159 Preissovå-Preklusion 160 ve g ge (se D. 4), tog henne till äkta och uppträdde i jan. 1779 på k. teatern. P. hade af naturen lysande gåfvor samt egde därjämte bildning och ett fint sätt. Både älskar- och komiska roller utförde han med mycken framgång och intog under det följande årtiondet en hedrad ställning vid teatern, men förstörde genom lättsinne sitt husliga lif och rymde 1792 med en ung skådespelerska, hvarefter han förde ett kringflackande lif. - 3. JohannGeorgP., den föregåendes broder, kopparstickare, f. 1757 i Köpenhamn, d. 1831, var först elev hos sin fader, vann konstakademiens stora guldmedalj och arbetade sedan under Wille i Paris. 1787 blef han medlem af konstakademien därstädes och följande år af akademien i Köpenhamn med samma blad efter Viens "Dédale". Man känner endast få arbeten af denne konstnär, som för sin tid var framstående, ehuru icke i lika hög grad som fadern. - 4. Marie Kathrine P., skådespelerska, född D e-vegge, f. 1761 i Köpenhamn, d. där 1797, debuterade sextonårig på k. teatern där och vann publikens ynnest genom sin skönhet och klara sångröst. Hon blef 1778 gift med Joachim Daniel P. (se P. 2). Efter fru Walters (se Muller, Karolina Fredrika) flykt 1780 fick fru P. själfskrifvet öfvertaga en god del af dennas roller och spelade med mycken skälmskhet koket-ter, kvicka världsdamer samt andra lustspelsroller. Äktenskapet blef oroligt och föga lyckligt; öfvergifven af mannen, försumpade hon sedan alltmer sin talang genom oregelbundet lef-verne. lo. 3. Ph-W.* 2 o. 4. E. Ebg. PréTssovå, G a b r i e l a, tjechisk författarinna, f. 1862 i Kuttenberg, dotter till en godsegare Se-kera, gift 1880 med en tjänsteman Preiss, debuterade 1877 under märket M a t y l d a D u m o n-t o v å och utgaf sin första samling skisser 1886 under titeln Obråzky ze Sloväcka (2:a uppl. 1901). Bäst lyckade anses hennes berättelser med motiv från det slovakiska Böhmen och Mähren samt från Kärnten (Korutanské povidky, 1895). Stor scenisk framgång hade hennes realistiska folkskådespel Gaz-dina roba (Husträlinnan, 1889) och Jeji pastorkyna (Hennes pastorsboställe, 1890). A-d J. Preja (ty. preien), sjöv., anropa eller muntligen kommunicera med ett främmande fartyg, som kommit inom prejhåll, vare sig från annat fartyg eller från s. k. prejbåt, hvarvid man vanligtvis underrättar sig om fartygets namn och hemort, afseglings- och destinationsorten, resans längd, besticket, vindar m. m., som kan vara af intresse att känna. De utbytta meddelandena inrapporteras sedan i första hamn af båda befälhafvarna. Då örlogsman, synnerligast under krigstid, önskar preja annat fartyg, som trots flaggsignal ej minskar farten, afskjuter han s. k. prejskott, först löst, sedan skarpt, för att tvinga fartyget att invänta honom. Äfven tullbevakningen eger att i vissa fall anpreja. I smala farvatten kan prejning eventuellt ske äfven från land. R. N.* Prejbåt, sjöv. Se Preja. Prejningslanterna, sjöv. Se Lanterna. Prejskott, sjöv. Se Preja. Prejudice [-dīs; fr. préjudice, af lat. præjudicium, eg. dom i förväg], skada, orätt, förfång. -- Prejudicera, skada, göra förfång, förnärma. -- Prejudicerad kallas en växel, när regressen på den gått förlorad. Prejudikat (af lat. præjudicatum), jur., ett af högsta instansen gifvet utslag, hvarigenom en rättsgrundsats blifvit på visst sätt fattad och tillämpad. Då ingen lag kan vara i den grad tydlig och fullständig, att icke olika meningar kunna uppstå, om hvad i visst fall bör anses vara gällande rätt, är också möjligheten af olika och mot hvarandra stridande domslut gifven, utan att sådant kan tillskrifvas bristande förmåga eller insikt hos lagskiparen. Det är emellertid uppenbart, att den rättsosäkerhet, som härigenom uppkommer, är ett väsentligt ondt, som bör, så vidt möjligt, förebyggas. För sådant ändamål har man ifrågasatt att tillägga högsta instansens domslut bindande kraft med afseende på däri antagna rättsgrundsatser. Dessa prejudikat erhålla sålunda betydelsen af lagförklaring, hvilken skall tills vidare lända till efterrättelse i liknande fall. Denna grundsats, som antagits i Frankrike och åtskilliga andra länder, har i Sverige aldrig varit gällande. Hvarje domare eger där döma efter hvad han själf pröfvar vara lag och rätt. Emellertid har man icke heller hos oss förbisett behofvet att upprätthålla enhet i rättskipningen. Därtill syftar föreskriften, att i vissa fall mål skall hänskjutas till afgörande af Högsta domstolens samfällda afdelningar. Se Högsta domstolen. I. Afz. Prekarium (af lat. precarius, som ges af nåd), ett slags förläning. Se Länsväsen, sp. 195. Prekativ (af lat. precari, bedja). Se Modus, sp. 791. Preklusion (af lat. prcecludere, i förväg stänga, afskära, förhindra; fr. forclusion), jur., en borgenärs uteslutande från hans fordran eller åtminstone från möjligheten att på vanligt sätt göra den gällande mot gäldenären som påföljd af borgenärens underlåtande att anmäla sin fordran inom tid, som i offentlig anmaning (proklama, årsstämning; se d. o.) blifvit för viss gäldenärs borgenärer utsatt. Den befrielse, som sålunda kan beredas en gäldenär, får denne emellertid blott under särskilda omständigheter taga i anspråk. I svensk rätt äro dessa omständigheter en gång för alla fastställda fi k. förordn. 4 mars 1862 §§ 9, 10); annorstädes (som enligt dansk rätt) kan genom administrativt förordnande för ett särskildt fall förmånen af proklama medges. För att preklusion skall inträda, förutsätter svensk rätt icke blott underlåtande att anmäla fordringen, utan också ovetenhet hos gäldenären om densamma; det är borgenären tillåtet att affordra gäldenären ed, "att den fordran ej var honom känd före inställelsetidens utgång". Verkan af preklusionen är, åtminstone enligt svensk rätt, icke att fordringen fullständigt upphäfves; den fortlefver nämligen som en naturlig fordran (se Naturlig förpliktelse och Obligation, sp. 413). - En alldeles särskild preklusion, gällande betalningsrätten för sedel, ut-gifven af enskild bank - innan denna sedelutgif-ningsrätt i början af 1900-talet upphörde (se E n-s k i l d b a n k, sp. 652 ff.) -, har funnits stadgad, senast i Lag ang. solidariska bankbolag 18 sept. 1903: enskild bank, som egt sedelutgifningsrätt, skulle få hos K. M:t utverka utfärdande af allmän kungörelse med föreläggande för enhvar innehaf-