297 Priskurant-Prisma 298 met: en period af i det hela sjunkande pris (eller stigande penningvärde) från 1825-49, därpå en period af i det hela stigande pris (eller sjunkande penningvärde) till 1873, så åter en period af fallande pris till 1896 och slutligen en ny period af stigande pris, hvilken som bekant ännu pågår och torde komma att fortsätta en rätt lång tid framåt. Sedan midten af 1800-talet har det högsta generalindextalet infallit 1873 med siffran 111, d. v. s. den allmänna prisnivån stod då 11 proc. högre än genomsnittsnivån 1867-77, och det lägsta 1896 med siffran 61, angifvande för detta år en 39 proc. lägre prisnivå än 1867-77. Skillnaden mellan dessa båda ytterligheter uppgår alltså till ej mindre än 50 proc. Trots att Sauerbecks indextabeller, liksom alla dylika, som hittills utarbetats, lida af en del ofullkomligheter, kan man dock säga, att de ge en tillnärmelsevis riktig bild af prisrörelsens förlopp och att de därför ega ett betydande intresse. Sauerbecks index (månatliga siffror) ingår tills vidare i de konjunkturöfversikter, som af Kommerskollegium sedan slutet af 1913 publiceras i tidskriften "Kommersiella meddelanden". Emellertid har Kollegiet af K. M:t anbefallts att upprätta och i dessa konjunkturöfversikter publicera en svensk prisindex, som f. n. är under utarbetning. Denna svenska index, som bör bli af stort intresse och värde, blir af samma art som den Sauerbeckska och kommer att baseras på svenska engrospris för 50 viktiga varuslag, fördelade på 7 grupper, i det hela motsvarande de Sauerbeckska, utom att de för oss särskildt viktiga trävarorna, som i dessa ingå i gruppen "diverse", i den svenska indexen komma att (jämte trämassa) bilda en särskild grupp. Å. W:son M. Priskurant (af fr. courant, eg. löpande; gångbart pris), förteckning på varupris, prislista; kam., förteckning, som årligen upprättas öfver värden af vissa varor och tjänstbarheter för att tjäna till ledning vid markegångssättningen. Jfr Markegång. Prisma, grek. 1. Fys., en genomskinlig kropp, som på två sidor är begränsad af plan, hvilka göra en vinkel med hvarandra. ABC i fig. l föreställer principalsektionen (principalsnittet) 1. den vin-kelräta genomskärningen af en prisma, omgifven med luft eller något annat ämne, som i optiskt afseende är mindre tätt än det ämne, af hvilket prisman är förfärdigad. Om en stråle homogent ljus, OD, infaller i principalsnittet mot sidan AB, brytes strålen vid D och K samt utgår i riktningen KH, så att ett öga i H tycker sig se ljuset komma från Of. Skärningslinjen A mellan prismans sidor kallas dess brytande kant, den motstående gränsytan B C prismans bas samt vinkeln mellan sidoytorna, BAG, dess brytande vinkel. Vinkeln OEOf kallas strålens afvikning (se D e v i a t i o n). Ett föremål, som betraktas genom en dylik prisma, synes således, när prismans kant är vänd uppåt, hö j dt öfver, och, när dess kant är vänd nedåt, sänkt under sitt verkliga läge. Storleken af ljusstrålens afvikning beror på brytningsindices (se Ljusbrytning, Fig. l. sp. 895) för de båda ämnena i fråga (mediet och prisman), på brytande vinkeln och på strålens infallsvinkel, O DB. Afvikningen blir minst, när man vrider prisman så, att den utgående strålen gör med sidan ÄG en vinkel CKH, som är lika stor med infallsvinkeln, ODB. Om den infallande ljusstrålen icke är homogen, är afvikningen äfven beroende på våglängden, så att de olika färgerna i strålen af vika olika mycket, och spridning (se Dispersion) uppstår. Härpå grundar sig prismans användning i spektralapparater. Prismor användas vidare till att bestämma kroppars brytningsförhållanden. Vid undersökning af fasta kroppar bildar man en prisma af det ämne, som skall undersökas. Vätskor och gaser innesluter man i ihåliga prismor med sidor af planparallella glasplattor. Alldenstund ljusstrålen bibehåller sin riktning (endast förskjutes), då den går genom en planparallell platta, måste den afvikning, som iakttages vid ljusets gång genom en sådan hål-prisma, bero endast på den vätska eller gas, som fyller hålrummet och intar samma form som detsamma. Brytningsförhållandet n beräknas efter formeln -, där D är den minsta afvikningen och g prismans brytande vinkel. D och g bestämmas med tillhjälp af en goniometer eller ett särskildt för detta ändamål konstrueradt vinkelmätningsinstrument, kalladt spektrometer 1. optisk teodolit (se Goniometer och Spektrometer). - Man sammansätter ofta flera prismor af olika glassorter till prismasystem, antingen för att upphäfva spridningen, akromatiska prismor (se Akromatism), eller för att erhålla spridning utan brytning af medelstrålen, prismor "å vision directe". För vissa infallsvinklar inträffar det (för alla, om brytande vinkeln är lika med eller större än dubbla gränsvinkeln), att strålen DK råkar A C under så spetsig vinkel, att genomgång blir omöjlig, och fullständig återkastning eller s. k. total reflexion (se Brytningsgräns) inträder. Denna egenskap tillgodogör man sig till fler- Fig. 2. Prismor å vision directe med total reflexion.