683 Pytiska spelen-Påfve 684 megrad än omgifningens; hos dessa kallblodiga djur eger således en verklig rufning rum. Nätormen, P. reticulatus, har en grop i hvardera af de fyra främsta öfre läpp-plåtarna på hvarje sida; kroppens grundfärg ljusare eller mörkare brun på ryggen med nätlika teckningar af mörkare fläckar; på hufvudet finnas tre svarta längsstreck. Den uppnår enligt uppgift en längd af öfver 8 m. Detta är släktets allmännaste art i Indo-Kina och på de malajiska öarna. - Tigerormen, P. molurus Tigerorm (Python molurus}, gripande ett rof (papegoja). (se fig.), har en grop i hvardera af de två främsta öfre läpp-plåtarna; å ryggen ljusbrun med en rad stora, oregelbundet fyrkantiga rödaktiga fläckar; på kroppssidorna smärre längsfläckar af samma färg; hufvudet gulaktigt, med köttfärgad panna och nos och brun, framtill klufven fläck på bakhufvudet. Lär ej uppnå fullt samma storlek som den föregående (högst 8 m.). Är karakteristisk för Ostindien och Ceylon, men sträcker sitt utbredningsområde ock till Indo-Kina. - Hieroglyformen, P. sebce; på kroppen grågul, bottenfärgen med oregelbundna brunaktiga fläckar med vanligen ljusare kärna samt med tvärband, som äro förenade med ett längsband; hufvudets öfre sida upptages af en svartaktig, pilformig fläck; blir 4-6 m. lång. Har sitt hem i hela tropiska och södra Afrika, kanske med undantag af östra Afrika. I södra Afrika lefver klippormen, P. natalensis. - De här anförda arterna visas ofta i menagerier och zoologiska trädgårdar. Liksom släktingarna i Nya världen ha också pythonormarna skildrats som enormt stora och farliga äfven för människan. I själfva verket förmå de endast bemäktiga sig djur ej större än våra rådjur; i regel lif nära de sig af mindre djur, såsom harar, jordekorrar, råttor o. s. v. Infödingarna äta deras kött, och huden användes till allehanda prydnader och småsaker. L-e- Pytiska spelen. Se Pythiska spelen. Pytssprutor. Se B r a n d v ä s e n d e, sp. 1495. Py'ttis (fi. Py'htää), kustsocken i Yiborgs län, Finland, vid mynningen af Kymmene älf. P. hör till Kymmene domsaga och härad samt utgör ett imperiellt pastorat af 3:e kl., Fredrikshamns kontrakt, Nyslotts stift. Areal 279 kvkm. 4,815 inv. (1911), flertalet finsktalande. A. G. F. PuMilingen, by i preussiska reg.-omr. Trier, vid järnvägen Saarbriicken-Konz. 16,757 inv. (1910). Stenkolsgrufvor och sandstensbrott. J- F- N- Piittlingen, Johan n. Se Vesque von Piittlingen. Piitz, Wilhelm, tysk läroboksförfattare, f. 1806, d. 1877, skref en mycket använd Grundriss der geographie und geschichte der alten, mittleren und neueren zeit, som i Tyskland upplefde åtskilliga upplagor samt 1843-78 utkom i svensk öfversättning, här likaledes i flera upplagor i trots af sin katolska tendens. Pyuri (af grek. py'on, var, och uron, urin), med., var i urinen, kan komma från njurarna, njurbäcke-net, blåsan, prostata eller urinröret. F. B.* Py'xis, Pyxld (grek. pyxi's, dosa, ask), en rund eller sexkantig, med lock försedd dosa, i hvilken det invigda brödet, hostian, förvarades. Dosan var i äldre tider af trä eller ben (se fig.); senare användes metall, ädelstenar eller elfenben som material. Locket gjordes senare ganska högt, spetsigt, liknande en tornspira, i hvilket fall pyxi-den eller c i b o r i e t, som det då vanligen kallas (se Ciborium med fig.), försågs med en hög fot, som påminner om motsvarande del hos kalken. Samma slags förvaringskärl nyttjades stundom till inrymmande af reliker. [Fig: Elfenbenspyxis från 800-talet, i kyrkan S:t Gereon, Köln.] Pyxus. Se Policastro. På bar gärning, jur. Se In flagrant i. På befallning, krigsv. Se Högkvarters-order. På borst, petrogr. Se Borst 3. Påfliga kurian. Se Kurian. På flis, petrogr. Se F l is 1. Påfve (grek. pappas, fader, lat. papa) 1. Den helige fadern benämnes Roms biskop. Enligt katolsk åskådning öfverlämnade Jesus (Matt. 16:18, 19) åt Petrus himmelrikets nycklar och insatte honom sålunda som sin ställföreträdare ("Kristi ståthållare") med all makt i kyrkan; och denna ställning skulle öfvergå till alla Petrus' efterträdare som Roms biskopar. Kristus har sålunda instiftat påfvedömet. (Jfr unionsdekretet i Florens 1439, romerska katekesen I kap. 10 och II kap. 7, Constitutio dogmatica I vid Vatikankonsiliet 1870 och Pius X:s syllabus 4 juli 1907.) I verkligheten möter ett monarkiskt episkopat (förut ett flertal