Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pronomen - Pronominalia - Pronomination - Pronominell, språkv. - Prononcera - Pro notitia, lat. Se P.N. - Pronuba, zool. Se Yuccamalar - Pronunciamento - Prony, Gaspard Clair Francois Marie Riche - Pronys differentialskruf, mek. Se Differentialrörelse - Proaemium, lat. Se Proemium - Proostracum, paleont. - prop., förkortning för proportionellt - Propagandan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nita l. obestämda pronomina kunna ha flera olika
upprinnelser. Vanligen är det den i tvekande
eller obestämd form uttalade frågan, som förändrat
frågepronomina till indefinita i de flesta språk,
så särskildt i lat. och grek. (jfr lat. quis, hvem?,
någon). Eller också har en hel sats småningom dragits
ihop till ett ord, med obestämd betydelse, såsom i
lat. nescioquis, någon, eg. "jag vet icke hvem", eller
sv. någon, som fastän mycket förändradt, återgår på
fornspråkets nekkverr, som sannolikt själf uppstått
ur en sådan sats som ne-veit-ek-hverr, eg. "jag vet
icke hvilken". Slutligen kunna de uppstå ur andra ord
genom försvagning af den ursprungliga betydelsen,
såsom en ur räkneordet, man ur substantivet man,
o. s. v. De indefinita pronomina äro antingen
jakande i olika grader och nyanser: alla, hvem som
helst, hvar och en, hvarje, mången, många, någon,
någondera, man m. fl., eller nekande: ingen, intet,
ingendera m. fl. sammansättningar. - Så kallade
obestämda relativa pronomina äro t. ex. hvilken
som helst som, hvar och en som (lat. quicunque,
quisquis), hvilka ju intet annat äro än indefinita
och följda af relativa. Litt.: Bland nyare arbeten
märkas Brugmann, "Die demonstrativ-pronomina der
indogermanischen sprachen" (i "Abhandlungen der
philosophisch-historischen klasse der königlichen
sächsischen gesellschaft der wissenschaften", XXII,
1909), "Pronominale bildungen der indogermanischen
sprachen" (i "Berichte der phil.-hist. klasse
der königlichen sächsischen gesellschaft der
wissenschaften", LX, 1908) och "Grundriss der
vergleichenden grammatik der indogermanischen
sprachen" (II, 2, 302 ff., 2:a uppl. 1911). - Ur
helt andra synpunkter utgår den uppfattning, som
framställes i A. Noreens "Vårt språk" (1903 ff.). Jfr
Pronominell. K. F. J.
Pronominalia (lat., med underförstådt verba, ord)
kallas, särskildt i latinet och grekiskan, vissa
pronominala adjektiv, som uttrycka beskaffenhet,
storhet eller tal, hänförliga till särskilda slag
af pronomina, motsvarande hvarandra (correlativa),
t. ex. lat. qualis, hurudan?, talis, sådan,
qualis, sådan som, o. s. v. För öfrigt ges det i de
indoeuropeiska språken, i synnerhet i de äldre,
flera adjektiv, som på grund af sin med pronomina
besläktade betydelse af läge och afstånd i rummet
antagit pronominal flexion, t. ex. lat. alius, en
annan, alter, den andre, och många andra. K. F. J.
Pronomination (lat. pronominātio, af pro, i stället
för, och nomen, namn), retorisk figur, som består i
det rätta namnets utbytande mot ett vedernamn eller
angifvande af kända omständigheter, t. ex. "hjälten
vid Lützen" i st. f. Gustaf Adolf, "Hans Alienus’
skald" i st. f. Verner von Heidenstam.
Pronominell (af Pronomen), språkv., hänvisande,
som tillhör eller utmärker ett pronomen. - I sin
betydelselära ("Vårt språk", V: 63 ff.) skiljer
A. Noreen med hänsyn till betydelsens variabilitet
emellan ord af expressiv och ord af pronominell
betydelse. De förra ha ett oföränderligt innehåll inom
ramen för sin usuella betydelse; de senare åter ha
en obestämd usuell betydelse, ett betydelseinnehåll,
som måste fullständigas ur situationen för att få
sin fulla innebörd. Denna indelning gäller icke blott
nomina (och adverb), utan
alla språkliga uttryck (t. ex. ja och nej,
ändelsen -en i: "hästen dog i natt").
Prononcera [-nåŋ-], fr. prononcer (af
lat. pronuntiare, kungöra, utropa), uttala; tydligt
ange, markera. - Prononcerad, skarpt utpräglad;
afgjord, fast i sin åsikt. - Prononciation, uttal.
Pro notitia, lat. Se P. N.
Pronuba, zool. Se Yuccamalar.
Pronunciamento (sp. pronunciamiento, af
lat. pronuntiāre, förkunna), upprorisk förklaring,
som mot den bestående regeringen riktas af en häraf
delning med missnöjda officerare i spetsen, af en stad
e. d. Pronunciamenton ha spelat en roll i Spaniens
och de spansk-amerikanska republikernas historia.
Prony [pråni’], Gaspard Clair Francois Marie Riche,
baron de P., fransk ingenjör, f. 1755, d. 1839,
fick 1791 ledningen af skatteväsendet och blef
1794 professor i mekanik vid Polytekniska
skolan samt var från 1798 till sin död direktör
för École des ponts et chaussées. För sina många
betydande arbeten erhöll han 1828 titeln baron och
1835 pärsvärdighet. Sedan 1793 var han ledamot af
Institutet. Bland P:s arbeten må nämnas regleringen
af Pos lopp samt förbättringen af Genuas, Anconas
och Venezias hamnar. Därjämte gjorde han försök att
torrlägga Pontinska träsken samt förekomma Rhönes
öfversvämningar. Som mekaniker är P. allmänt känd
genom den efter honom uppkallade, ännu allmänt
använda bromsdynamometern (se d. o.). P. skref
bl. a. Nouvelle architecture hydraulique (2 bd,
1790-96), Description hydrographique et historique
des Marais Pontins (1823) och Leçons de mécanique
analytique etc. (2 bd, 1815) samt på musikens område
bl. a. Instruction élémentaire sur les moyens de
calculer les intervalles musicaux (1822). Han idkade
med passion harpspel.
Pronys differentialskruf [prångs], mek. Se
Differentialrörelse.
Proæmium, lat. Se Proemium.
Proostracum, paleont., bladliknande
fortsättning af fragmokonen hos
belemniter (se Belemnit, sp. 1244).
A. Hng.
prop., förkortning för proportionellt.
Propagandan (af lat. propagare, fortplanta, utbreda),
l. fullst. Congregatio de propaganda fide (Samfundet
för trons utbredning) kallas påfven Gregorius
XV:s stiftelse af 1622, hvarigenom han gaf en fast
enhet och bestämd sammanhållning åt det förut mindre
planmässigt bedrifna missionsverket bland kättare
och hedningar. Urban VIII anknöt härtill 1627 ett
eget seminarium som förberedande bildningsanstalt för
de till alla världens ändar utgående missionärerna,
hvilka så vidt möjligt rekryterades af de olika
missionsplatsernas egna infödingar efter förebild
af det redan 1552 af Ignatius Loyola stiftade
Collegium germanicum, som nu sorterar under
propagandan. Genom rika donationer och framför
allt genom inrättande af ett storartadt tryckeri,
som kunde förse samtliga vidsträckta missionsområden
med nödiga breviarier samt andakts- och läroböcker på
alla möjliga språk, har denna Gregorius XV:s anstalt
kommit att utgöra själen i hela den romersk-katolska
missionsverksamheten. Propagandan har sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
