Poularde-Poulsen 90 volution jrancaisc (2 bd, 1847; 6:e uppl. 1877), Le cardinal Maury (1855; 2:a uppl. 1859), Histoire de France, depuis 18U (4 bd, 1865-67), Études et portraiis (1868) samt flera samlingar litterära uppsatser, urspr, införda i "La quotidienne", "Revue des deux mondes" o. s. v. P. representerade 1848-51 dep. Bouches-du-Rhöne i nationalförsamlingen och slöt sig där till legitimister-na, hvilkas sak han äfven förfäktade i religiösa och politiska broschyrer. - Hans broder B a p-t is t in P. (f. 1809, d. 1864) författade bl. a. Voyage dans VAsie Mineure (1840-41; "Minnen från en resa i österlandet", 1851). Poularde [pola'rd], fr., husdjurssk. Se K a p u n. Poule [po'l], fr. Se Fransäs. Poule cornette [pol kårnä'tt], fr., husdjurssk. SeLaFléche2. Poullet [polä], Thomas, inkom senast 1677 från Frankrike till Sverige och antogs på konungens befallning af De la Gardie 7 sept. 1677 till öfveringenjör vid dennes fältstat. Natten till 5 juli 1678 kom P. sedan med Wellingk in på det belägrade Bohus, om hvilken fästning han sedan afgaf rapport samt uppgjorde 2 olika och ännu i behåll varande förslag till dess förstärkande. 22 nov. fick P., som visat "berömvärd flit", konfirmation på öfver-ingenjörstjänsten samt öfverstelöjt-nants titel, heder och värdighet. 1679 var P. generalingenjör vid Stenbocks armé i Bohuslän, och från s. å. finnes en plan af honom öfver Bohus. I juli ledde P. till en början belägringen af Uddevalla skans, men han lämnade snart armén, utan tvifvel för att resa till Bremen, ty 28 febr. 1680 förordnades han till öfveringenjör med inspektion öfver fästnings-byggnaderna i Bremen och Yerden. Från denna befattning afskedades P 1682. L. W:sonM. Poul Rytter [päul-], pseudonym för danske skalden P. K. P lo u g. Poulsen [päu'1-], S v e n d, kallad G y n g e, dansk krigarhöfding, förde 1657 som kapten ett kompani dragoner i striderna i Halland och deltog kanske redan 1644-45 som korpral i kriget mot svenskarna. Under Köpenhamns belägring 1658 anförde han en friskara på Själland. Sägnen har mycket att förtälja om hans djärfhet. I belöning fick han 1661 Lundbygaard i södra Själland. Om han verkligen tillhörde göingarna och om han var med i snapphanekrigen, är tvifvelaktigt. P. är hjälten i Brosbölls roman (och skådespel) "Gjöngehövdin-gen". - Jfr S. Kjaer, "Gjöngehövdingen S. P. og snaphanerne" (1892). E. Ebg. Poulsen [pau'1-], Jakob Gotfred, dansk sa-delmakargesäll från Holbsek, f. 1797, d. 1826, kom 1820 till Köpenhamn, hvarvid det ryktet kom i omlopp, att han skulle vara Fredrik VI:s äldste son (f. 1791), hvilken man skaffat å sido. Ryktet vann näring genom en f. d. hofdams samtidigt inträffade själfmord. P., som i hög grad liknade Fredrik VI och kanske var hans oäkta son, sändes till Guinea, fick kaptens rang och blef sekreterare vid guvernementet, men återvände 1825 till Kö- penhamn, där han dog af bröstsjukdom på ett sjukhus. E. Ebg. Poulsen [päu'1-], dansk skådespelarsläkt. 1. Christian Emil P., f. 9 juli 1842 i Köpenhamn, d. 8 juni 1911, blef student 1860 och egnade sig flera år åt filologi, men debuterade 1867 på k. teatern som Er asmus Montanus. Han blef snart en af de bästa och mest använda förmågorna, såväl i karaktärsroller (Biskop Popo i "Palnatoke", Bisp Nikolas i "Kongsemnerne", Shylock i "Köpmannen i Venedig" och Tartuffe) som i allsköns älskarroller (bl. a. Romeo och Ambrosius), där hans intagande utseende och vackra, mjuka stämma kom väl till pass, och i framställning af tvetydiga personer (Konsul Bernick i "Samhällets pelare" och Helmer i "Ett dockhem") samt uppträdde äfven med mycken framgång i större sångpartier (Ber-tran de B örn och Erik Glipping i "Drots och marsk"). Därtill kommo senare så olikartade roller Olaf Poulsen. (1880-talet.) Emil Poulsen. som Prins Henrik i "Henrik IV", prinsen i "Der var en gäng", Völund smed och Macbeth, Hjalmar Ekdal i "Vildanden" samt John Gabriel Bork-man, inalles 250. Från slutet af 1870-talet framstod han som k. teaterns främste konstnär, i kraft af sin personlighets adel, sin själfulla karakteriserings-förmåga och ypperliga diktion. Han blef 1880 k. skådespelare, var 1874-75 och ånyo 1893-99 sceninstruktör och 1886-94 elevinstruktör, men måste af hälsoskäl 1900 lämna scenen och fick då professors titel. Sedan utmärkte han sig ofta som uppläsare och var 1906-09 litterär rådgifvare vid Dagmarteatret. Jfr A. Aumonts uppsats om P. i "Ord och bild" 1903. 2. Olaf Ry e P., den föregåendes broder, f. 26 april 1849 i Köpenhamn, debuterade samtidigt med brodern Emil 1867 och uppträdde som Eras-mus' broder Jacob i Holbergs komedi. De följande åren öfvertog han som Phisters elev Holbergs Hen-nfc-roller o. a. liknande, men det dröjde länge, innan han frigjorde sig från sin lärares stora inflytande och fritt följde sina egna ingifvelser. Han utförde med saftig humor Harlekin i "De usyn-lige" och Chilian i "Ulysses von Ithacia", Jesper Oldfux i "Jakob v. Thyboe" samt många andra lustspelsroller, men tillät sig i dessa ofta grofva öfverdrifter i sitt spel. 1884 blef han k. skådespelare, öfvertog senare Falstaff i "Henrik IV", Jeppe på Berget och Den politiske kannstöparen,