591 Pump 592 finnes en liggande, med bottnar försedd cylinder, i hvilken roterar en annan cylinder, hvars axel är parallell med den förras och med något mer än dennas radie till diameter. Båda cylindrarna beröra alltid hvarandra under rotationen. Rummet mellan dem f ylles af vätskan, som först uppsuges och sedermera upptryckes under rotationen. För att skilja sugrummet och tryckrummet i den yttre cylindern från hvarandra begagnar man en plan eller buktig skifva, som höjes och sänkes eller ock vrider sig under rotationen hos kolfven för att lämna plats åt denna. På ömse sidor om skifvan finnas öppningar i den yttre cylindern, genom hvilken sug-och tryckrören ingå (fig. 4). Vid andra rotationspumpar finnas i en oval, liggande cylinder två roterande lika kolfvar, formade som ett slags kugghjul (kapselhjul) med ett fåtal stora, afrundade kuggar, hvilka ingripa i hvarandra (fig. 5 o. C). - Vid membran- 1. diafragmapumparna används i st. f. en i en cylinder rörlig kolf en böjlig membran, som genom sina formförändringar vid pumpst&ngens rörelse fram och åter åstadkommer samma verkan som en kolf. - Centrifugal-pumparna äro sug- och tryckpumpar. Namnet har uppkommit af den felaktiga föreställningen, att drifkraften på vattnet utgöres af dess centrifugalkraft. Drifkraften är emellertid hjulskoflarnas ofveitryck mot vattnet, intet annat. Benämningen turbin-pump är därför korrektare. De äro särdeles passande för uppfordring af vätskor till höjder, som icke öfverstiga 40 m., samt för uppfordring af stora massor (äfven af slammig eller oren) vätska till mindre höjder. En kombination af ett flertal dylika pumphjul, anbragta på samma axel, s. k. c o m-poundpump, kan uppdrifva vattnet till en höjd af flera hundra m. (se Ccntrifugalpump med fig.). - Ångstrålpumpars verkan grundar sig på den sugning eller sträfvan till tryckförminskning, som uppstår, när ett fluidum utströmmar genom en mynning. Hit höra Gijjards iujektor (selnjektor) och dess många afaiter. En annan ångstrålpuirip är ejektorn (fig. 7), genom hvilken vätskor uppfcidras medelst ångstrålens direkta verkan. Dessa apparater äro enkla och särskildt förd laktiga därigenom, att hos dem icke finnas några rörliga delar, hvarjämte de äro föga kostsamma samt lätta att uppsatta. De kunna begagnas äfven för smutsiga och tjockflytande vätskor, jämväl syror. Men de äro mindre ekonomiska ä-n andra pumpar, så framt man icke har nytta af den uppvärmning, som vätskan erhåller af ångan. - Ångpumpar (ångvakuumpumpar) äro sådana, vid hvilka ångans direkta verkan åstadkommer uppfordringen dels gencin ångans kcn-densation, dels genom trycket af ångan. Dylika apparater äro först af Savery använda för vattenuppfordring, men sedermera äro de konstruerade i flera dika former och för olika ändamål. Det är i synnerhet ett slag af dem, de af Hall, Hase m. fl. konstruerade pulsometrarna (fig. 8), som vunnit praktisk betydelse. Pulsometern utgöres af ett kärl med två från hvarandra skilda kamrar, i hvilka sug- och tryckperioderna växelvis fullbordas. Kamrarna äro nedtill försedda med hvar sin sugventil, hvarigenom de stå i förbindelse med sugröret, hvilket är försedt med luftklocka för reglering. Upptill finnes ett stigrör för vätskans upptryckning genom ångan. Denna införes vid pulscrneterns öfre del och kom- mer genom en kul- 1. klaflventil ömsevis i den ena och den andra kammaren. I den kammare, hvari ånga inströmmar, drifver den en liten kvantitet luft, insugen genom den s. k. snyftventilen, framför sig, så att kondensationen fördröjes, och upptrycker vätskan. Men sedan bildas vakuum i samma kammare, så att ny vätska där uppsuges, under det att ånga i stället strömmar in i den andra kammaren, o. s. v. Pulsometern erbjuder stora fördelar: enkelhet, lätt uppställning, möjlighet att använda ända till 5 m. sughöjd och ända till 35 m. tryckhöjd. Men visserligen tar den mycket ånga i anspråk, hvilket dock ej har så stor betydelse, så framt vätskans uppvärmning är önskvärd. - En med ånga som direkt drifmcdium arbetande kolf-eller plungerpump kallas också vanligen ångpump. - Om den s. k. hydrauliska väduren 1. stöthäfverten se Akvapult med fig. Bland de pumpar, som för olika ändamål nyttjas ombord på fartyg, må i korthet följande nämnas. På segelfartyg: länspumpar (kungs- 1. s l a g p u m p a r), för dagligt bruk, äro enkelt verkande pumpar, placerade midskepps eller i närheten af stormasten och inbyggda i ett särskildt litet rum, kalladt pumpsot (se d. o.). Pumpstocken räcker nedifrån våghålsrännan till något öfver öfre däcket. Däckshåkt, genom hvilket stocken går, kallas pumpfisken. Stormpumpar, större sug- och tryckpumpar, nyttjas för hastigare länsning eller kraftigsprutning, t. ex. vid eldfara. S polpumpar äro smärre tryckpumpar, så inrättade, att vatten kan med dem upphämtas direkt från sjön (för spclning och rengöring). Om gallionspumpar se Gallion. - Dessa pumpar finnas naturligtvis äfven på ångfartyg. Länspumparna äro dock här vida fullkorn- . ligare samt liera till antalet (en pump för hvarje vattentät afdelning af fai tyget), och storm pumparna, placerade i eldrummet, drifvas med ångkraft. Andra, särskildt för ångfaityg behöfliga, pumpar äro m a- t a r p u m p a r, länspumpar, som drifvas med ånga, i n j e k t o r n (se d. o.), hvarmed matarvatt-net, direkt påverk:uit af en ångstråle, inpressas i ångpannan, ejektorn, hvarmed slagvattnet i fartyget medelst direkt påverkan af en ångstråle utblåses från fartyget genom afloppsrör, luftpumpen, hvars ändamål är att genom bortskaffandet af vattnet och luften i ångmaskinens kcn-densor bidraga ,till att underhålla vakuum i densamma, samt cirkulationspumpen, af sedd att genom underhållandet af en jämn cirkulation af kallt vatten genom tuberna i en ytkcndcnsor hålla dessa afkylda,. I den s. k. mammutpumpen uppfordras vattnet genom direkt påverkan af komprimerad lult, och dess verkan beror därpå, att en emulsion af vatten och luft är specilikt lättare än vatten. Pumpen är utomordentligt enkel; den har nämligen icke en enda rörlig del. Den utgöres endast af två med hvarandra fast förbund lu rörledningar, en gröfre för vattnet och en smäckrare för den komprimerade luften, samt ett på vattenrörets nedre del aubragt koncentriskt munstycke, till hvilket den komprimerade luften inledes och från hvilket luften sedan utledes genom en smal springa i vattenröret. Rören måste insänkas i vattnet till ett djup ungefär lika stort som den höjd, från vattenytan räknadt, till hvilken vattnet skall uppfordras; vattenrörets