- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 22. Possession - Retzia /
361-362

(1915) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Prometheus, grek. myt. - Prometheussystemet, tekn. Se Kokapparater, sp. 495 - Pro mille, lat. för tusen - Promis, Carlo, italiensk arkeolog - Promiscue, lat. - Promiscuitet - Promissory notes. Se Bank, sp. 865 - Promontorio Circeo. Se Circeo - Promontorium, lat. - Promotion

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

361 Prometheussystemet-Promotion 362 des feuers und des göttertranks”, 1859) på ett anslående sätt satt namnet i förbindelse med sanskritordet pramanthas, hvilket betecknar det primitiva, af hinduerna ännu i dag för framkallandet af den heliga elden begagnade eldredskapet, nämligen en staf af trä, hvilken, med sin ena ända stödd i en fördjupning i ett annat trästycke, försättes i hastig rotation och genom den därvid uppstående gnidningen framkallar elden. Äfven om detta etymologiska sammanhang icke skulle kunna fasthållas, hvarom ännu i senaste tid stridiga meningar uttalats, är det naturligtvis ingen omöjlighet, att den grekiska Prometheussagan och den indiska sagan om den från himmelen nedstigna elden (agni) ha ett gemensamt ursprung från det indoeuropeiska stamfolkets tid. -- Äfven den nyare tidens skalder ha icke sällan valt Prometheusmyten till ämne för diktning och delvis däri inlagt helt nya idériktningar. Exempelvis må anföras en dikt af Goethe, Herders ”Der entfesselte P.”, Shelleys ”P. unbound” samt V. Rydbergs ”P. och Ahasverus”. -- Litt.: Weiske, ”P. und sein mythenkreis” (1842), Schömann, ”Des Aeschylus’ gefesselter P.”, Alexanderson, ”Öfversigt af P.-mythen, dess utveckling och betydelse inom den äldre grekiska litteraturen” (i Uppsala univ:s årsskrift, 1870), Holle, ”Die Prometheussage” (1879), A. B. Drachmann, ”P.” (i ”Udvalgte afhandlinger”, 1911). A. M. A. Prometheussystemet, tekn. Se Kokapparater, sp. 495. Pro mille, lat., för tusen; på tusendet; beteckning: 0/00. Promis [prå′-], Carlo, italiensk arkeolog, f. 1808 i Turin, d. 1872, utbildade sig till arkitekt, dref sedermera arkeologiska studier i Rom och Florens, hvarefter konung Karl Albert af Sardinien 1839 utnämnde honom till kunglig arkeolog. 1842 vardt han led. af akademien i Turin och 1843 professor i byggnadskonst vid universitetet där. P. utgaf Antichità di Luni e d’Alba fucense (1836), Archeologia architettonica, Antichità d’Aosta (1862), Julia Augusta Taurinorum, storia di Torino antica (1869) och det på konungens uppmaning och ledning planlagda och utförda urkundsverket Guerre dell’ indipendenza d’Italia nell 1848 per un ufficiale piemontese. -- P:s äldre broder, Domenico P., f. 1804, d. 1874 som bibliotekarie i Turin, författade flera arbeten i mynt- och sigillvetenskap; Domenico P:s son och efterträdare som bibliotekarie, Vincenzo P., f. 1839, d. 1889, utgaf likaledes åtskilliga historiska och numismatiska arbeten. Promiscue, lat. (af miscere, blanda), utan åtskillnad eller ordning, om hvartannat. Promiscuitet (Promiskuitet; af lat. miscere, blanda), oinskränkt gemenskap; särskildt om kvinnogemenskap. Promissory notes [prå′misəri nåu′ts]. Se Bank, sp. 865. Promontorio Circeo [pråmåntåriå tjirtjä′å]. Se Circeo. Promontorium, lat., bergudde, landtudde; anat., den på bakre bäckenväggens insida framspringande öfversta ändan af korsbenet, där detta genom ett tjockt mellanbrosk förenas med den nedersta (femte) ländkotan. -- P. aphrodisium. Se Creus. -- P. lilybæum. Se Boeo. -- P. Minervæ. Se Massa lubrense -- P. Pachynum. Se Passaro. -- P. Pelorum. Se Faro, Punta del. -- P. Tabin. Se Linschoten. Promotion (lat. promotio, befordran), akademisk akt, genom hvilken den högsta lärdomsgraden (doktorsvärdigheten) i någon fakultet tilldelas studie-idkare, som genom aflagda examina och disputa-tionsprof gjort sig därtill berättigade, samt som hedersbetygelse stundom äfven åt andra. Promotio-nerna gå tillbaka till medeltiden. På grund af att missbruk egt rum med utdelandet af licentiatvärdigheten, uppstod det på 1200-talet inom magistrarnas skrå en rörelse för att framtvinga bättre kontroll öfver dem, som fingo rättighet att föreläsa. I Paris måste den licentiat, som ville bli upptagen i detta skrå, genomgå åtskilliga ceremonier, svära magistereden inför universitetets rektor och på bestämd dag hålla en föreläsning, hvarefter en annan magister satte den runda, svarta magister-baretten på hans hufvud (se fig.). Det återstod sedan för honom att hålla ett större gille för de äldre magistrarna. Inom den teologiska fakulteten förrättades promotionen af kanslern, och bland villkoren för att kunna förvärfva denna värdighet ingick äfven att ha fyllt 35 år. I Bologna fordrades tillstånd af ärkediakonen, för att en promotion skulle få ega rum, och omkostnaderna voro där synnerligen dryga. Promovendus red omkring i staden med pedeller och inbjöd lärare och vänner till promotionsakten och festmåltiden. I domkyrkan höll han därpå tal och föreläsning, med opposition från några af vännerna, hvarefter han fördes f ram till ärkediakonen, som i ett tal förklarade honom för doktor i påfvens och den heliga treenighetens namn. Han mottog sedan tecknen på sin värdighet, lagboken, guldringen och doktorsbaretten. Examensfesten, till hvilken den nypromoverade var ålagd att skänka hedersdräkter och andra gåfvor till de officie-rande, firades med mycket öfverflöd. - Vid de svenska universiteten ha särskildt filosofiemagister (-doktor s-)promotioner firats med stora offentliga högtidligheter, hvilka dock sedan slutet af 1870-talet äro bortlagda. Till festen in-bjödos i förväg universitetets och stadens honora-tiores genom offentligt program, utfärdadt af pro-motionsförrättaren (promötor), en bland fakultetens professorer. Promotionsdagen invigdes med kanonskott, och på f. m. afgick processionen till domkyrkan, där akten egde rum (t. o. m. 1776 firades i Uppsala akten i Academia Carolina, som låg på Riddartorget). Sedan en kör utfört förra afdelningen af promotionskantaten (till hvilken texten författats af en promovefndus, d. v. s. en bland dem, som skulle gradueras), höll promötor ett tal till promovendi och krönte därefter hvar och en af dem särskildt (uppe på en hög estrad, "parnassen") med en lagerkrans, som dagen förut bundits af vana händer (vid en för promovendi och deras närmaste gemensam liten fest, "kransbindningen"), samt framlämnade på samma gång de två öfriga utmärkelsetecknen, doktorsdiplomet och doktorsringen. Efter promötor intogs talarplatsen af primus och ultimus (de två promovendi, scm på grund af öfvervägande antal betygsenheter innehade första och andra hedersrummet). Primus besvarade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Oct 18 11:48:09 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcb/0197.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free