107 Praecordia-Praeses 108 Hollands kyrka. Utan formlig skilsmässa vände sig både präster och lekmän bort från kyrkans lifs-former, hellre afstående från nattvarden än begående den med namnkristna och samlande sig i kon-ventiklar. Samtidigi förändrades praecicismens karaktär: intresset för den yttre lagiska ordningen i och för sig vek för det nya aktgifvandet på det inre lifvet och vården om den religiösa känslan. Innerlighetens religiositet tränger in i den sträfva, men redbara kalvinska viljefromheten. - Individualismen och subjektivismen medföra snart äfven i Hollands kyrka en radikal vändning. Den radikala prsecicismens genombrott kom med den märklige fransmannen Jean de L a b a d i e (se d. o.) och hans verksamhet 1666-69. Som jesuitnovis hade han left sig in i kvietismen och som präst känt sig kallad att reformera sin kyrka efter den apostoliska. Hans predikningar i Paris väckte genom sina augustinska tankar anklagelse för reformert lära. Förföljd of ver gick han till reformerta kyrkan och verkade flerstädes i dess tjänst, tills han stannade i Geneve 1659, där han återinförde den gamla stränga ordningen. Kallad härifrån af Voetius' och Loden-steins vänner till Middelburg, kom han 1666 till Holland och mottogs med hänförelse. Men snart märktes motsatsen. Labadie dref icke kalvinismens, utan kvietismens frälsningslära, och hans urgerande af kyrkans stränga tukt tjänade blott krafvet på en kyrka af pånyttfödda med nattvard blott för sådana. Redan 1668 framlade han dessa tankar i skrift och kräfde konventiklar, som faktiskt blefvo ecclesiolce in ecclesia. Då han nekade underskrifva "Confessio belgica", bröt gudstjänstordningen och höll enskild nattvardsgång, följde 1669 afsättning, hvarpå han bildade en friförsamling, som fann tillflykt först i Amsterdam, sedan 1670 i Herford i .västra Tyskland samt 1672 i Altona. Efter Laba-dies död 1674 flyttades den till Friesland och lefde som kommunistiskt samfund till 1732, då den upplöstes. - I Holland motverkades den radikala labadismen genom den evangeliska praecicismen och dess inomkyrkliga konventiklar. I västra Tyskland företräddes den evangeliska prsecicismen af Nean-der m. fl. Äfven den radikala vann där spridning. Senare påverkas den holländska prsecicismen af den likartade tyska pietismen. Litt.: A. Ritschl, "Geschichte des pietismus in der reformirten kir-che" (1880). Em. L-m. Praecordia, anat. Se Bröstgrop. Prsedestinätus, titeln på en anonym skrift, som utkom i 400-talets förra hälft under stridigheterna mellan augustinismen och semipelagianismen och som är riktad mot Augustinus' predestinationslära. Se H. von Schubert, "Der sogenannte P." (1903). Praef., förkortning för lat. prcefatio, företal, eller prcefectus, prefekt. Praefa^io, lat., företal; inledning. Praefe'ctus, Prsefectura. Se Prefekt och Prefektur. Praemunire (lat. prcemonére, varna) kallas flera engelska lagar från medeltiden, äfvensom den process och det straff, som dessa lagar stadgade. Ursprungligen afsåg praemunirelagstiftningen blott att förebygga ingrepp från främmande domstolar i engelske konungens jurisdiktion (1353 års statut), utan att särskildt af se den påfliga domen. Men sedermera riktades lagen (1365 års statut) emot Rom, och 1393 stadgades, att praemunirestraffet (aktförklaring och egendoms förlust) skulle drabba hvar och en, som inför Rom eller annan utländsk domstol drog någon sak, som rörde Englands krona och rike, vidare hvar och en, som mottog och befordrade en påflig bulla inom England eller genom en sådan ville hämma verkställighet af konungens dom. Praemunirestraffet utsträcktes sedermera till dem, som hämtade dispenser ifrån Rom eller motsatte sig konungens rätt att utnämna biskopar, under Edvard IV (1461-83) slutligen till alla andliga domstolar, om de blandade sig i världsliga ting. I åtskilliga statsrättsliga akter, hvilka af se befallningar till kyrkliga ämbetens innehafvare, t. ex. parlamentskallelser, förekommer regelmässigt en s. k. "praamunientes clause", hvarigenom vederbörande erinras om sin ovillkorliga lydnadsplikt med afseende på den kungliga befallningen. - Namnet praemunire kommer af begynnelseordet i den skrif velse, hvarmed sheriffen hade att instämma den enligt 1353 års statut brottslige. KJ-* Prasne^ste (nu Palestrina, se d. o.), gammal stad i Latium, 33 km. ö. om Rom, låg på en brant klippa och var ett starkt fäste, hvilket bl. a. stod på Marius' sida och 82 eröfrades af Sulla och plundrades. Under sommartiden plägade romerska familjer ofta slå sig ned där. Praenömen, lat., förnamn. Se Cognomen. Praepara'nda (lat., af prceparäre, bereda) 1. Pharmaca prseparanda kallades i äldre farmakopéer de läkemedel, hvilka skulle beredas på apotekens laboratorier, till skillnad från de läkemedel, som apotekaren egde rätt att från annat håll inköpa, pharmaca comparanda 1. simplicia, eller de råvaror, af hvilka läkemedlen och prceparata (preparaten) sedan bereddes. De äldre farmakopéernas innehåll var sålunda fördeladt i två afdelningar, en för simplicia 1. ph. comparanda och en för pJi. prceparanda, en anordning, som ej finns i nutida farmakopéer. Själfva de nämnda uttrycken äro numera obrukliga, likaså de mot dem hufvudsakligen svarande benämningarna "galeniska" och "spagiriska" läkemedel (se Galeniska läkemedel). Numera skiljer man, ehuru det icke namnes i farmakopéerna, mellan droger (råmaterial till läkemedel ur växt- eller djurriket) och fabriksmässigt framställda kemisk-tek-niska preparat, hvilka båda slag af läkemedel inköpas till apoteken, samt farmaceut i-ska preparat, som framställas på apotekslaboratorierna af material ur de båda nyssnämnda grupperna enligt af farmakopén angifvet recept. O. T. s. (C. G. S.) Praepositionälis, språkv. Se Kasus, sp. 1242. Praepo'situs, Propositus, lat., föreståndare, förman, befälhafvare; prost. Se vidare Domkapitel, Domprost och Prost. - P. gene-ralis. Se General, sp. 902. PraepGtium, lat., anat. Se Förhud och Könsorgan, sp. 647. Praerafaeliter. Se Prerafaeliter. Prgesens (plur. prcesefntes], lat., närvarande. Se Presens. Praesépe, astron., en stjärnhop i Kräftans stjärnbild. Se K r u b b a n. Praeses. Se P r e s e s.