285 Prior-Pris 286 som ambassadör, men aflägsnades efter whigpartiets tillträde till makten och hölls till och med i arrest 1715-17. Han fick sin graf i "skaldernas hörn" i Westminster abbey. P. utgaf 1718 en samling skaldestycken, i hvilka han visar sig som horatiansk epikuré till lifsuppfattningen och societetsskald af stor förtjänst, särskildt afseende på diktionens klarhet och pregnans. Han skref oden, kärleksvisor i de franska chanson-diktarnas anda, epistlar, oöfver-träffade epigram och poetiska berättelser i samma själfsvåldiga stil som Lafontaines "Contes", utom den Butler efterliknande Alma, or the pro-gress oj the mind och ett episkt försök, Solomon. P:s arbeten utgåfvos bl. a. 1779, 1835 och 1892. Urval med inledning och noter af A. Dob-son 1889. Pri'or, Laurits Terpager Mailing, dansk skulptör, f. 1840 i Stege på Mön, d. 1879, studerade i konstakademien och hos H. V. Bissen. Bland hans arbeten märkas Narcissus (1862), Hagar och Ismael (1869) samt dekorativa alster, som väckte stora förhoppningar. ljh. W.* Priorät. Se Prior. Priorato [priårätå], Galeazzo, grefve Gualdo-P., italiensk historieskrifvare, f. 1608 i Vicenza, d. 1678, var officer vid Wallensteins, Horns och Bernhards af Weimar arméer, blef sedan veneziansk diplomat och kammarherre hos drottning Kristina, som använde honom i åtskilliga diplomatiska värf, samt kejserlig historiograf 1664. Bland P:s många arbeten eger ett par särskildt intresse för den svenska historieforskningen, nämligen Historia delle guerre di Ferdinando secondo, e Ferdinando terzo impe-ratori, e del re Filippo quarto di Spagna contro Gostavo Adolf o, re di Suetia, e Luigi XIII, re di Fr anda (4 bd, 1640-51) och Historia di Christina Alessandra (1656), hvilken berömmes som samvetsgrann. P:s framställning af Gustaf II Adolfs fälttåg föreligger äfven i en af Franche-ville utgifven fransk upplaga, ofta åberopad af Geijer. B. B-s. Priori'nna. Se Prior. Prioritet (fr. priorité, af lat. prior, främre, äldre), egenskapen att vara tidigare, föregående eller äldre; företrädesrätt, förmånsrätt (se d. o.). - Prioriterade kallas sådana fordringar, som utgå med förmånsrätt i gäldbundet bo. - P r i o r i-tetsaktier. Se Preferensaktier. Pripet, flod i västra Ryssland, upprinner ur träsk och småsjöar i guvernementet Volynien, flyter genom södra delen af guv. Minsk och förenar sig i guv. Kiev med Dnjepr. Längd omkr. 800 km.; nederbördsområde 121,000 kvkm. Till följd af sin vattenrikedom är den flottbar nästan från sina källor, farbar med stora båtar efter 90 km. och med ångbåtar från Pinsk. Den har ett långsamt lopp genom ofantliga skogs- och kärrtrakter med gles befolkning, men är af stor vikt för västra Rysslands flodfart. Kanaler förena den med Njemens och Weichsels flodsystem. Större bifloder äro Styr och Goryn fr. h. samt Ptitsch fr. v. (J. F. N.) Pris (af lat. pre'tium, värde, pris). 1. Nationalek. Pris i vidsträckt bemärkelse är den kvantitet af ekonomiska värden, som vid byte lämnas och mottages som värdeekvivalent för någon kvantitet af andra ekonomiska värden. Hvilken som helst af dessa båda kvantiteter kan då sägas vara priset för den andra. Då numera bytet regelbundet förmedlas genom penningar (se d. o.), får pris vanligen den inskränkta betydelsen af det penningbelopp, som vid byte fastställes som värdeekvivalent för det egentliga bytesobjektet, ehuru äfven härvid, strängt taget, detta senare kan betraktas som pris för penningbeloppet (jfr Penningvärde). Då ett bytesobjekt kan utgöras såväl af sakliga nyttigheter (varor o. s. v.) som af tjänster, nyttjanderätt, fordringar m. m., är t. ex. lönen för ett arbete eller hyran för begagnandet af ett hus pris för dessa bytesobjekt likaväl som det för en kvantitet säd betalade beloppet är dennas pris. Men ej blott det vid faktiskt byte som värdeekvivalent lämnade och mottagna beloppet kallas pris, utan också det, äfven innan bytet kommer till stånd och kanske utan att något sådant eger rum, för ett bytesobjekt af en säljare fordrade (eller af en köpare erbjudna) beloppet. Då en säljare sålunda på förhand fixerar och fordrar ett pris, förutsättes gifvetvis, att erfarenheten ger vid handen, att köpare till detta pris äro att påräkna -- hvarom icke tvingas säljaren i sitt eget intresse att ändra priset. Sådana på förhand bestämda (säljar-) pris förekomma som bekant i stor utsträckning, t. ex. de "fasta prisen" i solida detaljaffärer, hotell- och restaurangpriser, priset på teater- o. a. "biljetter" o. s. v. (Om en dylik prisfixering gjorts af någon myndighet, som ej själf är säljare, får man ett s. k. tvångspris, som både säljare och köpare få finna sig i, t. ex. 14-örespriset på den vanliga almanackan, åkar- o. a. "taxor" o. s. v.) I dessa fall blir emellertid det på förhand bestämda priset också det, som faktiskt betalas, dock alltid under ofvannämnda förutsättning. Annorlunda ställer sig saken i vissa slag af detaljhandel (t. ex. ofta vid torghandel) och framför allt i engroshandeln, särskildt på börserna. Här ha de af säljarna fordrade (resp. af köparna erbjudna) prisbeloppen närmast karaktären af ett varuutbud (resp. varuefterfrågan) på vissa villkor, och ett faktiskt pris kommer till stånd först genom ett formligt aftal, hvarvid kanske såväl säljares som köpares ursprungliga "pris" bli modifierade. I allmänhet kan alltså sägas, att det faktiska priset (vid formellt fri prisbildning) åvägabringas antingen på så sätt, att endera parten, vanligen köparen, passivt accepterar det af motparten fixerade priset, eller så, att båda parterna aktivt medverka vid prisets fastställande. -- Hvilka faktorer betinga då det faktiska prisets höjd? Det är klart, såväl att säljaren sträfvar att för sin vara få ett högt pris, som att köparen sträfvar att komma i besittning af varan till ett lågt pris. Hvad som tvingar båda att moderera sina anspråk är hänsynen till förhållandet mellan tillgång och efterfrågan på det ifrågavarande bytesobjektet. Är tillgången jämförelsevis stor, tvingas säljaren, om han nu vill sälja, att nöja sig