Grundliga studier af antiken och af Rafael och dennes skola bilda utgångspunkten för hans konst. Denna är intelligent reflexionskonst, den uttalar höga och poetiska tankar i ett formsäkert språk, utan sjudande inspiration, men med monumentalt lugn, jämvikt, välklang och linjeskönhet. Figurerna äro föga individualiserade; de uttrycka sig med stilla och värdiga later. Allra bäst lämpar sig denna idealstil för rent idylliska motiv, såsom herdescenen Et in Arcadia ego (se fig.) eller Mose, som hittas i Nilen, eller i landskap. P. ger den romerska naturens karaktär med storhet och hög poesi. Han skapar det heroiska landskapet och insätter däri bibliska eller fornhistoriska figurer. Han målar äfven rent historiska ämnen, såsom Jerusalems förstöring, Sabinskornas bortröfvande, Nattvarden (med personerna i antika dräkter liggande omkring bordet), Filistéerna slagna af pesten och Israels barn plocka manna i öknen. I en och annan kyrk- och martyrtafla med figurer i öfvernaturlig storlek kommer han in på sin tids italienska patetiska och oratoriska stil (Erasmus' martyrium, Vatikanens målningsgalleri). Några af de här ofvan ej nämnda verk, där hans läggning kommer fullast och helast till sin rätt, äro Landskap med Diogenes, Landskap med Orfeus och Eurydice, Apollon förälskad i Dafne, Floras triumf, Årstiderna, Timmarnas dans och Parnassen. Genom sina motiv, men ännu mera genom sin förståndsklara stil, stödd äfven på kunskap i teckning efter lefvande modell, i anatomi, perspektiv och arkeologi, blef P. tidigt ansedd som en klassisk mästare, och bland de yppersta förebilder för konstnärligt studium nämndes han i den klassicistiska konstläran vid sidan af de italienare, som tiden satte högst, Rafael, Correggio, Reni och Carraccierna. I Paris vistades P. 1640--42. På Ludvig XIII:s bestämdt uttryckta önskan kom han dit, blef utnämnd till "premier peintre du roi" -- högste ledare af de konstnärliga arbetena på de kungliga slotten -- och fick flera beställningar. Men han fann sig ej i den luft han inkommit i, han möttes med intriger från sina ämbetsbröder, begärde afsked och återvände till Rom. En pension af franska staten tryggade hans uppehälle. Hans lif förgick i studier, meditationer, arbete. Ett 40-tal af hans målningar finnes i Louvre, hvaribland flera af de för mästaren mest typiska -- den senast förvärfvade är figurmålningen Apollon inspirerar en ung skald. Äfven hans själfporträtt finns i Louvre. P. är representerad äfven i London (i National gallery, Bridgewater gallery, Hertford house), i Madrid (Pradogalleriet eger Backanal m. m.), i Berlin, Dresden, Petersburg (Neptunus' triumf m. m.). Jfr monografier af Guibal (1783), Saint-Germain (1806), miss Graham (1820), Bouchitté (1858), Denio (1898), Desjardins (1903), W. Friedländer (1914), O. Grautoff (2 dlr, s. å.) och E. Magne (s. å.). "Lettres de N. P." utgafs 1824 af Q. de Quincy, en annan samling 1911.

Arkadiska herdar (Et in Arcadia ego), oljemålning af N. Poussin. 2. Gaspard P., fransk målare, f. 1613 i Rom af franska föräldrar, d. där 1675, hette eg. Gaspard Dughet, men kallades vanligen Gaspard Poussin, efter Nicolas P., som var hans svåger och lärare, eller ock Le Guaspre. Han uppfostrades hufvudsakligen till landskapsmålare och är som sådan sin lärares efterföljare. Han fick beställningar i mängd och studerade italiensk natur under upprepade resor i landet. Stilen i hans landskap är klassisk som hos läraren, och staffaget, hvilket ofta ditsattes af konstnärsvänner, är oftast af kristlig eller mytologisk art. Han målade landskap i olja, i tempera och äfven alfresko (i Palazzo Colonna och i kyrkan S. Martino ai Monti). En cykel af landskap i olja finnes i Palazzo Doria samt likaledes vackra bilder i Palazzo Colonna. N. om Alperna möter man honom i Londons, Petersburgs, Wiens och Dresdens m. fl. gallerier samt i enskilda samlingar i England. 1. G-g N. 2. C. R. N.* Pouvillon [povijå'], Émile, fransk författare, f. 1840, d. 1906, en kort tid bosatt i Paris, sysslade framför allt med landsbygdens folk och lefnadsförhållanden, som han skildrade med allvar och finhet. Nämnas kunna romanerna Césette, histoire d'une paysanne (1881), L'innocent (1884), Jean-de-Jeanne (1886), Le væu d'étre chaste (1900), Jep (1904), Petites gens (1905) och dramat Bernadette (1894). Se G. Deschamps, "La vie et les livres", V (1900). Pouyer-Quertier [poje-kartie], Augustin Thomas, fransk statsman, f. 3 sept. 1820 i dep. Seine-inférieure, d. 2 april 1891 i Rouen, förvärfvade som fabriksidkare i Rouen en betydande förmögenhet, valdes 1857 af Rouen till ledamot af lagstiftande kåren och omvaldes 1863. Ifrig anhängare af kejsardömet för öfrigt, uppträdde han likväl häftigt mot den af Napoleon III och Rouher följda frihandelspolitiken och i synnerhet mot engelsk-franska handelstraktaten. Vid allmänna valen 1869 föll han igenom, men valdes 8 febr. 1871 af dep. Seine-inférieure till ledamot af nationalförsamlingen och kallades af Thiers 25 febr. s. å. till finansminister. Han deltog med mycken och särskildt af Bismarck erkänd skicklighet i fredsunderhandlingarna i Frankfurt och ledde de därefter följande underhandlingarna med tyska