529 Pteridospermeae-Pteridospermer 530 nerationen, gametofyten, gamofyten) består af ett vanligen bladformigt, vid underlaget med rhizoider fäst, grönt prothallium (se fig. A), men kan äfven .rh Å A prothallium af ormbunken Aspidium fllix mas med arkegoner (ar), antheridier (cm) och rhizoider (rh}. B prothallium med ung ormbunksplanta, uppkommen ur en befruktad äggcell, b första bladet, r dess rot. vara knölformigt, färglöst och underjordiskt. Prothal-liet bär arkegoner (se Archegonium med fig.) och antheridier, stundom endast ettdera slaget. Ur den befruktade äggcellen utvecklas den könlösa generationen (den embryonala generationen, sporo-fyten), en med rot, stam och blad försedd planta till de heterospora, som ha två slags sporer, makro-sporer, som vid groningen bilda honliga prothal-lier, och mikrosporer, som vid groningen bilda hanliga prothallier. Pteridophyta indelas i klasserna Filicales, Sphenophyllales, Equisetales, Lycopodia^ les, Psilotales, Isoetales och Cycadofilices. G. L-m, PteridospeYmeae, paleobot. SePteridosper-m er. PteridospeYmer (Pteridospermece), O r m b u n Isar t a d e fröväxter, paleobot., en under den paleozoiska tiden förekommande, numera utdöd växtklass, om hvars tillvaro man först vid början af innevarande århundrade erhållit kännedom. Bladen likna fullständigt ormbunkarnas och hade därför sedan länge upptagits under en mängd olika till ormbunkarna hänförda släkten. Man började dock slutligen fästa sig därvid, att en del af dessa förmodade ormbunksläkten, såsom Alethopteris, Neu* ropteris, Odontopteris (se dessa ord) m. fi., aldrig förekomma med fertila blad, bärande sporgömmen, ehuru hundratals väl bevarade exemplar blifvit funna och noggrant undersökta af en mängd framstående forskare. D. Stur uttalade därför redan 1883 en förmodan, att ifrågavarande växter icke vore ormbunkar, utan snarare oykadéer. Då denna uppfattning emellertid grundade sig blott på negativa bevis, kunde dess riktighet icke afgöras, i all synnerhet som sporgömmen ej heller någonsin blifvit funna hos vissa arter af de provisoriska släktena Pecopteris och Sphenopteris, medan de däremot hos andra arter af dessa släkten voro för handen. Vid undersökning af den anatomiska byggnaden af åtskilliga stenvandlade stammar af samma ålder som Fig. 1. Bladparti af Lyginodendron, förut kändt såsom Sphenopteris Hoeninghausii. (Nät. storl.) Fig. 2. Fröbärande blad af Keuropteris heterophyIla. (Nät. storl.) (fig. B) med slutna kärlsträngar och med sporangier på bladen eller vid deras bas. De flesta pteridofyter ha endast ett slags sporer, äro isospora, i motsats ifrågavarande blad hade man emellertid funnit karaktärer erinrande om såväl ormbunkar som cyka-déer. Så var förhållandet med stammarna af Ly^