85 Potter-Pottstown 86 efter att ha öfverflyttat till Amsterdam började han, påverkad af P. Lastman och Cl. Moeyaert, måla bibliska scener och utvidgade sitt verksamhetsfält till sist äfven med stilleben i Jan de Heems art, landskap, kavallerifäktningar o. s. v., hvar-förutom han ledde en gyllenlädersfabrik. Han var med andra ord en mycket mångsidig om ock icke så särdeles själfständig artist, hvars namn först i senare tider f ramdragits ur glömskan, förut bort-skymdt af hans ryktbare sons. - 2. Paulus P., den förres son, en af alla tiders berömdaste djurmålare, döpt 20 nov. 1625 i Enkhuyzen, d. 17 jan. 1654 i Amsterdam, vid föga mer än 28 års ålder. Sannolikt är, att P. ursprungligen var elev af fadern, men hvem, som undervisat honom i hans speciella genre, har icke kunnat utrönas, ehuru man tänkt på Moeyaert - ovisst är väl, om också detta ungdomliga geni egentligen hade någon annan lärare än naturen själf. Man vet emellertid, att han 1646 var bosatt i Delft och att han 1649 flyttade till Haag, där han var hyresgäst hos J. van Goyen och genom sitt giftermål kom i beröring med Amalia af Solms (ståthållaren Fredrik Henriks änka), för hvars räkning han 1649 målade ett spiselstycke, den under namnet La vache qui pisse berömda täflan i Petersburgs Eremitage. Men änkeprinsessan uppskattade ej den naivt drastiska målningen, utan återsände den, och den sjuklige unge artisten måste nu för att kunna försörja sig och sin familj arbeta med en järnflit, som allt för tidigt lade honom i graf ven. Dessförinnan hade han dock i borgmästare Tulp, hvars son han 1653 målade till häst, funnit en välvillig beskyddare. Trots sin korta lefnad och oaktadt sin sjuklighet efterlämnade P. minst ett 150-tal egenhändigt utförda målningar, hvaraf flera i stora mått. De återge med få undantag kor, hästar, får, getter, hvilande sig, eller betande i det frodiga holländska slättlandskapet, alltså olika slags husdjur, ypperligt karakteriserade, intimt uppfattade, förträffligt tecknade - han är trots koloristiska förtjänster egentligen mer tecknare än målare -, med dock icke osviklig anatomisk kunskap (se fig. l på pl. till art. Djurmåleri). Upprörda scener tilltala honom icke, och när han målar jaktstycken, misslyckas han. Landskapet skildrar han förträffligt, med nästan mikroskopisk noggrannhet åter-gifvande hvarje blad, hvarje grässtrå, men likväl underordnande detaljerna för helhetsverkan. Mest bekanta äro hans kolossalmålningar, såsom Den unge tjuren (1647) i Haags museum, Björnjakt (1649) i Amsterdams Rijksmuseum och den förut omtalade Dirk Tulps ryttarbild i Sixska samlingen i samma stad. Men de äro icke därför de mest framstående af hans verk. De, som förtjäna detta namn, äro till omfånget mindre taflor i Louvre, Petersburgs Eremitage (den ofvan nämnda täflan), i museerna i Kassel, Schwerin och Turin, i Bridgewater house i London, i Czerninska samlingen i Wien, o. s. v. I Sveriges samlingar har P., så vidt kändt är, aldrig varit representerad - en af M. G. De la Gardies agenter, en fransman, underhandlade 1652 med mästaren om inköp af en af konstnärer mycket beundrad tafla, med hvilken han enligt agentens uppgift varit sysselsatt i fem månader och hvilken P. förklarade sig vilja sälja för 400 francs, "endast för att hans namn skulle bli kändt i Sverige". Men affären gick sannolikt upp i rök. - Till B. van der Helsts här återgifna porträtt af P. i Haags museum eger Nationalmuseum den ypperliga blyertsskissen, l o. 2. O. G-g. Potter [påttär], Louis Joseph Antoine d e, belgisk skriftställare och politiker, f. 1786 i Bruges, d. där 1859, idkade 1811-21 som legationssekreterare i Rom kyrkohistoriska studier och öppnade 1827 i sitt hemland en häftig pennfejd mot katolska prästerskapet och adeln samt angrep lidelsefullt van Maancns ministär, hvilken därför lät döma honom till böter och fängelsestraff, 1828. Från fängelset verkade P. för den s. k. unionen mellan katoliker och liberala. Efter belgiska revolutionens utbrott i sept. 1830 vardt han medlem af provisoriska regeringen och yrkade i den af honom öppnade nationalkongressen (nov. s. å.) på republikens införande, men drog sig tillbaka, då han ej vann gehör. P. författade His-toire philosophique, politique et critique du chris-tianisme et des églises chrétiennes (8 bd, 1836 -37), i fritänkaranda, Revolution beige 1828- 1839 (2 bd, 1838-39; 2:a uppl. 1840), L'abc de la science sociale (1848) m. m. Se biogr, af Juste (1874). Potteries [på^oris], "lerkärlsfabrikerna5', område i nordvästra delen af Stafford, i Trents öfre dal, hufvudsätet för engelska porslinstillverkningen, omfattar sju större städer (Tunstall, Burslem, Han-ley, Newcastle under Lyme, Stoke upon Trent, Fenton och Longton) jämte flera kringliggande byar (Etruria, Dresden o. s. v.), med en sammanlagd befolkning af omkr. 300,000 pers. Området är rikt på järnmalm och stenkol, men leran hämtas annorstädes ifrån. Grundläggningen och upp-blomstringen af porslinsindustrien i denna trakt härröra från J. W e d g w o o d. Pcttholmen. Se Karlskrona, sp. 1079. Potthvalen, stundom nyttjadt namn på k a s k e-loten (se H vald j uren, sp. 1385). Pottle [på;tl], engelskt rymdmått för torra varor = 1/2 gallon = 2 quarts. Pottska Sjukan, med. Se Ryggradssjukdomar. Pottstown [på^stäun], köping (borough) i nordamerikanska staten Pennsylvania, vid Shuylkill. 15,599 inv. (1910). Järnindustri (tillverkningsvärde 12,5 mill. doll. 1909). J- v. .*