91 Poulsen-Pourbus 92 ja, t. o. m. enstaka allvarliga roller såsom Karker i "Hakon Jarl", Svartalf i "Völund smed" och hufvudrollen i Mirbeaus Affär är affär, en af hans yppersta skapelser. Antalet af hans roller öfverstiger 300. P. förenar frodig komisk fantasi med säker verklighetsiakttagelse. Han uppträdde 1886 som gäst på k. stora teatern i Stockholm, 1890 i Stockholm och Göteborg och 1897 i Helsingfors. 3. Adam P., son till P. l, f. 19 nov. 1879, student 1899, debuterade 1901 på Dagmarteatret, som han tillhörde ett antal år, var 1909-11 anställd vid k. teatern, men återvände sedan till Dagmarteatret som skådespelare och direktör (till 1914); han utförde en rad älskar- och hjälteroller. Sedan 1911 är han därjämte ledare af friluftsteatern, till hvilken han knyter stora förväntningar. 4. Johannes P., den föregåendes broder, f. 17 nov. 1881, student 1899, debuterade 1901 tills, med brodern, var ända till 1909 med ett kort af brott anställd vid Dagmarteatret, sedan vid k. teatern och har på båda hållen haft en mycket olikartad repertoar, såväl älskar- som karaktärsroller, äfven komiska; nämnas må bl. a. Erik XIV, Bertran de Born och Peer Gynt. l-4. E. Ebg. Poulsen [päVl-], Valdemar, dansk ingenjör, f. 23 nov. 1869 i Köpenhamn, blef efter af slutade studier 1893 ingenjör vid Köpenhamns Telefonsel-skab. 1898 uppfann han telegrafenen, en apparat, afsedd för uppfångande och återgifvande af telefonmeddelande. Den tekniskt intressanta apparaten, grundad på principen af ett fortlöpande stålbands växlande magnetisering, har emellertid icke fått någon större praktisk betydelse. Af betydligt större räckvidd blef P:s uppfinning 1903 af en apparat för alstrande af kontinuerliga elektriska vågor och de i samband därmed utarbetade systemen för trådlös telegrafi och telefoni, arbeten, som blefvo af grundläggande betydelse för den senare utvecklingen af dessa grenar af tekniken. Poulsenska systemet har med framgång uppträdt på världskommunikationernas område som en konkurrent till Marconis och Telefunkens system. - P. har hedrats med flera utmärkelser, erhöll Yidenskabernes selskabs guldmedalj 1907 och vardt filos, hedersdoktor i Leipzig 1909. A. E-m. Poulsson [päu'1-], Poul Edvard, norsk far-makolog, f. 18 april 1858 i Larvik, med. doktor 1892, öfverläkare vid Sandefjords badanstalt 1891 -97, innehar sedan 1895 en ursprungligen personlig, senare ordinarie professur i farmakologi och toxikologi vid Kristiania universitet, vid hvilket han äfven upprättat ett farmakologiskt institut. Han var ordf. i kommissionen för utgifvande af 4:e uppl. af "Pharmacopsea norvegica" (1913). Utom många mindre arbeten, särskildt i toxikologiska och fysiologiska ämnen, har han utgett en ansedd Lcerebok i farmakologi for Iceger og stude- rende (1905; 2:a uppl. 1908; ty. öfv. 1909, 2:a uppl. 1912). K. V. H. Poultney [pål^ltni], by i nordamerikanska staten Vermont, nära P. river. 3,644 inv. (1910). College; skifferbrott. J- F. N. Pouiton [påTrttn], Edward Bågna l, engelsk zoolog, f. 1856 i Reading, utnämndes 1893 till professor i zoologi vid universitetet i Oxford. P. har befordrat sin vetenskap särskildt genom undersökningar på selektionsteoriens område. Af hans många skrifter må här nämnas: The co-lours of animals (1890), Charles Darwin and the theory of natural selection (1896), Essays ön the evolution (1908) och Heredity in six families of Papilio dardanus Brown (1909). L-e. Pound [pau'nd], eng., skålpund, enheten i den engelska vikten, delas i 16 ounces (uns) handels-(avoirdupois-) vikt, men i 12 ounces guld- och juvel- (troy-) vikt samt motsvarar 453,59 gr. i den förra och 373,24 gr. i den senare vikten. -- Pound sterling [-stə'liŋ], pund sterling, enheten i engelska myntsystemet, ett räknemynt, som delas i 20 shillings och under normala förhållanden motsvarat lägst 18,10, högst 18,30 kr. Pouqueville [pokvi'1], F r a n 9 o i s Charles Hugues Laurent, fransk skriftställare, filhellen, f. 1770, d. 1838, medföljde som läkare expeditionen till Egypten 1798 och författade en uppseendeväckande skrift om den orientaliska pesten. På återvägen föll han i sjöröfvarhänder och hölls fången af turkarna 1798-1801. Han var fransk konsul i Janina 1805-15 och i Påträs 1815-17. P. skref bl. a. de tillförlitliga arbetena Voyage en Gréce (5 bd, 1820-22; 2:a uppl. 1826-27) och Histoire de la regeneration de la Gréce (4 bd, 1824-25). Pour acquit [por aki], fr., hand. Se A c q u i t. Pourboire [porbwär], fr. Se Drickspengar. Pourbus [päVrbos], flamsk målarfamilj. - 1. P e e t e r P., historie- och porträttmålare, f. 1510 i Gouda, d. 1584 i Bruges, troligen elev af sin blifvande svärfar, Lancelot Blondeel - han synes i motsats till sina kamrater aldrig ha besökt Italien - och vid sidan af sin konstnärliga verksamhet af myndigheterna ofta anlitad för uppgörandet af generalkartor och för allehanda dekorativa anordningar vid Filip II:s "joyeuse entrée". De äldsta af hans nu bevarade målningar äro porträtten af Jean Fernagant och dennes hustru Adrienne de Buuck samt Yttersta domen (alla tre dat. 1551) och i museet i Bruges, i hvars kyrkor äfven träffas några af hans taflor, såsom Nattvarden (1559), Herdarnas tillbedjan (1574) och Uppståndelsen (1578). I Louvre ses ett annat exemplar af Uppståndelsen (1566),iBruxelles' museum bilden af J. van der Gheenste (1583). Ovisst är, om åtskilliga honom tillskrifna porträtt i vårt Nationalmuseum, i museerna i Haag, Wien o. s. v. äro af honom själf eller af sonen: - 2. Frans P. d. ä., likaledes historie- och porträttmålare, f. 1545 i Bruges, d. 1581 i Antwerpen, elev af sin far och af Frans Floris, bland hvars många lärjungar han väl var märkligast. Han besökte lika litet som fadern Italien och dog ung, som det uppges af den öfveransträngning, för hvilken han som fanbärare vid borgargardet utsatt sig. Hans bevarade religiösa målningar, såsom Evangelisten Matteus i