Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Poyning, sir Edward - Poynings´ lag. Se Irland, sp. 860 och Poynings - Poynter, Edward John - Poyntz, Stephen - Pozarevac, oriktigt Passarowitz - Pozega - Pozjarskij, Dimitrij Michajlovitj - Pozoblanco - Pozsony - Pozzo, Andrea dal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
99
Poynings’ lag-Pozzo
100
ka väldet och bl. a. genom den s. k. Poynings’ lag af
1494 gjorde Irlands lagstiftning fullständigt beroende
af den engelska. Se därom Irland, sp. 860. P. användes
äfven sedermera ofta i militära och diplomatiska
uppdrag af Henrik VII och Henrik VIII.
v- s~£-
Poynings’ lag [påTniris-]. Se I r l a n d, sp. 860,
och Poynings.
Poynter [påFnta], Edward John, engelsk målare,
f. 1836 i Paris, studerade först i England, sedan
i Paris under Gleyre, slog sig ned i London 1860
och blef 1876 medlem af dess akademi. Han är
typiskt engelsk klassicist, formren och ganska
torr, påminner om Alma Tadema och söker ofta med
mycken arkeologisk lärdom rekonstruera gångna
tider. Som hans mästerverk anses Besöket hos
Asklepios (1880, Tåte gallery). Af hans arbeten
märkas Israel i Egypten (1867), Kartagos belägring
(1868), Proserpina, Perseus och Andromeda (1872),
Drottning Zenobia som fånge (1878) m. fl. Därjämte
har han utfört fresker i S. Stephan i Dul-wich, i
parlamentshuset m. fl. och skrifvit Ten lectures ön
art (1879). P. blef 1896 president vid konstakademien
i London. Jfr monografi af Monk-house 1897.
(G-g N.)
Poyntz [påTnts], Stephen, engelsk diplomat, f. 1685,
d. 1750, var en tid privatsekreterare åt lord
Townshend, vann i hög grad dennes förtroende och
kom därigenom in på den diplomatiska banan. P. var
brittiskt sändebud i Stockholm sept. 1724-sept. 1727
och hade där till uppgift att motarbeta holsteinska
partiet och det ryska inflytandet. Till en början
hyste P. och Arvid Hornen viss misstro mot hvarandra,
i det att P. var missbelåten öfver det ej minst
genom Horns medverkan tillkomna produktplakatet
(se d. o.) af 10 nov. 1724, hvari han såg ett
obehagligt ingrepp i Englands handelsfrihet, och
Horn å sin sida misstänkte P. för att gynna konung
Fredrik I:s maktutvidgningsplaner. Sedan emellertid
P. för Horn röjt några af hol-steinske ministern
i Paris, K. G. Cederhielm, om Horn utspridda, för
dennes ställning inom rådet farliga rykten, började
våren 1725 mellan de båda statsmännen en liflig och
förtrolig samverkan, omsider utmynnande i Sveriges
accession (14 maj 1727) till Hannoverska alliansen
(se d. o.) af 3 sept. 1725. P. rörde sig under
de långvariga förhandlingarna inom rådet och vid
riksdagen härom med rätt ansenliga penningmedel, så
att Walpole, som i öfrigt var belåten med den smidige
diplomatens verksamhet, fann den en smula dyrbar
för statskassan. P. vistades 1728-30 i Frankrike
för utförande af åtskilliga diplomatiska uppdrag,
blef därpå guvernör åt Georg II:s yngre son hertigen
af Cum-berland och var sedermera alltjämt dennes
förtrognaste rådgifvare. P. hade under äldre år rätt
stort inflytande vid engelska hofvet och blef 1735
medlem af privy council. Jfr Malmström, "Sveriges
politiska historia från K. Carl XII:s död till
stats-hvälfningen 1772", II (1863; 2:a uppl. 1895),
och Hj. Jansson, "Sveriges accession till Hannoverska
alliansen" (1890). V. S-g.
Pozarevac [påjVrevats], oriktigt Passarowitz. 1. Län
(okrug) i norra Serbien, begränsadt i n. af Donau,
i v. af dess biflod Morava. 4,157 kvkm. 259,906
inv. (1910). - 2. Hufvudstad i nämnda län, 7 km. ö. om
Morava och 15 km. s. ö. om
dess utlopp i Donau. 13,613 inv. (1910). Gymnasium. 2
km. i sydväst ligger statsstuteriet
Lju-bicevo. Huruvida P. är det gamla Margum i öfre
Mesien, som många påstå, är ej bevisligt. Minnesvärd
är staden hufvudsakligen genom den därst. 21 juli
1718 under Hollands och Englands bemedling ingångna
freden mellan Venezia och Österrike å ena sidan samt
Turkiet å den andra, genom hvilken Österrike erhöll
Temesvårbanatet, Valakiet till Aluta, Serbien med
Belgrad samt en del af Bosnien; Venezia fick Kythera
och flera platser i Dalmatien.
Poze’ga [paj-; ung. Pozsega^\. 1. Komitat i
Kroa-tien-Slavonien. 4,929 kvkm. 265,272 inv. (1910),
de fleste serber och kroater. Komitatet är till
större delen bergigt och skogbevuxet, med ringa
odling. - 2. Hufvudstad i nämnda komitat, vid Saves
biflod Orljava. 5,899 inv. (1910). Fordom stark
fästning. Högre gymnasium; trädgårds- och vinodling.
PozjaYskij, Dmitrij Michajlovitj, rysk furste,
nationalhjälte, f. 1578, d. omkr. 1641, skickades 1608
att försvara Kolomna och deltog 1611 i ett anfall
på polackerna. Sårad vid Lub-janka, flyttade han
till si^ egendom vid Volga, där han, på uppmaning
af Minin (se d. o.), ställde sig i spetsen för
den nationella resningen mot polackerna, ehuru
han personligen föga utmärkte sig. Efter att ha
brutit upp från Jaroslav ryckte han långsamt öfver
Susdal till Moskva, dit han anlände samtidigt med
Chodkiewicz. Efter två månaders belägring intogs
Moskva, och därmed var hans roll utspelad. Han
upphöjdes af tsar Mikael i bojarvärdighet, deltog
i det polska fälttåget 1618 och blef 1628 vojvod i
Novgorod, 1638 i Perejaslav-Kjazanskij, men hade föga
politiskt inflytande. Hans bildstod finnes i Moskva
och Nizjnij-Novgorod. A-d J.
Pozoblanco [på’thåbla’nkå], stad i
spanska prov. Cördoba (Andalusien),
på högslätten Los Pe-droches. 12,792
inv. (1900). Boskapsskötsel och väfveri.
J. F. N.
Pozsony [på’j ån j], ungerskt namn på staden och
komitatet Pressburg.
Pozzo [på’ttså], Andrea dal, italiensk arkitekt och
målare, f. 1642 i Trient, d. 1709 i Wien, jesuitpater,
är framför allt ryktbar som plafond-målare. Hans
utgångspunkt som sådan är Correggios och Paolo
Veroneses metod att framställa figurer och grupper,
sedda nedifrån. Han sätter barockdekorationen
i system genom att i det inre af kyrkorna lägga
an j teatraliska effekter, ställa kolonner och
andra byggnadsdelar som kulisser på en teater i
perspektiviskt förhållande till hvarandra, och i
taken skapar han, genom uppdrifven skicklighet i den
perspektiviska förkortningen, ett idealt rum, genom
hvilket man skådar upp i skyarna, där de himmelska
personligheterna visa sig "in gloria". Han var i
detta hänseende lika utomordentligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
