109 Praeterea (Ceterum) censeo Carthaginem esse delendam- Prag 110 PraeteYea (Ceterum) ce'nseo Carthaginem esse dele^dam. Se Cato, sp. 1300, och Delenda Carthago. PraeterFtio, lat., ret. Se Paralips. Praete'rito-praesens, gramm. Se P e r f e k t u m. Praete^itum. Se P r e t er i t u m. Praete'xta, lat., försedd med bräm. 1. Se T o g a. - 2. Namn på en sådan nationellt romersk tragedi (fabula), i hvilken ett romerskt ämne behandlas med någon i purpurbrämad toga (toga prcetexta) klädd man till hufvudperson. Exempel på prcetcxtce 1., sedermera, prcetextätce äro bl. a. Naevius' "Clastidium", som behandlade Marcellus' seger öfver gallerna, och den Seneca tillskrifna "Octavia". Af de äldre prsetextae finnas endast spridda återstoder i behåll. B- Tclh.* Praetor. Se P r e t o r. Praetörium, lat., dels fältherretält (se Gast ra, sp. 1280), dels också lif vakten, eller det pretorian-ska gardet (se Pretorianer); högkvarter. Praetörius (Richter), Johann, tysk astronom, f. 1537 i Joachimsthal, d. 1616 i Altdorf, professor i matematik i Wittenberg 1571-76, därefter i Altdorf, uppfann 1590 landtmäteritaflan, d. v. s. det af landtmätarna ännu i dag vid mätningar använda instrumentet, förfärdigade äfven olika slags matematiska instrument och anställde astronomiska observationer. (B-d.) Praetörius, Michael, tysk musiker, f. 1571 i Kreuzburg (Timringen), d. 1621 i Wolfenbiittel, hofkapellmästare hos hertigen af Braunschweig samt i Magdeburg och Sachsen, var en ovanligt kunnig och mångsidig man, lika betydande skriftställare som tonkonstnär. Bland hans många kompositioner må nämnas endast Musce Sionim (ett jätteverk, utg. 1605-10 i 9 delar, innehållande 1,234 andliga sånger). P. sträfvade efter att i Tyskland omplantera den nya italienska musiken, men han odlade jämväl den inhemska kyrkosången. Hans tonsats är klar, enkel och mycket tilltalande; hans ymniga bidrag till den tysk-protestantiska gudstjänstmusiken ha ända till nyaste tid visat sin lifskraft. Huru stora hans förtjänster om musikens utveckling än voro, framstår han dock mest betydande genom sitt stora verk Syntagma musicum (3 dlr, 1614-20), som utgör den viktigaste källan för vår kunskap om musiken i början af 1600-talet. Dess l:a del är en historisk afhandling om kyrkomusiken (på latin). 2:a delen (1884 ånyo utg. af Gesellschaft fur musikforschung) beskrifver musikinstrumenten på den tiden och innehåller därjämte afbildningar af dessa, hvarigenom denna del för vår tid eger det största värdet (jfr bl. a. pl. till art. Klaver). Den tredje delen skildrar alla då öfliga musikformer och hur de plägade utföras samt erbjuder äfvenledes åtskilligt af största intresse. A. L. (E. F-t.) Praetörius, Franz, tysk orientalist, framstående kännare af de abessinska och kuschitiska språken, f. 22 dec. 1847 i Berlin, blef 1873 docent och 1875 e. o. professor i Berlin, 1880 ord. professor i Breslau, 1893 i Halle och 1909 ånyo i Breslau. Bland hans många arbeten märkas Maz-hafa tornar, das cethiopische briefbuch (1869), Grammatik der Tigrinasprache (1872), Die am-harische sprache (1879), Äthiopische grammatik (1886), Zur grammatik der gallasprache (1893), Vber den ruckweichenden accent im hebräischen (1897), Das targum zu Josua (1899), Das targum zum Buch der richter (1900) och Vber den ursprung des kanaanäischen alphabets (1906) jämte en mängd tidskriftsartiklar i semitisk filologi och epigrafik m. m. K. V. Z. Praevelikvarntspråket. Se Natmandsfolk. Prag (tjech. Praha], hufvudstad i Böhmen, furstärkebiskopssäte, till storleken den fjärde bland städerna i Österrikisk-ungerska monarkien, ligger på ömse sidor om Elbes biflod Moldau, under 50° 5' 16" n. br. och 14° 25' 4" ö. lgd (observatoriet), 186 m. ö. h. Dess läge nära landets medelpunkt och på det enda ställe, där Moldaus dal är tillräckligt bred för att lämna plats för en större stad, gör den till Böhmens naturliga hufvudstad. Staden ligger i en dal och på de denna omgifvande sidorna. Med sitt särdeles vackra läge nedom och på höjdsluttningarna på ömse sidor om den breda, af ståtliga broar korsade floden, med sina många kyrkor och torn, medeltidsbyggnader och barockpalats är det minnesrika P. att räkna bland Europas mest måleriska städer. Höjderna på vänstra stranden stupa tämligen brant ned mot floden och krönas af det vördnadsvärda Hradschin, de bömiske konungarnas palats, som utgör det mest framträdande draget i hvarje utsikt af staden. På andra sidan är ett betydligt stycke jämnare mark mellan floden och foten af bergshöjderna. Den egentliga staden, som upptar en areal af 1,380 har, består af 8 stadsdelar: Altstadt (Staré město), Josephstadt (Josefské město), Neustadt (Nové město), Vyšehrad och Lieben på högra samt Kleinseite (Malá strana), Hradschin (Hradčany) och Holešovič-Bubna (Holešovice-Bubny) på vänstra Moldaustranden. Dessutom är staden i en halfkrets omgifven af 4 folkrika förstäder: Karolinenthal (Karlin), Žiškow, Weinberge (Vinohrady) på högra samt Smichov på vänstra stranden af Moldau, till hvilka sluter sig en rad andra förorter. Räknas de administrativt fristående fyra förstädernas befolkning till P., rycker det upp till den tredje bland dubbelmonarkiens städer. Af befolkningen äro 92 proc. tjecher och 8 proc. tyskar; till religionen äro 89 proc. katoliker, 2 proc. protestanter och 9 proc. israeliter. Garnisonen räknar 7--8,000 man. Till 1870-talet var P. omgifvet med murar och bastioner, hvilka emellertid långt förut hade förlorat sitt militäriska värde och sedan dess blifvit till större delen jämnade med marken. De båda sidorna af floden äro förenade genom 9 broar (de båda yttersta järnvägsbroar), af hvilka de viktigaste äro Palackýbron (1879) och den gamla, vackra Karlsbron (fig. 1), byggd i senare hälften af 1300-talet, prydd med 30 helgonstatyer (bland hvilka en af Böhmens skyddspatron, Johan af Nepomuk), och skyddad genom starka gotiska torn som brohufvud. -- Altstadt är den lifligaste och tätast bebyggda delen af P. De flesta gatorna äro smala och krokiga; midten af stadsdelen upptas af en stor öppen plats, Grosser ring (Velké náměsté; med en Mariapelare, rest 1650 till minne af P:s befrielse från svenskarna 1648), och sidan närmast Moldau är kantad med breda kajer, förskönade af vackra statyer af Karl IV och Frans I. På ena sidan af Ring ligger rådhuset (fig. 3), till stor del ombyggdt