459 Prurigo--Prutz 460 lämna gummi (se Gummiflöde och Körsbärskåda). O. T. S. (G. L--m. C. G. D.) Prurigo (lat., klåda), med., en kronisk, oftast i barndomen, 1:a--3:e lefnadsåret, börjande och hela lifvet kvarstående hudsjukdom, som till en början fullständigt liknar de i den tidigare barnaåldern så vanliga nässelutslagen. Sedermera uppstå i stället för nässelutslagen blott små knappnålshufvudstora, blekröda, starkt kliande upphöjningar (papler) i huden, vanligast på armarnas och benens sträck-sidor och öfver bålen, sällan på halsen och hufvudet, nästan aldrig i arm- och knävecken. Till följd af de upprepade rifningar den svåra klådan framkallar, uppstå stora förändringar, sårnader, som lätt infekteras med varbakterier, ärr och en betydlig förtjockning i huden. Lymfkörtlarna, särskildt de i ljumskvecken, svälla betydligt (s. k. prurigobuboner). I de lindrigare fallen uppträder sjukdomen periodvis, och under de jämförelsevis långa intervallen kan huden mer eller mindre fullständigt repareras. I de svårare äro anfallen af klåda så godt som ständiga, och de stackars offren föra en beklaglig tillvaro genom sömnlöshet och kraftnedsättning, oftast urståndsatta till någon ordnad verksamhet. Prurigo är aldrig omedelbart dödande, men förkortar otvifvelaktigt ofta lifslängden. Sjukdomen, åtminstone i sina svåra former, förekommer nästan uteslutande bland den fattiga, i hygieniskt afseende sämst lottade befolkningen. Den ansågs förr obotlig, men säkerligen kunna många fall, om de sjuke komma under goda hygieniska förhållanden, betydligt förbättras och äfven fullständigt läkas. Därtill fordras, att de icke för sent komma under behandling och att denna fortsattes länge, ofta i åratal. Man måste därför alltid vid de mera envisa nässelutslagen hos barn tänka på möjligheten, att sjukdomen kan vara en börjande prurigo, och genom behandling söka hindra dess utveckling. L. Mbg. Pruritus. Se Gubbklåda och Klåda. Prus, Bolesaw, pseudonym. Se Glowacki, A. Prusias, namn på två konungar i Bitynien. P. I kämpade med kraft och framgång mot galaterna och utvidgade sitt land. Han trädde under romarnas krig med Antiochos i Syrien på deras sida. Då han däraf ej skördade någon fördel, blef han missnöjd och mottog därför den landsflyktige Hannibal vid sitt hof. På dennes råd anlade han staden Prusa, nu Brussa (se d. o.). -- Efter P:s död, 186 f. Kr., regerade hans son P. II, hvilken, efter att ha användt Kannibal under sina strider med konung Eumenes i Pergamon, sedermera på romarnas anmodan uppoffrade kartagern, så att denne nödgades taga gift, år 183. P. II mördades 148 f. Kr. Jfr Bitynien. R. Tdh.* Prussia, latinisering af Preussen. Prustkåda, farm. Se Euphorbium. Prustrot, bot., det svenska namnet på Helleborus (se d. o.). Svart prustrot, H. niger L., har de fotlika rotbladen försedda med 7 flikar. Mellan dessa uppskjuter en bladlös stängel, som uppbär 1-2 blommor, hvilkas stora hylleblad äro invändigt hvita och utvändigt rödletta. Dess blomning inträffar gärna under vintern, från dec. till mars, om väderlek och temperatur äro gynnsamma. Denna arts rotstock, rhizoma Hcllebori nigri, var förr of- ficinell i Sverige och begagnades i nervsystemets samt underlifvets sjukdomar. Prustroten är mycket skarp; pulvret retar häftigt till nysning (hvaraf det svenska namnet) samt framkallar kräkning och afföring. På liknande sätt verka de andra arterna, af hvilka grön prustrot, H. viridis L., har långskaftade rotblad, fotlikt delade i 10 lansettlika, sågade flikar. Den med blad försedda stjälken uppbär flera blommor med grönaktiga, mindre hylleblad, som kvarsitta under hela sommaren. Denna och föregående art trifvas väl i trädgårdarna i Sverige. Stinkande prustrot, H. jcetidus L., är allmän i mellersta Europa och lätt igenkänd genom sin obehagliga lukt. Om hvit prustrot se Veratrum. O. T. S. (G. L--m.) Prut, biflod fr. v. till Donau, upprinner i Galizien på nordöstra sidan af Karpaterna n. om Czornahora, flyter i början mot n. och vänder sig därefter mot ö. och s. ö., hvilken riktning floden sedan i allmänhet bibehåller, tills den vid Reni, nedanför Galați, förenar sig med Donau. Längd 845 km.; flodområde 26,756 kvkm. Dess nedre del är segelbar. -- På en genom flodens krökningar bildad landtunga, vid staden Husi, vardt Peter den store med sin här innesluten af turkarna, men erhöll fritt aftåg genom den 22 juli 1711 ingångna s. k. freden vid P. Från freden i Bukarest 1812 till Parisfreden 1856 utgjorde P. gräns mellan turkiska riket (vasall-landet Moldau, nu en del af Rumänien) och Ryssland, därefter endast under sträckan till Katamori (ungefär vid 47:e breddgraden), emedan 1856 äfven vänstra flodstranden lades till Rumänien. Sedan Berlinfördraget (1878) är P. ända till mynningen gräns mellan Rumänien och Ryssland. (J. F. N.) Prutenisk, preussisk. -- Pruteniska planettabellerna upprättades 1551 af astronomen Erasmus Reinhold. Prutgåsen, zool. Se Andfåglar, sp. 966.

Prutz [prots], Robert Eduard, tysk skald och litteraturhistoriker, f. 1816 i Stettin, d. där 1872, vardt efter afslutade universitetsstudier 1839 medarbetare i Ruges tidskrift ”Hallesche jahrbücher” och gjorde där goda insatser i den nationellt liberala rörelsen. Denna afspeglas äfven i P:s starkt retoriska Gedichte (2 saml., 1841 och 1843, flera uppl.). Samtidigt utgaf han sin monografi Der Göttinger dichterbund (1841) och en ofullbordad Geschichte des deutschen journalismus (I, 1845). Han utvisades 1843 ur Sachsen som misstänkt ”demagog”, och genom den öfverdådigt djärfva aristofaniska komedien Die politische wochenstube (1843; flera uppl.) ådrog han sig i Preussen ett åtal för majestätsbrott. Vid denna tid skref P. äfven andra dramer (Moritz von Sachsen, Erich XIV, der bauernkönig, m. fl.), i hvilka 1840-talets stämningar och slagord återfinnas. Sedan han med framhållit litterära föreläsningar i Berlin och