lokaler i Rom. Till 1908 hade den öfver missionsområdet all den makt, som eljest var fördelad på alla de andra kongregationerna. Detta gäller ännu med viss inskränkning. Den är efter 1908 års ku-rieomorganisation alltjämt den största af alla kongregationerna och består nu af två af delningar: propagandan i allmänhet (20 kardinaler) och propagandan för de unerade grekerna (upprättad af Pius IX 1862, nu 14 kardinaler); generalprefekt är påfvekandidaten 1903 Maria Gotti. Dess regeringsområde minskades dock 1908 därigenom, att Storbritannien, Holland, Canada, Förenta staterna o. s. T. öfverfördes från missionsområdet till den organiserade kyrkan, hvaremot Ryssland, Syd-Amerika, Mexico m. fl. lades under propagandan; öfver Sverige är den alltjämt den egentliga katolska kyrkoregeringen. 1908 miste den bestämmandet öfver frågor rörande tro, riter och ordenspersoner; trots detta är den ännu en af katolicismens centralpunkter. Den eger också stor förmögenhet och ledes efter säker plan och med stark handlingskraft. Se O. Mejer, "Die propaganda" (1852), N. Billing, "Die römische kurie" (1906) och "Die reformen des papstes Pius X" (2 bd, 1909-12), M. Parayre, "La nouvelle organisation du gou-vernement central de l'église" (1908), F. M. Capello, "De curia romana", I (1911), B. Ojetti, "De romana curia" (s. å.), och E. Ruch, "Die organisation der römischen kurie" (1913). -- Att göra propaganda betyder att söka vinna anhängare för sina åsikter. Hj. H--t. Propagation (lat. propagatio), fortplantning; en rörelses framskridande från ett ställe till ett annat. Propagera (lat. propagare], fortplanta; utbreda, utvidga, mångfaldiga, utsprida. Propan, kem. Se Metanserien. Proparoxytonon kallas i grammatiken ett sådant ord, som har hög tonvikt (grek. to'nos oxy's, lat. acutus) på tredje stafvelsen från slutet (ante-penultima). Jfr Oxytonon och Paroxytonon. A. M. A.* Pro patria, lat., "för fäderneslandet", devis på svenska svärdsorden. Pro patria (se ofvan), fullst. Kungl. sällskapet Pro Patria, anses leda sitt ursprung från det medeltida Svenska landtgillet, som 1766 ombildades till ett hemligt ordenssällskap med namn Pro Patria och med syfte att verka för bevarande och fortplantande, i ett efter då varande tids smak lämpadt skick, af det gamla gillets föremål och sysselsättningar. Mot slutet af 1700-talet beslöto emellertid ordens ledamöter att arbeta både som en hemlig orden och som ett af allmänheten kändt välgörenhetssamfund, hvilket senare 1798 fick sitt nuv. namn. 1814 nedladös ordensinrättningen. Sällskapets verksamhet af ser numera att upprätthålla och utvidga sina barmhärtighetsstiftelser, Barnbördshuset och den därmed förenade försörjningen för späda, inom samma hus födda barn, samt att genom utdelning af medaljer (af guld eller silfver), som få af innehafvarna offentligen bäras, uppmuntra och belöna medborgerliga dygder och förtjänster, oegennyttiga, ädla och gagnande gärningar äfvensom trohet och flit hos de tjänande folkklasserna, så i städerna som på landet. Sällskapet utdelar jämväl penningunderstöd åt gamla och orkeslösa tjänare och tjänarinnor efter långvarig och trogen tjänst. Sällskapet styres efter särskilda af K. M:t 1853 stadfästa "grundregler" samt ett af sällskapet själft s. å. utfärdadt reglemente med sedermera gjorda ändringar och tillägg. Enligt dessa bestämmelser är vården af sällskapets angelägenheter anförtrodd åt en direktion bestående af elfva ledamöter. Inkomsterna för 1913 uppgingo till 56,820 kr. och utgifterna till 42,529 kr. Sällskapets samtliga tillgångar voro vid 1914 års ingång bokförda till 513,687 kr -- Barnbördshuset Pro patria (i Stockholm), ursprungligen upprättadt af doktor Kr. Ramström (1774), förflyttades (1778) af sällskapet till den egendom vid Stora Badstugatan n:o 22 på Norrmalm, där det fortfarande är inrymdt. På inrättningen mottagas gifta eller ogifta barnaföderskor, som, efter förhållandena, antingen kostnadsfritt eller mot en billig af gift, därstädes vårdas. För att alltmer kunna motsvara denna sin bestämmelse äfvensom att bereda den medellösa kvinnan, under den tid hon är haf vande, en sund och lämplig omvårdnad har fastigheten tid efter annan undergått betydliga förändringar. Dess läge och byggnad motsvara numera ej i allo tidens kraf på en dylik inrättning, hvarför direktionen planerar åstadkommandet af en rymligare byggnad på lämplig plats. "Under 1914 hyste stiftelsen 472 barnaföderskor, och där föddes s. å. 444 barn. Det med barnbördshuset strax efter dess inrättande förenade barnhuset har upphört, men i särdeles ömmande fall sörjer stiftelsen fortfarande för värnlösa, inom anstalten födda barn genom att inackordera dem hos välkända fosterföräldrar, där de på sällskapets bekostnad få vistas till 15 års ålder. I andra fall bekostar inrättningen uppsättningen af den första nödvändiga beklädnaden för barnet m. m. Jfr T. Engelhart, "Kongl. sällsk. P. P." (1901). Propaxos. Se Paxos. Propedeutik (af grek. pro, i förväg, och paide'-vein, undervisa, af päls, barn), förberedande kunskap, hvilken tjänar som inledning till inhämtandet af en konst eller vetenskap. Ordet brukas i synnerhet om den förberedande filosofiska undervisningen, i logik och antropologi. -- Propedeutisk, tjänande som förskola. -- Filosofisk propedeutik kallas de vetenskaper, som tjäna som inledning till det filosofiska systemet. Som sådana pläga särskildt den formella logiken och den empiriska psykologien betraktas. -- Propedeutiska kurser kallas den grundläggande akademiska undervisningen i de olika vetenskaperna. Dessa kurser förbereda till de lägre akademiska examina och skiljas från de offentliga akademiska föreläsningarna, som äro afsedda att främja de högre vetenskapliga studierna. S--e. Propeller (af lat. propellere, framdrifva), Skruf (ty. schraube, fr. hélice), framdrifningsmedel för fartyg, består af en i vattnet nedsänkt flergängad skruf, som genom det tryck, propellertrycket, som dess tryckyta åstadkommer på det omgifvande vattnet, drifver fartyget framåt. Skrufvens gängor, propellerbladen, ha gjorts mycket höga och i skilda utvecklingsskeden afskurits till mycket olika former (se fig. 6--27). Propellern består af en central del, nafvet l. centrum (B i fig. 1), på hvilken anbragts 2, 3 eller 4 blad (K, fig. 1), som antingen äro sammangjutna med nafvet (fig.