609 Punktera-Punta Arenas 610 n utmärkes äng-ljud (guttural nasal) o. s. v. Så använder Lepsius i sitt "standard alfabet" i stort omfång punkter (ända till tre), mest under bok-stäfverna, hvaremot t. ex. Pitman, Sundevall och svenska landsmålsalfabetet icke använda punkt för sådant ändamål. I svenska tjänstgöra punkterna öfver ä och ö nu som diakritiska tecken. I yngre runskrift från och med slutet af 900-talet nyttjas punkter för att öka teckenförrådet: "stungna runor", e) I det svenska landsmålsalfabetet betyder punkt under en bokstaf reduktion, d. v. s. att det motsvarande språkljudet är ofullständigt bildadt eller ytterst kort och föga hörbart. 3. (I. F.) 4. G. R. D.* 6. Lll. Punktera, beteckna, utmärka med punkt eller punkter. Subst. Punk t a tion. Se Bjldhug-garkonst, sp. 357, Glandel, Massöre-ter, sp. 1199, Punkteringsmaner, P u n k-terkonst och Funktion. Punktéringsmaner (P u n k t e r m a n e r), ett förfaringssätt inom kopparstickets teknik, hvarvid modelleringen uttryckes genom punkter, än tätare, än glesare, i st. f. genom linjer, hvilket eljest är det vanliga. Punkteringsmaneret användes, i slutet af 1700- och början af 1800-talet mest för smärre bilder, bokillustrationer o. d. eller för återgifvande af figurers nakna partier i större stick. En af de förnämste konstnärerna på detta område är italienaren F. Bartolozzi (d. 1813). I Sverige utförde bröderna Martin i detta maner många och till en del goda arbeten. Äfven inom miniatyrmåleriet talar man om ett punkteringsmaner, d. v. s. färgernas påläggning punktvis. Jfr P o i n t i 11 é. Punktérkonst, en från araberna härrörande spådomskonst, bestående däri, att man slumpvis tecknar ett antal punkter och förenar dem till figurer för att ur dessa utforska förborgade ting. Reglerna därför meddelas i s. k. "punkterböcker". Jfr Oeomanti. Funktion (Punkt ur), med., operation medelst instick af knif eller troakar för att utsläppa det sjukliga innehållet i någon kavitet. Jfr A k u-p u n k t ur och E l e k t ro p u n k t ur. F. B.* Punktmängd. Se Punkt 3. Punktskrift, skrift, som bildas af punkter, upphöjda öfver papperet för att kunna kännas med fingrarna af blinda. Exempel härpå meddelas i art. Blindundervisning. Punktstil. Se R e l i e f t r y c k. Punktue'llt afbildande, fys. Se Periskopisk. Punktur. 1. Boktr., ett litet med spets försedt järnredskap, som fastskrufvas vid däckeln på tryckpressen för att, när ett ark skall tryckas på bägge sidor, åstadkomma "register" (d. v. s. att trycket på den ena sidan noga passar in på det på den andra sidan tryckta). När arket tryckes på första sidan, göra punkturerna hvar sitt hål i arket, och då trycket sker å den andra sidan, inpressas spetsarna i dessa hål, hvarigenom arket får sitt bestämda läge. I de modernare s. k. tvåturspressarna förekomma icke punkturer, utan det s. k. "registret" i tryckarket åstadkommes genom passning medelst "hållare" och linjal.-2. Med. Se P u n k t i o n. Punktögon. Se Insekter, sp. 710 och fig. 2 o. 3, samt O c e 11 e r. Puno [po'njå], hufvudstad i ett dep. med samma namn i sydamerikanska republiken Peru, ligger på västra sidan af sjön Titicaca, på 3,860 m. höjd, genom järnväg förenad med Cuzco och med Arequipa samt med Mollendo vid Stilla hafvet. Omkr. 9,000 inv. Staden har en liflig transitohandel med Bolivia; däremot har det fordom betydande bergsbruket nu alldeles upphört. (J. F. N.) Puns (ty. punzen, bunzen, it. punzone), ett företrädesvis vid bearbetning af metaller, men äfven för vissa slag af läderarbete o. d. användt stålverktyg i form af ett stift, men för öfrigt af olika groflek och med mycket växlande form på spetsen. Denna kan vara rund, kantig, urholkad, stjärnformig 0. s. v. Punsen slås med en klubba eller hammare ned i metallen för att där åstadkomma fördjupningar. Genom en följd af sådana fördjupningar kunna framställas både figurprydnader och ornament. Punsen är ett hufvudverktyg vid drifning och cise-lering. - Punsa, arbeta med puns. Punsch är det gemensamma namnet för en stor mängd likörartade drycker, till hvilka spriten blandats i form af arrak, rom, brännvin, konjak o. s. v. och som i olika länder ha ganska olika styrka och sammansättning. Den svenska punschen beredes vanligen af arrak, socker och vatten. Vattnet kokas med sockret till en sockerlag, arraken tillsättes, och blandningen får svalna under ständig omröring, hvarvid den sträfva smaken från arraken bortgår. För att höja smaken tillsättes stundom något konjak. Som tillsatsmedel användes äfven stärkelse-socker (glykos) samt i sämre handelsvara brännvin och glycerin. Punsch innehåller vanligen 25 vol. proc. alkohol och 30 proc. socker. Efter afsvalning klaras punschen, lagras någon tid på större träkärl och tappas slutligen på buteljer. Försatt med smultronsaft, kallas den smultronpunsch. - Det svenska och tyska ordet punsch är ett lån från engelsmännen (eng. punch), hvilka fått både ordet (det träffas redan 1669) och drycken från Indien. Drycken har sitt namn däraf, att den därstädes bereddes af fem (hindi panch, sanskr. panchan) ingredienser: sprit, vatten, socker, citronsaft och någon krydda (vanligen te). S. J-n.* Punschkopp. Se Krämkopp. Punschskatt, förv. Statsmakterna lade 1903 skatt på punsch, som säljes till förtäring på stället eller eljest till annan än den, som innehar rättighet till minuthandel med eller utskänkning af brännvin. Den utgår i form af en på kärlet fäst-limmad beläggningsstämpel till belopp, som efter kärlets rymd svarar mot den bestämda skatte-afgiften, 60 öre för liter. 1906 utsträcktes denna beskattning äfven till de råvaror, af hvilka punsch tillverkas, nämligen arrak och rom, som säljas an-norledes än till förtäring på stället. "Punschstämpeln" tillhandahålles enl. k. förordn, ang. stämpel-afgiften 19 nov. 1914 å samtliga postanstalter. Kbg. Punschstämpel. Se Punschskatt. Punta Arenas [po'nta are'nas], Puntarenas. 1. Stad och exporthamn i centralamerikanska republiken Costa Rica, ligger vid Stilla hafvet (Nicoyaviken) på en låg landtunga och har ett hett, osundt klimat. 4,692 inv. (1912). P. är station för flera ångbåtslinjer och är förenadt med Puerto Limon, på östra kusten, genom järnväg (22 km.). -- 2. (Villa de Punta) Hufvudstad i territoriet Magallanes i Chile, belägen vid Magalhães' sund, på östra kusten af halfön