93 Pour condoléance-Poussin 94 Bruxelles' museum (1573) och ett Flygelaltare med framställningar af Esaias, korsfästelsen, Jairi dotter m. m. i Gents (1576), äro stela och tråkiga, under det att flera af honom utförda porträtt, t. ex. i museerna i Berlin, Antwerpen, Wien o. s. v. ådagalägga, att han som porträtter var en framstående konstnär. Flera honom till-skrifna porträtt torde dock härröra från sonen: - 3. Frans P. d. y., likaledes historie- och porträttmålare, f. 1569 (1570) i Antwerpen, d. 1622 i Paris, sannolikt elev af Otho van Veen. P. inskrefs redan 1591 som mästare i Antwerpens målargille, mottog tidigt stora beställningar af ståthållarparet Al-brecht och Isabella och reste 1600 till Mantua som hertig Vincenzo Gonzagas hofmålare, för hvars räkning han utförde åtskilliga porträtt af samtida furstliga skönheter, och arbetade 1605 i samma genre i Turin. Han medföljde 1606 Vincenzos gemåls, Eleonora de Medicis, svit på en resa till Paris och målade där bl. a. porträtt af såväl hennes syster Maria de Medici som af Henrik IV, återvände 1607 med sin beskyddarinna till Mantua och sändes därpå af hertigen till Neapel, bl. a. för att inköpa målningar till hans galleri. Han återvände 1610 till Paris, före mordet på Henrik IV, som han fick ännu en gång måla före dennes död, liksom han äfven af bildade honom på dödsbädden. - P., som var en af hofven eftersökt porträttör, hade lysande inkomster och dog som en förmögen man. Hans religiösa målningar, t. ex. Nattvarden (1618) och Frans af Assisi (1620), båda i Louvre, visa icke hans konst från dess bästa sida, men hans käcka porträtt, vanligen i hel- eller half figur, tillhöra det bästa, som Kubens' äldre samtida landsmän frambragt. Dessa bilder äro för många för att här kunna uppräknas. De träffas i Amsterdams, Antwerpens, Florens', Madrids, Münchens, Paris', Wiens m. fl. museer och framställa mest furstliga personer och deras hoffolk. Ett bleknadt, men vackert porträtt af hans hand i Nationalmuseum framställer sannolikt Kejsarinnan Anna (kejsar Mattias' gemål), som han faktiskt tre gånger målade. l-3. O. G-g. Pour condoléance [por kådåleäV]. Se p. c. Pour faire visite [por far visi't]. Se p. f. v. Pour féliciter [por felisité], fr., för att lyckönska. Pour le mérite [por IQ meri;t], preussisk orden. Se Ordnar, sp. 836 och plansch. Pourparler [porparle], fr., underhandling, öf-verläggning. Pour prendre congé [por prärdr ka j e7]. Se p. p. c. Pour rendre visite [por rä'dr visi7tt]. Se P. r. v. Pourtalés [portalä's], en adlig sydfransk huge-nottsläkt, som efter ediktet i Nantes (1685) utvandrade till Neuchåtel och 1750 af Fredrik II erhöll preussiskt adelskap. Jakob Ludwig von P., f. 1722, d. 1814, stiftade 1753 en raskt uppblomstrande handels- och industrifirma och blef därmed skaparen af släktens mycket betydande förmögenhet. Tre söner till honom upphöjdes 1815 i preussiskt grefligt stånd. Grefve Ludwig August v o n P., äldste son till den äldste af dessa, f. 1796, d. 1870, var öfverstelöjtnant i Neuchåtels lilla armé och tillhörde liksom brodern, grefve Karl Friedrich von P. -St e i ger, f. 1799, d. 1882, ledarna för det misslyckade rojalistiska restaurationsförsöket där 1856 (se N e u c h å t e l, sp. 822). De tillfångatogos, men återfingo friheten, sedan konungen af Preussen 1857 afstått från sina rättigheter i Neuchåtel. Sonson till Jakob Ludwig von P:s tredje son var diplomaten grefve Albert von P., f. 1812, d. 1861, som 1850 blef preussiskt sändebud i Konstantinopel och 1853 utförde en betydelsefull mission till London, där hans förtrogne vän Ch. C. J. Bunsen då var preussiskt sändebud. Han blef 1859 sändebud i Paris och visade där mycken takt, särskildt vid förhandlingarna i samband med konung Vilhelm I:s besök hos Napoleon III i Compiégne 1861. P. framstår i sina bref till Bunsen som en varmhjärtad och klarsynt tysk patriot. Hans brorson, grefve F r i e-drich von P., f. 24 okt. 1853, var först husarofficer, inträdde 1880 på diplomatbanan, blef tyskt sändebud 1899 i Haag och 1902 i Munchen samt var från 1907 till krigsutbrottet mellan Tyskland och Kyssland 1914 tysk ambassadör i Petersburg. Som diplomat var P. föga betydande. V. S-g. Pous [på'os], José Maria, katalansk dramatiker, f. 1854 i Figueras (Gerona), utöfvade jämte affärsverksamhet ett produktivt dramatiskt författarskap, som började med komedien Per una solja (1882). Af P:s till ett fyrtiotal uppgående arbeten på vers och prosa förtjäna omnämnas Lo patro aranya (1883), Inocents (1885), Tot per las donas (1886), Seguros matrimonials, Indiets (1887), Mala nit (1888), Un dinar å Miramar (1890), Viva 'l divorci! (1891), alla skrifna på katalanska, samt Madame Lili (1888), Tres pierrots (1889), El gorro de Fermin (1893) m. fl. skrifna på ka-stiljanska. Ad. H-n. Pousséra (af fr. pousser), drifva framåt, gynna, skuffa fram. Poussin [pösa7]. 1. Nicolas P., fransk målare, f. 1594 i Villiers vid Les Andelys (Normandie), d. 1665 i Rom, är det franska klassiska måleriets främsta namn. Han började sina konststudier i hemorten, fortsatte dem i Paris, begaf sig till Italien, men måste vända om i Florens samt återkom sjuk och utfattig till Frankrike. I Paris vann han en vän i den italienske skalden Marino, och denne tog honom med sig till Kom 1624. Efter Marinos snart inträffade död lefde P. en tid i största fattigdom, målade taflor för 8 frcs stycket, lyckades omsider få lugn att studera och vann småningom anseende bland konstnärerna i Rom, såväl genom sin talang som genom sina arkeologiska kunskaper.