nita l. obestämda pronomina kunna ha flera olika upprinnelser. Vanligen är det den i tvekande eller obestämd form uttalade frågan, som förändrat frågepronomina till indefinita i de flesta språk, så särskildt i lat. och grek. (jfr lat. quis, hvem?, någon). Eller också har en hel sats småningom dragits ihop till ett ord, med obestämd betydelse, såsom i lat. nescioquis, någon, eg. "jag vet icke hvem", eller sv. någon, som fastän mycket förändradt, återgår på fornspråkets nekkverr, som sannolikt själf uppstått ur en sådan sats som ne-veit-ek-hverr, eg. "jag vet icke hvilken". Slutligen kunna de uppstå ur andra ord genom försvagning af den ursprungliga betydelsen, såsom en ur räkneordet, man ur substantivet man, o. s. v. De indefinita pronomina äro antingen jakande i olika grader och nyanser: alla, hvem som helst, hvar och en, hvarje, mången, många, någon, någondera, man m. fl., eller nekande: ingen, intet, ingendera m. fl. sammansättningar. - Så kallade obestämda relativa pronomina äro t. ex. hvilken som helst som, hvar och en som (lat. quicunque, quisquis), hvilka ju intet annat äro än indefinita och följda af relativa. Litt.: Bland nyare arbeten märkas Brugmann, "Die demonstrativ-pronomina der indogermanischen sprachen" (i "Abhandlungen der philosophisch-historischen klasse der königlichen sächsischen gesellschaft der wissenschaften", XXII, 1909), "Pronominale bildungen der indogermanischen sprachen" (i "Berichte der phil.-hist. klasse der königlichen sächsischen gesellschaft der wissenschaften", LX, 1908) och "Grundriss der vergleichenden grammatik der indogermanischen sprachen" (II, 2, 302 ff., 2:a uppl. 1911). - Ur helt andra synpunkter utgår den uppfattning, som framställes i A. Noreens "Vårt språk" (1903 ff.). Jfr Pronominell. K. F. J. Pronominalia (lat., med underförstådt verba, ord) kallas, särskildt i latinet och grekiskan, vissa pronominala adjektiv, som uttrycka beskaffenhet, storhet eller tal, hänförliga till särskilda slag af pronomina, motsvarande hvarandra (correlativa), t. ex. lat. qualis, hurudan?, talis, sådan, qualis, sådan som, o. s. v. För öfrigt ges det i de indoeuropeiska språken, i synnerhet i de äldre, flera adjektiv, som på grund af sin med pronomina besläktade betydelse af läge och afstånd i rummet antagit pronominal flexion, t. ex. lat. alius, en annan, alter, den andre, och många andra. K. F. J. Pronomination (lat. pronominātio, af pro, i stället för, och nomen, namn), retorisk figur, som består i det rätta namnets utbytande mot ett vedernamn eller angifvande af kända omständigheter, t. ex. "hjälten vid Lützen" i st. f. Gustaf Adolf, "Hans Alienus' skald" i st. f. Verner von Heidenstam. Pronominell (af Pronomen), språkv., hänvisande, som tillhör eller utmärker ett pronomen. - I sin betydelselära ("Vårt språk", V: 63 ff.) skiljer A. Noreen med hänsyn till betydelsens variabilitet emellan ord af expressiv och ord af pronominell betydelse. De förra ha ett oföränderligt innehåll inom ramen för sin usuella betydelse; de senare åter ha en obestämd usuell betydelse, ett betydelseinnehåll, som måste fullständigas ur situationen för att få sin fulla innebörd. Denna indelning gäller icke blott nomina (och adverb), utan alla språkliga uttryck (t. ex. ja och nej, ändelsen -en i: "hästen dog i natt"). Prononcera [-nåŋ-], fr. prononcer (af lat. pronuntiare, kungöra, utropa), uttala; tydligt ange, markera. - Prononcerad, skarpt utpräglad; afgjord, fast i sin åsikt. - Prononciation, uttal. Pro notitia, lat. Se P. N. Pronuba, zool. Se Yuccamalar. Pronunciamento (sp. pronunciamiento, af lat. pronuntiāre, förkunna), upprorisk förklaring, som mot den bestående regeringen riktas af en häraf delning med missnöjda officerare i spetsen, af en stad e. d. Pronunciamenton ha spelat en roll i Spaniens och de spansk-amerikanska republikernas historia. Prony [pråni'], Gaspard Clair Francois Marie Riche, baron de P., fransk ingenjör, f. 1755, d. 1839, fick 1791 ledningen af skatteväsendet och blef 1794 professor i mekanik vid Polytekniska skolan samt var från 1798 till sin död direktör för École des ponts et chaussées. För sina många betydande arbeten erhöll han 1828 titeln baron och 1835 pärsvärdighet. Sedan 1793 var han ledamot af Institutet. Bland P:s arbeten må nämnas regleringen af Pos lopp samt förbättringen af Genuas, Anconas och Venezias hamnar. Därjämte gjorde han försök att torrlägga Pontinska träsken samt förekomma Rhönes öfversvämningar. Som mekaniker är P. allmänt känd genom den efter honom uppkallade, ännu allmänt använda bromsdynamometern (se d. o.). P. skref bl. a. Nouvelle architecture hydraulique (2 bd, 1790-96), Description hydrographique et historique des Marais Pontins (1823) och Leçons de mécanique analytique etc. (2 bd, 1815) samt på musikens område bl. a. Instruction élémentaire sur les moyens de calculer les intervalles musicaux (1822). Han idkade med passion harpspel. Pronys differentialskruf [prångs], mek. Se Differentialrörelse. Proæmium, lat. Se Proemium. Proostracum, paleont., bladliknande fortsättning af fragmokonen hos belemniter (se Belemnit, sp. 1244). A. Hng. prop., förkortning för proportionellt. Propagandan (af lat. propagare, fortplanta, utbreda), l. fullst. Congregatio de propaganda fide (Samfundet för trons utbredning) kallas påfven Gregorius XV:s stiftelse af 1622, hvarigenom han gaf en fast enhet och bestämd sammanhållning åt det förut mindre planmässigt bedrifna missionsverket bland kättare och hedningar. Urban VIII anknöt härtill 1627 ett eget seminarium som förberedande bildningsanstalt för de till alla världens ändar utgående missionärerna, hvilka så vidt möjligt rekryterades af de olika missionsplatsernas egna infödingar efter förebild af det redan 1552 af Ignatius Loyola stiftade Collegium germanicum, som nu sorterar under propagandan. Genom rika donationer och framför allt genom inrättande af ett storartadt tryckeri, som kunde förse samtliga vidsträckta missionsområden med nödiga breviarier samt andakts- och läroböcker på alla möjliga språk, har denna Gregorius XV:s anstalt kommit att utgöra själen i hela den romersk-katolska missionsverksamheten. Propagandan har sina