Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pourbus, Frans P. d.ä. - Pourbus, Frans P. D.y. - Pour condolèance. Se p.c. - Pour faire visite. Se p.f.v. - Pour féliciter - Pour le mérite. Se Ordnar, sp. 836 och plansch - Pourparler - Pour prendre congé. Se p.p.c. - Pour render visite. Se P.r.v. - Pourtales - Pous, José Maria - Poussera - Poussin, Nicolas P.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
93
Pour condoléance-Poussin
94
Bruxelles’ museum (1573) och ett Flygelaltare med
framställningar af Esaias, korsfästelsen, Jairi dotter
m. m. i Gents (1576), äro stela och tråkiga, under det
att flera af honom utförda porträtt, t. ex. i museerna
i Berlin, Antwerpen, Wien o. s. v. ådagalägga, att
han som porträtter var en framstående konstnär. Flera
honom till-skrifna porträtt torde dock härröra från
sonen: - 3. Frans P. d. y., likaledes historie- och
porträttmålare, f. 1569 (1570) i Antwerpen, d. 1622 i
Paris, sannolikt elev af Otho van Veen. P. inskrefs
redan 1591 som mästare i Antwerpens målargille,
mottog tidigt stora beställningar af ståthållarparet
Al-brecht och Isabella och reste 1600 till Mantua
som hertig Vincenzo Gonzagas hofmålare, för hvars
räkning han utförde åtskilliga porträtt af samtida
furstliga skönheter, och arbetade 1605 i samma genre
i Turin. Han medföljde 1606 Vincenzos gemåls, Eleonora
de Medicis, svit på en resa till Paris och målade där
bl. a. porträtt af såväl hennes syster Maria de Medici
som af Henrik IV, återvände 1607 med sin beskyddarinna
till Mantua och sändes därpå af hertigen till Neapel,
bl. a. för att inköpa målningar till hans galleri. Han
återvände 1610 till Paris, före mordet på Henrik
IV, som han fick ännu en gång måla före dennes död,
liksom han äfven af bildade honom på dödsbädden. -
P., som var en af hofven eftersökt porträttör, hade
lysande inkomster och dog som en förmögen man. Hans
religiösa målningar, t. ex. Nattvarden (1618) och
Frans af Assisi (1620), båda i Louvre, visa icke hans
konst från dess bästa sida, men hans käcka porträtt,
vanligen i hel- eller half figur, tillhöra det bästa,
som Kubens’ äldre samtida landsmän frambragt. Dessa
bilder äro för många för att här kunna uppräknas. De
träffas i Amsterdams, Antwerpens, Florens’, Madrids,
Münchens, Paris’, Wiens m. fl. museer och framställa
mest furstliga personer och deras hoffolk. Ett
bleknadt, men vackert porträtt af hans hand i
Nationalmuseum framställer sannolikt Kejsarinnan
Anna (kejsar Mattias’ gemål), som han faktiskt tre
gånger målade. l-3. O. G-g.
Pour condoléance [por kådåleäV]. Se p. c. Pour faire
visite [por far visi’t]. Se p. f. v. Pour féliciter
[por felisité], fr., för att lyckönska. Pour le mérite
[por IQ meri;t], preussisk orden. Se Ordnar, sp. 836
och plansch.
Pourparler [porparle], fr., underhandling,
öf-verläggning.
Pour prendre congé [por prärdr ka j e7]. Se p. p. c.
Pour rendre visite [por rä’dr visi7tt]. Se P. r. v.
Pourtalés [portalä’s], en adlig sydfransk
huge-nottsläkt, som efter ediktet i Nantes (1685)
utvandrade till Neuchåtel och 1750 af Fredrik
II erhöll preussiskt adelskap. Jakob Ludwig von
P., f. 1722, d. 1814, stiftade 1753 en raskt
uppblomstrande handels- och industrifirma och
blef därmed skaparen af släktens mycket betydande
förmögenhet. Tre söner till honom upphöjdes 1815 i
preussiskt grefligt stånd. Grefve Ludwig August v o
n P., äldste son till den äldste af dessa, f. 1796,
d. 1870, var öfverstelöjtnant i Neuchåtels lilla armé
och tillhörde liksom brodern, grefve Karl Friedrich
von P. -St e i ger, f. 1799, d. 1882, ledarna för
det misslyckade rojalistiska restaurationsförsöket
där 1856 (se N e u c h å t e l, sp. 822). De
tillfångatogos, men återfingo friheten, sedan konungen
af Preussen 1857 afstått från sina rättigheter i
Neuchåtel. Sonson till Jakob Ludwig von P:s tredje son
var diplomaten grefve Albert von P., f. 1812, d. 1861,
som 1850 blef preussiskt sändebud i Konstantinopel
och 1853 utförde en betydelsefull mission till
London, där hans förtrogne vän Ch. C. J. Bunsen
då var preussiskt sändebud. Han blef 1859 sändebud
i Paris och visade där mycken takt, särskildt vid
förhandlingarna i samband med konung Vilhelm I:s besök
hos Napoleon III i Compiégne 1861. P. framstår i sina
bref till Bunsen som en varmhjärtad och klarsynt tysk
patriot. Hans brorson, grefve F r i e-drich von P.,
f. 24 okt. 1853, var först husarofficer, inträdde 1880
på diplomatbanan, blef tyskt sändebud 1899 i Haag och
1902 i Munchen samt var från 1907 till krigsutbrottet
mellan Tyskland och Kyssland 1914 tysk ambassadör
i Petersburg. Som diplomat var P. föga betydande.
V. S-g.
Pous [på’os], José Maria, katalansk dramatiker,
f. 1854 i Figueras (Gerona), utöfvade jämte
affärsverksamhet ett produktivt dramatiskt
författarskap, som började med komedien Per una
solja (1882). Af P:s till ett fyrtiotal uppgående
arbeten på vers och prosa förtjäna omnämnas Lo
patro aranya (1883), Inocents (1885), Tot per las
donas (1886), Seguros matrimonials, Indiets (1887),
Mala nit (1888), Un dinar å Miramar (1890), Viva
’l divorci! (1891), alla skrifna på katalanska, samt
Madame Lili (1888), Tres pierrots (1889), El gorro
de Fermin (1893) m. fl. skrifna på ka-stiljanska.
Ad. H-n.
Pousséra (af fr. pousser), drifva framåt, gynna,
skuffa fram.
Poussin [pösa7]. 1. Nicolas P., fransk målare, f. 1594
i Villiers vid Les Andelys (Normandie), d. 1665 i Rom,
är det franska klassiska måleriets främsta namn. Han
började sina konststudier i hemorten, fortsatte dem
i Paris, begaf sig till Italien, men måste vända
om i Florens samt återkom sjuk och utfattig till
Frankrike. I Paris vann han en vän i den italienske
skalden Marino, och denne tog honom med sig till Kom
1624. Efter Marinos snart inträffade död lefde P. en
tid i största fattigdom, målade taflor för 8 frcs
stycket, lyckades omsider få lugn att studera och
vann småningom anseende bland konstnärerna i Rom,
såväl genom sin talang som genom sina arkeologiska
kunskaper.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
