydliga ränteskillnaden icke spelar någon afgörande roll. I svenska postsparbanken utgör inlåningsräntan f. n. 3,6 proc. På en och samma motbok beräknas ej ränta på högre belopp än 2,000 kr. Hvad beträffar förvaltningen af till svenska postsparbanken influtna medel, eger postsparbanken rätt att använda dessa dels för inköp af obligationer, dels för utlåning till högst ¼ mot skuldbref till kommun inom riket eller likaledes till högst ¼ mot skuldbref med säkerhet af inteckning i fast egendom inom riket, dels också för deposition i