Brunswick (53° 10' s. br.). 12,199 inv. (1907). 1849--77 var P. deportationsort, men är sedan 1880 frihamn med stark sjöfart. Jfr Magallanes. 1 o. 2. (J. F. N.) Punta de Europa [po'nta de ewrå;pa]. Se Gibraltar, sp. 1120. Punta del Faro [po'nta del fara]. Se F a r o. Punta de Santa Agueda [po'nta de sa'nta a'geda]. Se F r o w a r d. Punta di Campane'lla [po'nta-]. Se M i n e r v se promontorium. Punta Gallinas [po'nta galji;nas]. Se Gallinas. Punta Parifia [po'nta pari'nja]. Se P a r i n a. Punto Gallo [po'ntå ga'ljå]. Se G a 11 e. Puolango [po'å-], fi. Pu'olanka, imperiellt pastorat af 2:a kl., Uleåborgs län, Finland, hör under Kajana domsaga och härad, Kuopio stift, Kajana kontrakt. Areal 2,463 kvkm. 5,459 inv. (1911), finsktalande. A. G. F. Pupa, zool., släkte, hörande till familjen Heli-cidce, ordningen Pulmonata af Gastropoda (se B l ö t d j u r, sp. 825), som omfattar ett mycket stort antal arter af mycket små dimensioner, vanligen blott några mm. höga. Skalet är kort cylindriskt, stundom vänstervridet; mynning vanligen med tänder. Släktet är nästan kosmopolitiskt; äfven i Sverige finnas flera arter. De lefva vanligtvis sällskapligt i trädgårdar, löfskogar, under mossa, stenar o. s. v. L-e. Pupien(i)us Ma'ximus. Se B al bi n u s. Pupi'11. 1. (Lat. pupillus, föräldralös gosse, fem. pupilla, dim. af pupulus, liten gosse, fem. pii-pula), myndling. - 2. (Lat. pupilla, ögonsten), anat. Se I r i s, anat., och öga. Pupillärmembrän (af lat. pupilläris, pupillen tillhörig), fysiol. Se Foster, sp. 968. Pupillkassa, kassa, hvarur understöd lämnas åt deltagarnas efterlämnade omyndiga barn. Se Ä n-ke- och pupillkassa. PupiMlsammandragning, med. Se M y o s i s. Pupillutvidgande medel, med. Se Mydria-t i c a. PupiMlutvidgning, med. Se My dr i asis. Pupin, Michael Idvorsky, teknisk uppfinnare, f. 4 okt. 1858 i Idvor, Ungern, vardt bachelor of arts i New York 1883 och filos, doktor i Berlin 1889, anställdes s. å. som biträdande lärare vid Columbiauniversitetet i New York, där han 1901 utnämndes till professor i elektromekanik. P. har blifvit allmänt känd genom en uppfinning, som förstärker och bevarar den elektriska strömmen vid telefonering, hvarigenom samtal på längre afstånd väsentligt underlättats. Pupi'para, zool. Se Lusflugor. Pupp 1. P öp p (eng. och ty. poop, fr. poupe, af lat. pufppis, bakstam), skpsb., kallas en öfverbyggnad eller hytta längst akter ut på ett fartyg. På puppen uppställdes fordom lätt bestyckning. Se fig. 7 och 9 till art. Däck. Jfr G a l ä r, sp. 680, H y 11 a l och E u f f. C. K. S. Pu'ppa (af lat. pupa, liten flicka, docka), lat. cJirysallis, zool., kallas det stadium i en insekts utveckling, som ligger emellan larvtillståndet (se Larv) och den fullbildade individen, särskildt hos de insektordningar, som ha s. k. fullständig förvandling (se Insekter, sp. 715). När en larv af t. ex. en fjäril, en stekel, en skalbagge eller en fluga har uppnått en bestämd storlek och utveckling samt blifvit försedd med tillräckligt material för vidare omgestaltning genom bildandet af den s. k. fettkroppen, är densamma färdig till f ö r-puppning. Denna är att betrakta som en hud-ömsning af samma slag, som larven förut undergått, men föregången af en mera genomgripande omdaning af de kroppsdelar, som anlagts under den sista län-huden, så att de framträda i ett skick, som mera liknar den fullbildade insektens. Ännu en hudömsning eger rum, då puppan efter en hvilotid af växlande varaktighet afstöter huden och låter den fullbildade insekten (imago) framträda. Exempel på huru det tillgår vid förpuppningen och framträdandet af imago lämnas i art. Fjärilar, sp. ' 513-514.. Om olika slags puppor se Insekter, sp. 715. Jfr illustrationssidorna till art. Fjärilar. O. T. S.* Pupper, J o h a n n. Se G o c h, J. v o n. Pupunha [popo'nja], bot. Se B a c t r i s. Pur (lat. purus), ren, oblandad, oförfalskad; idel, lutter, bara. Puracé, verksam vulkan i den mellersta Andeskedjan i sydamerikanska republiken Colombia, 27 km. ö. s. ö. om staden Popayan, med en höjd af 4,700 m. Senaste utbrottet egde rum 1899. Varma svafvelkällor. (J- F. N.) Purana. Se Indiens språk och litteratur, sp. 538-539. Purbach, Georg. SePeuerbach. Purbeck [pö'bek], Is l e of, halfö i engelska grefsk. Dorset, mellan Kanalen och Poole harbour, 19 km. lång, 11 km. bred, med en mot s. brant stupande rad kalkklippor. Halfön är berömd för sin krukmakarlera och marmorlika kalksten, tillhörande öfversta (yngsta) afdelningen af jurasyste-met. Denna sorts kalksten kallas efter förekomst-stället purbeck (se Jurasystemet, sp. 304). Purcell [po'sl], Henry, Englands störste tonsättare, f. 1658 i London, d. där 21 nov. 1695, förlorade tidigt sin fader, som var medlem af kungliga kapellet. P. blef i gossåren korsångare där samt fick sin musikaliska utbildning under ledning af H. Cooke, P. Humfrey (en elev till Lully) och J. Blow. Som dramatisk tonsättare uppträdde P. redan 1676, i det han erhöll en mängd beställningar på inlägg uti dramatiska stycken, såväl lustspel som tragedier. Till denna tid hör hans musik till Shaksperes Timon af AiJien. 1680 blef han organist i Westminsterkyrkan och 1682 därjämte vid kungliga kapellet och skref under de följande fem åren, utom 12 sonater för två violiner och generalbas samt s. k. "Welcome songs" (hälsningskantater), nästan endast kyrklig musik. Därefter återtog han sin verksamhet för scenen och komponerade sin första egentliga opera, Dido and /Eneas (tryckt 1840). Didos dödssång däri eger en expressiv