Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pozzo, Andrea dal - Pozzo di Borgo, Carlo Andrea - Pozzolanjord. Se Cement - Pozzuoli, Puzzuoli - Poäng
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
101
Pozzo di Borgo-Poäng
102
skicklig som hänsynslös. Exempel äro bl. a. kupolen
i Badia i Arezzo, hvalfvet i S. Ignazio i Kom, hans
oöfverträffade mästerverk, och en sal i Bolognas
pinakotek. Äfven altarverk utförde han efter
det uppslag Bernini gett; det präktigaste, hvad
dekoration och material beträffar, är S. Igna-tius’
altare i del Gesu (jesuitkyrkan) i Eom. Stilen
återfinnes efterbildad i Uppsala domkyrkas altare
af 1731 (numera i Gustaf-Vasakyrkan i Stockholm) af
B. Precht. P. utförde äfven teaterdekorationer af
högt konstnärligt värde. Hans verksamhet på olika
områden sträckte sig långt utanför Italien. Han
var äfven kyrkoarkitekt. Hans förnämsta verk
som sådan voro Martinkyrkan i Bamberg (1686 f.),
domkyrkan i Laibach (omkr. 1700) och ombyggandet
af universitetskyrkan i Wien (1704 f.).
C. R. N.*
Pozzo di Borgo [pårttså di bå’rgå], Carlo Andrea,
grefve, diplomat, f. 8 mars 1764 nära Ajaccio,
d. 15 febr. 1842 i Paris, tillhörde en gammal
korsikansk släkt och sändes 1791 som en af Corsicas
representanter till lagstiftande församlingen, där han
närmast slöt sig till girondis-terna, men återvände
redan följande år till Corsica. På sin fäderneö
framträdde han som en af ledarna för det parti,
som motsatte sig konventets anspråk. Detta medförde
en brytning med familjen Bonaparte (i synnerhet med
bröderna Josef och Napoleon), till hvilken hans familj
förut stått i ett intimt förhållande. Under striderna
med Frankrike 1793-96 stod P. vid Paolis och den
engelske vicekonungens sida i spetsen för landets
civila förvaltning. Men sistn. år, då fransmännen
åtcrtogo ön och P. på Napoleon Bonapartes önskan
undan-togs från den allmänna amnestien, nödgades
han öfver Italien fly till London. Att bekämpa
Napoleon och hans politik blef sedan dess målet för
hans sträf-vanden. Till en början vistades han som
privatman än i England, än i Österrike. 1804 trädde
han i den ryska diplomatiens tjänst. Alexander I:s
försoning med Napoleon 1807 afbröt för en tid hans
bana (han måste då bege sig först till Wien och sedan,
då Napoleon fordrade hans utlämnande, till England),
men på Alexanders kallelse återvände han 1813 öfver
Stockholm till Ryssland. Han steg snabbt i Alexanders
gunst, sändes s. å. i diplomatiska uppdrag till
den svenske kronprinsens högkvarter och blef 1814
ackrediterad som rysk minister hos Ludvig XVIII. Varm
vän af Frankrike och den bourbonska dynastien, verkade
han i dessas intresse, särskildt på Wienkongressen
och under det kritiska året 1815, då han följde Ludvig
XVIII på dennes flykt till Belgien. Han vann i så hög
grad konungens förtroende, att denne erbjöd honom en
plats i sin ministär. P. afböjde dock och kvarstod
som rysk minister i Paris i mer än 20 år, ehuru ofta
använd i tillfälliga uppdrag på andra håll. Efter
julirevolutionen, då Nikolaus I tvekade att erkänna
den nye konungen, sökte P. på allt sätt förekomma
misshällig-heter mellan de båda rikena. Kejsaren
var emellertid icke nöjd med P:s franska sympatier
och förflyttade honom 1835 till London. Från
denna sin nya post tog han 1839 afsked och lefde
sedan som privatman i Paris. Jfr Maggiolo, "Corse,
France et Eussie. Pozzo di Borgo 1764-1842" (1890).
N. Il-tz.
Pozzolanjord [på’ttså-], Puz-, Puzzolan-, luckert
cementerad vulkanisk sand, sådan den förekommer
t. ex. vid Neapel. Användes till hydrauliskt
murbruk. Se Cement.
Pozzuoli [påttsoåli], Puzzuoli, kretsstad i italienska
prov. Neapel, 11 km. v. om staden Neapel, på en
udde vid Pozzuoli-viken, midtemot udden Miseno,
vid järnvägen och spårvägen från Neapel. 28,167
inv. (1911) i hela kommunen. Biskopssäte,
gymnasium, prästseminarium; kanongjuteri, handel
och sjöfart. P. är forntidens Puteoli, som var en
af Italiens rikaste handelsstäder och af hvilket
ännu betydande lämningar kvarstå, såsom några pelare
af ett Augustustempel (där nu katedralen ligger),
de ryktbara ruinerna af Serapeum (antik saluhall
eller bad, en af 48 stora marmor- och granitpelare
omgifven fyrkantig gård, till hvilken slöto sig 36
små kamrar) vid stranden n. om staden (fullständigt
utgräfda 1750), ruiner
 |
| Ruinerna af den forna amfiteatern i Pozzuoli. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
