Fig. 23. Nutida propellerform, vanlig typ.

Fig. 24. Nutida propellerform, bogserartyp.

Fig. 25. Nutida propellerform, turbinfartygstyp.

Fig. 26. Nutida propellerform, Niki-propeller.

Fig. 27. Bevis' propeller med rörliga blad.

1 o. 23--26) eller framställda hvart för sig (fig. 19, 21, 22 o. 27). Detta senare förekommer dels vid mycket stora propellrar, där bladen orörligt fastbultas vid nafvet (fig. 19 o. 21), dels vid sådana oftast små propellrar, där bladen önskas rörliga (fig. 27). Hvarje blad utgör en del af hvar sin skrufgänga. Tryckytan är den af bladets ytor, som är vänd motsatt mot den riktning, i hvilken fartyget rör sig. Man skiljer mellan högergängade och vänstergängade propellrar; ser man, liggande parallellt med axeln, utifrån på ett propellerblad, så är propellern högergängad, om bladets kant höjer sig från vänster till höger, i motsatt fall är den vänstergängad (fig. 11, prop. A är högergängad och B vänstergängad). -- Om en högergängad propeller roterar i vatten medsols, sträfvar den att aflägsna sig i axelns riktning från iakttagaren; vrides den motsols, sträfvar den att närma sig. Vid en vänstergängad propeller bli förhållandena motsatta. Denna egenskap användes för att vid propellerfartyg förändra rörelsen, "framåt" eller "back". Vid fartyg utrustade med omkastbara maskiner (hvilkas rotationsriktning kan omkastas) sker förändringen från framåt till back genom förändring af maskinens och sålunda propellerns rotationsriktning. Vid fartyg med ej omkastbara motorer, där ej särskild omkastningsanordning anbringats för propelleraxeln, sker denna öfvergång genom att göra propellerbladen A (fig. 27) vridbara i nafvet (D), så att genom dessas vridning propellern från att vara t. ex. högergängad blir vänstergängad, hvarvid med bibehållen rotationsriktning fås ändrad rörelseriktning hos fartyget. Vridningen sker medelst en i nafvet D befintlig mekanism C, manövrerad genom en i den ihåliga axeln apterad stång B. Anordningen förekommer under flera patent: Bevis, Meissner m. fl., och användes nu mest på mindre motorbåtar. Ursprungligen framkommo de rörliga propellerbladen för att vid äldre ångfartyg, som samtidigt användes för segling, t. ex. ångfregatter m. fl., därvid minska motståndet af propellern genom att vrida bladen i långskeppsriktningen. För samma ändamål inbyggdes i äldre fartyg en propellerbrunn (fig. 14; se Brunn, skpsb.) midt öfver propellern. Denna, som då hade orörliga blad, var apterad i en ram, hvilket allt vid segling hissades upp ofvanför vattenytan i propellerbrunnen. Rörliga blad användas fortfarande vid segelyachter med auxiliärmotor. Propellrar framställas genom gjutning af järn, stål eller af specialbronser. Propellern fästes på propelleraxeln (A, fig. 1), som för detta ändamål vanligen inpassas koniskt i nafvet B och gängas i ytterändan för anbringandet af propellermuttern, C. Propellern hindras att vrida sig på axeln genom en eller flera i nafvet och axeln infällda längsgående kilar, D. Propelleraxeln kopplas i fartyget till mellanaxeln (en eller flera efter hvarandra), i sin tur förbunden med den drifvande maskinens axel. Propellrar äro vanligen placerade i fartygets akter. Vid färjor och isbrytare förekommer propeller i fartygets båda ändar. Beroende på den önskade farten m. m. användas 1, 2, 3 eller 4 propellrar med hvar sin axeL Fartyg med turbinmaskineri ha vanligen flera axlar, ofta med flera propellrar efter hvarandra på samma axel. När en propeller användes, placeras denna i fartygets medellinje, vanligen i en urtagning i akterskeppet, propelleröppningen (fig. 12 o. 14), belägen omedelbart för om roderstäfven och akter om propellerstäfven samt på underkant ofta begränsad af skäddan. Vid flera propellrar sättas dessa symmetriskt, i och på ömse sidor om fartygets medellinje. Propelleraxeln uppbäres i sin yttre del af propellerhylsan,