461 Pruyssenaere-Prynne 462 Dresden, utnämndes han 1849 till e. o. professor i litteraturhistoria vid universitetet i Halle, men tog afsked 1859 och uppträdde därefter på olika orter som föreläsare, ett värf, för hvilket han egde glänsande gåfvor. - I sin mognare mannaålder fann P. som lyriker äkta toner af ungdomsfrisk och varm klang, i diktsamlingarna Aus der hei-mat (1858), Herbstrosen (1864; 5:e uppl. 1875) och Buch der liebe (1869; 3:e uppl. 1874) m. fl. Mera betydande är han dock på det litteraturhistoriska området, bl. a. genom arbetena Vorlesungen uber die geschichte des deutschen theaters (1847), Lud-wig Holberg (1857; P. öfversatte äfven Holbergs komedier) och Die deutsche litteratur der gegen-wart (1859; 2:a uppl. 1860). Han skref dessutom romaner med sociala ämnen och ledde 1851-66 tidskriften "Deutsches museum". Han var en öf-vertygelsetrogen man med lättflytande framställning. Se biogr, af G. Biittner (1913). - P:s son Hans P., f. 1843, professor i historia vid Königs-bergs universitet 1877-1902, har författat arbeten öfver medeltidens historia och Preussen. Pruyssenaere [pröjsenäre], Eugene de, belgisk upptäcktsresande, f. 1826, d. 1864, utforskade 1859-64 Nilflodens lopp, men afled under resan. p. r. v., förkortning för fr. pour renare visite, för att aflägga besök. Pryd (fr. prude, urspr. fem. af preux, tapper, af lat. profbus, rättskaffens), tillgjordt sedesam och ärbar, sipp, öfverdrifvet nogräknad med sådant, som kan stöta anständigheten. - Pryderi, till-gjord blygsamhet, hycklad ärbarhet. Pryde [pråYd], James, engelsk målare, f. 1866, väckte uppmärksamhet genom de affischer, som han i början af 1890-talet utförde i samarbete med W. Nicholson under den gemensamma pseudonymen Beggarstaff Brothers. Sedan har P. vunnit mycket erkännande som porträtt- och genre-måfare. G-g N. Prydz, Peter Blankenborg, dansk-norsk militär, f. 1721 i Danmark, d. 1782 i Kristiania som generalkrigskommissarie och chef för norska krigsskolan, tjänstgjorde 1758-63 som kapten i Holstein, blef 1770 "inspektör" vid Den kongelige matematiske skole (officersskolan) i Kristiania. Genom P:s initiativ och mångsidiga insikter blef hans verksamhet där af grundläggande betydelse för norsk krigsvetenskap. 1786 restes hans minnesvård på Akershus. - Se Fr. Sinding-Larsen, "Den norske krigsskoles historie i seldre tider" (1900). K. V. H. Prydz, A l v i l d e, norsk författarinna, f. 5 aug. 1848 på Tosteröd vid Fredrikshald, var först lärarinna, debuterade med berättelsen Agn og Agnar (1880), hvars stil röjer påverkan af Björnson. Större själfständighet och mognad visar hon i novellsamlingarna I moll (1885) och Underveis (1889), berättelserna Lykke (1890), Paa Fuglvik (1891), Mennesker (1892), Dröm (1893), Sylvia (1899; sv. öfv. s. å.) och Mens det var sommer (1911; "Medan det var sommar"). En stor framgång blef romanen Gunvor Thorsdatter til Herö (1896; "Gunvor Thorsdotter till Härö", 1900; 5:e uppl. 1913). Den position, som hon vann genom detta verk, bibehöll hon med romanerna Det lovede land (1902; "Det förlofvade landet", 1903), Barnene paa Herö gaard (1906; "Barnen på Härö gård", 1907), I Ulvedalen (1909; "I Ulf dalen", 1910) och framför allt med Torbjörn Vik (1913), skildringen af en odågas lidandes historia och tillika författarinnans personligen innerligast kända och konstnärligt säkrast genomförda verk. Hon odlar med förkärlek de litterära problemen, ofta med polemisk udd och stänk af humor i utformningen. I hennes böcker finnas alltid tankar, själsskildring, lefnadsfilosofi, med sin rot i skarpsynt verklighetssinne och rik erfarenhet. Många af hennes böcker äro öfv. äfven till tyska, engelska och ryska. K. V. H. Prygelstraff, jur. Se Kroppsstraff. Pryguner, rysk sekt. Se Molokaner. Prum, stad i preussiska Rhenprovinsen, reg.-omr. Trier, vid Sauers biflod P., 426 m. ö. h. 2,763 inv. (1910). Gymnasium, katolskt lärarseminarium. Stadens 720 anlagda abbotskloster utvecklade sig under karolingerna, särskildt gynnadt af Karl den store och Lothar I, som blef munk där, till en genom rikedom och bildning framstående stiftelse och var, tills det 1803 sekulariserades, ett riksfursten-döme, ehuru sedan 1576 införlifvadt med ärkestiftet Trier. Lothar I:s 1861 funna ben hvila i klosterkyrkan i en af kejsar Vilhelm I skänkt präktig sarkofag. Prymno, astron., en af småplaneterna. Prynne [pri'n]> William, engelsk polemisk skriftställare, f. 1600 nära Bath, d. 1669 i London, blef 1628 advokat och uppträdde från 1627 i stridsskrifter som bister förkämpe för den strängaste puri-tanism. Han angrep sålunda arminianismen och utfor med våldsam öfverdrift mot bruket bland män att bära långa lockar, mot skåldrickande och framför allt mot teater och skådespelare. Hans mot allt teaterväsen riktade utförliga stridsskrift Histrio-mastix (1633) angrep skådespel såsom olagliga, hetsande till sedeslöshet samt fördömda såväl i bibeln som af kyrkofäder och hedniska filosofer. Några uttryck om skådespelerskors moral och en erinran om att flera konungar och kejsare, som beskyddat teaterväsendet, fallit offer för en våldsam död, fattades såsom innebärande anspelningar på konungaparet (drottningen hade kort förut vid en hoffest uppträdt i ett herdaspel). P. blef därför åtalad för majestätsbrott och dömdes 17 febr. 1634 af Stjärnkammaren till lifstids fängelse, dryga böter och att vid skampålen mista bägge öronen. Stympningen egde rum, men från fängelset fortsatte P. sitt polemiska författarskap och utsände bl. a. 1636 en mot biskoparna riktad hetsig stridsskrift, News from Ipswich. Han dömdes då till nya böter, miste de kvarsittande stumparna af sina örlappar och brännmärktes på kinderna med bokstäfverna "S. L." (seditious libeller). Långa parlamentet lät 1640 fri-gifva P. och beslöt tillerkänna honom skadestånd för hans lidanden. Han utgaf under de närmast följande åren massor af stridsskrifter, särskildt mot episkopalismen (han tog hätsk andel i räfsten med ärkebiskop Laud), men äfven mot independenternas förnekande af statens makt öfver kyrkan (i Indepen-dency examined, unmasked and refuted, 1644). P. tog 1647 parlamentets parti i dess konflikt med armén, invaldes nov. 1648 i underhuset och uppträdde där ifrigt mot arméns kraf samt för en uppgörelse med Karl I; vid den "rensning" (Pride}s purge), som officerarna 6 dec. s. å. företogo med återstående anhängare af konungadömet, blef äfven