die lautumwandlung (1830-36; ny uppl. i 6 bd 1859-76). P. utmärkte sig lika mycket för sin genialiska kombinationsförmåga som för nykter kritik. I Ersch och Grubers realencyklopedi gaf han

den första sammanfattande framställningen af den indoeuropeiska språkstammen. I ett par afhandlingar behandlade P. de baltiska språken (1837 och 1841) samt i ett stort arbete, af Franska institutet belönadt med Volneyska priset, Die zigeuner in Europa und Asien (1844-45). P. utgaf äfven flera viktiga skrifter af mera omfattande innehåll: Die quinare und vigesimale zählmethode bei völkern aller welttheile (1847), Die personennamen, insbes. die familiennamen (1853; 2:a uppl. 1859), Die ungleichheit menschlicher rassen vom sprachwissenschaftlichen standpunkte (1856), Doppelung (reduplikation, gemination) als eins der wichtigsten bildungsmittel der sprache (1862), Anti-Kaulen, oder mythische vorstellungen vom ursprunge der völker und sprachen (1863) samt Die sprachverschiedenheit in Europa an den zahlwörtern nachgewiesen (1867). I en mängd tidskriftsuppsatser behandlade P. en mängd olika språk, särskildt bidrag till utredning af bantuspråken. Till en ny, af honom redigerad upplaga af W. von Humboldts märkliga arbete "Uber die verschiedenheit des menschlichen sprachbaues" fogade P. en utförlig inledning: W. von Humboldt und die sprachwissenschaft (1876). Lll.* Pottaska, kem. farm., ett renadt, men ej kemiskt rent kaliumkarbonat, K₂ CO₃ (se Kaliumsa1ter), upptaget i Sv. farmakopén under namnet Carbonas kalicus depuratus. Pottaska framställdes i äldre tider af träaska, och beredningen skedde i krukor (fr. pots), hvaraf namnet. Trä och andra växtdelar innehålla rikligt med kaliumsalter af organiska syror, och dessa ge vid förbränning kaliumkarbonat. Framställning af pottaska ur träaska eger ännu rum i länder med mycket riklig tillgång på skog, som användes väsentligen till brännmaterial, t. ex. i Nord-Amerika, Galizien, Ryssland o. s. v. Genom utlakning med hett vatten, produktens glödgning i flamugn till förbränning af organiska ämnen samt ytterligare urlakning med vatten och rening erhålles en pottaska, som dock är ganska starkt förorenad, särskildt af kaliumklorid. - Pottaska framställes vidare ur s. k. hvitbetsmelass. I den lösning, som innehåller sockret vid bearbetning af sockerbetor, ingå kaliumsalter med organiska syror i riklig mängd. Sedan sockret förjästs till alkohol och afdestillerats, indunstas den återstående saltrika "dranken" och underkastas torrdestillation för vinnande af ammoniak, metylalkohol och metylklorid, hvarefter saltresten urlakas med vatten och renas genom omkristallisationer. Produkten innehåller 81-92 proc. rent kaliumkarbonat. - Vidare vinnes pottaska af ullfett l. "ullsvett", som erhålles vid rengöring af fårull (se Lanolin och Ullfett). Den från ullen aftvättade massan innehåller många kaliumsalter med både organiska och oorganiska syror. Den indunstas till torrhet; de organiska ämnena förkolas i järnretorter och inaskas i flamugn, hvarefter pottaska vinnes ungefär på samma sätt som ur hvit-betsmelass. - Ytterligare märkes, som den numera mest betydande, framställningen af pottaska ur s. k. Stassfurtkalisalter, som utgöras hufvudsakligen af kaliumklorid eller kaliumsulfat. För vinnande af pottaska bearbetas Stassfurtmaterialet enligt olika metoder. Enligt Engels metod behandlas kaliumkloridlösningen med magnesiumkarbonat och kolsyra, hvarvid närmast utfälles ett olösligt dubbelsalt, magnesiumkaliumbikarbonat, och magnesiumklorid stannar i lösningen. Det olösta dubbelsaltet tvättas med magnesiumkarbonatlösning och sönderdelas genom upphettning i slutet kärl med vatten till + 140° C., då det sönderdelas i kaliumkarbonat, magnesiumkarbonat, som utfaller, samt kolsyra och vatten. Efter magnesiumsaltfällningens åtskiljande indunstas pottaskelösningen, hvarvid en särdeles ren produkt erhålles. Enligt denna metod framställes pottaska i stora mängder vid Neu-Stassfurt. - Slutligen erhålles pottaska enligt Leblancs metod af kaliumsulfat (se Soda). Detta blandas med malen kalksten och stenkolsgrus samt upphettas i en s. k. revolverugn, ett slags roterande tunna med ihålig axel af järn, hvari ugnslågan spelar in. Kolet reducerar nu kaliumsulfatet till sulfuret (K₂ S) under utveckling af kolsyra, hvarpå kalciumkarbonatet (kalkstenen) omsätter sig med kaliumsulfuret till kaliumkarbonat och kalciumsulfuret (Ca S). Förloppet blir sålunda: Na₂ SO₄ + 2 C = Na₂ S + 2 CO₂; Na₂ S + Ca CO₃ = Na₂ CO₃ + Ca S. Den ännu starkt förorenade råsodan, som utgöres af en blågrå, stenhård, porös massa, renas genom urlakning i särskilda apparater, "kalcineras" i flamugn och kan sedan ytterligare renas genom omkristallisation o. s. v. - Den på ena eller andra sättet vunna pottaskan utgöres (i renare skick) af ett hvitt pulver eller hvita stycken, som ha lutaktig smak och lätt lösas i vatten. Pottaska användes till en stor mängd tekniska ändamål; i medicinen nyttjas saltet utvärtes till tvättnings- och omslagsvätska (2-6 proc.), i salfvor (10-20 proc.), till bad (40-600 gr. på ett helbad om 200 1. vatten) o. s. v. C. G. S. Pottawatomies [], indianstam. Se Chippeways. Potter, Dirk, holländsk skald, f. omkr. 1370, d. 1428, skrifvare i kansliet, författade den berömda dikten Der minnen loep (utg. 1845-47), hvars 57 små noveller ur bibeln, Ovidius, riddar-romanen och folkepiken tillhöra den holländska medeltidslitteraturens bästa. Potter, holländska målare. 1. Pieter Symondsz. P., f. omkr. 1597 i.Enkhuyzen, begrafven 1652 i Amsterdam, synes efter annan verksamhet först vid ungefär 30 års ålder ha egnat sig åt målarkonsten, troligen därtill föranledd af en systers giftermål med genremålaren W. Bartsius i Leiden, där P. äfven gjorde sina lärospån, liksom Bartsius målande s. k. sällskapsstycken i D. Hals', P. Göddes och W. Duysters stil, d. v. s. officerare och andra eleganta unga män, drickande, musicerande och skämtande i damsällskap. Men